Läs senare

”Vi insåg vikten av pennor och böcker när vi såg vapnen”

På väg hem från skolan i Pakistan blev Malala Yousafzai skjuten av talibaner. Orsaken var att hon och hennes familj tagit strid för att flickor ska få gå i skolan. Nio månader senare höll hon, på sin sextonårsdag, detta tal i FN.

27 feb 2014

I Guds namn, den mest välgörande, mest barmhärtige.
Ärade FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon, högaktade ordförande för generalförsamlingen Vuk Jeremic. Ärade FN:s sändebud för global utbildning Gordon Brown, högaktade äldre och mina kära bröder och systrar.

I dag är det en ära för mig attt tala igen efter en lång tid. Att vara här med så hedervärda människor är ett stort ögonblick i mitt liv.

Jag vet inte var jag ska börja mitt tal. Jag vet inte vad människor förväntar sig att jag ska säga. Men först av allt, tack till Gud som vi alla är jämlika inför och tack till var och en som har bett för min snabba återhämtning och ett nytt liv. Den stora kärlek människor har visat mig är otrolig.

Jag stödjer helt och fullt generalsekreterare Ban Ki-moon i hans första initiativ till global utbildning och FN:s speciella sändebud Gordon Browns arbete. Och jag tackar dem båda för deras fortsatta ledarskap. De fortsätter att inspirera oss alla till handling.

Kära bröder och systrar, kom ihåg en sak. Malala-dagen är inte min dag. I dag är dagen för alla kvinnor, alla pojkar och alla flickor som har höjt rösterna för sina rättigheter. Det finns hundratals människorättsaktivister och socialarbetare som inte bara talar för mänskliga rättigheter, utan kämpar för att uppnå sina mål när det gäller utbildning, fred och jämlikhet. Tusentals människor har dödats av terrorister och miljontals har skadats. Jag är bara en av dem. Så här står jag … en flicka bland många.

Jag talar – inte för mig själv, utan för alla flickor och pojkar.

Jag höjer min röst – inte för att skrika, utan så att de utan röst kan bli hörda.

De som har kämpat för sina rättigheter:

Sin rätt att leva i fred.

Sin rätt att bli behandlade med värdighet.

Sin rätt till jämlika möjligheter.

Sin rätt att få utbildning.

Kära vänner, den 9 oktober 2012 sköt talibanerna mig i vänstra delen av pannan. De sköt mina vänner också. De trodde att kulorna skulle tysta oss, men de misslyckades. För då, ut ur den tystnaden kom tusentals röster. Terroristerna trodde att de skulle kunna förändra våra mål och stoppa vår kamp, men ingenting förändrades i mitt liv förutom detta; svaghet, rädsla och hopplöshet dog. Styrka, kraft och mod föddes. Jag är samma Malala. Mina ambitioner är desamma. Mina förhoppningar är desamma. Mina drömmar är desamma.

Kära systrar och bröder, jag är inte emot någon. Inte heller är jag här för att tala i termer av personlig hämnd på talibanerna eller några andra terroristgrupper. Jag är här för att höja min röst för alla barns rätt till utbildning. Jag vill att alla extremisters söner och döttrar ska få utbildning, särskilt talibanernas.

Jag hatar inte ens talibanen som sköt mig. Inte ens om jag hade en pistol i min hand och han stod framför mig, skulle jag skjuta honom. Det är den medkänsla jag har lärt från Mohammed, barmhärtighetens profet, Jesus Kristus och Buddha. Det är gåvan att förändra som jag har ärvt från Martin Luther King, Nelson Mandela och Muhammed Ali Jinnah. Det är filosofin om icke-våld som jag har lärt av Gandhi Jee, Bacha Khan och Moder Teresa. Och det är förlåtelsen som jag har lärt från min mor och far. Det är vad min själ säger mig; att vara fridsam och älska alla.

Kära systrar och bröder, vi inser betydelsen av ljus när vi ser mörker. Vi inser vikten av vår röst när vi tystas. På samma sätt insåg vi vikten av pennor och böcker när vi såg vapnen i Swat, i norra Pakistan.

Det kloka ordspråket ”Pennan är mäktigare än svärdet” visade sig vara sant. Extremisterna är rädda för böcker och pennor. Utbildningens kraft skrämmer dem. De är rädda för kvinnor. Kraften i kvinnors röster skrämmer dem. Det är därför de spränger skolor varje dag. Därför att de var och är rädda för förändring, rädda för den jämlikhet vi kommer att införa i vårt samhälle. Jag minns en pojke i vår skola som fick frågan av en journalist: ”Varför är talibanerna emot utbildning?” Han svarade väldigt enkelt. Genom att peka på sin bok sa han: ”En taliban vet inte vad som står skrivet i den här boken.” De tror att Gud är en liten, konservativ varelse som skulle skicka flickor till helvetet bara för att de går i skolan. Terroristerna missbrukar islams namn och det pashtunska samhället för sin egen personliga vinning. Pakistan är ett fredsälskande demokratiskt land. Pashtuner vill att deras döttrar och söner ska få utbildning. Och islam är fredens, mänsklighetens och broderskapets religion. Islam säger att det inte bara är varje barns rätt att få utbildning, snarare är det deras plikt och ansvar.

Ärade generalsekreterare, fred är nödvändigt för utbildning. I många delar av världen, särskilt Pakistan och Afghanistan, förhindras barn att gå i skolan på grund av terrorism, krig och konflikter. Vi är verkligen trötta på dessa krig. Kvinnor och barn lider på många sätt i många delar av världen. I Indien är oskyldiga och fattiga barn offer för barnarbete. I Nigeria har många skolor blivit förstörda. Människorna i Afghanistan har förhindrats av extremismen i årtionden. Unga flickor måste arbeta som hemhjälp och tvingas gifta sig vid tidig ålder. De största problemen, som både män och kvinnor ställs inför, är fattigdom, okunnighet, orättvisor, rasism och att berövas sina grundläggande rättigheter.

Kära medmänniskor, i dag fokuserar jag på kvinnors rättigheter och flickors utbildning därför att de lider mest. Det fanns en tid när kvinnliga aktivister bad män stå upp för deras rättigheter. Men den här gången ska vi göra det själva. Jag säger inte att män ska avstå från att tala för kvinnors rättigheter, snarare fokuserar jag på att kvinnor ska bli oberoende nog att kämpa för sig själva.

Kära systrar och bröder, nu är det dags att säga ifrån.

Så i dag uppmanar vi världens ledare att förändra sina politiska strategier till förmån för fred och välstånd.

Vi uppmanar världens ledare att alla fredsavtal måste skydda kvinnor och barns rättigheter. En uppgörelse som strider mot kvinnors värdighet och rättigheter är oacceptabel.

Vi uppmanar alla regeringar att garantera kostnadsfri obligatorisk utbildning för vartenda barn i hela världen.

Vi uppmanar alla regeringar att bekämpa terrorism och våld, för att skydda barn från brutalitet och skador.

Vi uppmanar de utvecklade länderna att stödja utbyggnaden av utbildningsmöjligheter för flickor i utvecklingsländerna.

Vi uppmanar alla samhällen att vara toleranta – att avvisa fördomar baserade på kast, trosbekännelse, sekt, religion eller kön. Att garantera frihet och jämlikhet för kvinnor så att de kan blomstra. Vi kan inte alla lyckas när hälften av oss hålls tillbaka.

Vi uppmanar våra systrar runt om i världen att vara modiga – att bejaka styrkan inom sig och förverkliga sin fulla potential.

Kära bröder och systrar, vi vill ha skolor och utbildning för att varje barn ska få en ljus framtid. Vi kommer att fortsätta resan mot vårt mål: fred och utbildning för alla. Ingen kan stoppa oss. Vi kommer att tala för våra rättigheter och våra röster kommer att leda till förändring. Vi måste tro på kraften och styrkan i våra ord. Våra ord kan förändra världen, eftersom vi alla är tillsammans, enade för utbildningens sak. Och om vi vill uppnå vårt mål, måste vi finna styrka i kunskapens vapen och skyddas av enighet och samhörighet.

Kära bröder och systrar, vi får inte glömma att miljontals människor lider av fattigdom, orättvisor och okunnighet. Vi får inte glömma att miljontals barn inte går i skolan. Vi får inte glömma att våra systrar och bröder väntar på en ljus, fredlig framtid.

Så låt oss föra en global kamp mot analfabetism, fattigdom och terrorism och låt oss plocka upp våra böcker och pennor. De är våra mest kraftfulla vapen.

Ett barn, en lärare, en penna och en bok kan förändra världen.

Utbildning är den enda lösningen. Utbildning först.

Alla artiklar i temat Vad ska vi med skolan till? (9)

ur Lärarförbundets Magasin