Ingår i temat
Lärares yrkesetik
Läs senare

Värderingar tar tid

För några år sedan började man fundera på att införa etik och moral för eleverna i undervisningen. Det blev startskottet för ett omfattande arbete i lärarkollektivet för att få en samsyn kring frågor som rör både den inre och den yttre strukturen – för hur ska man som lärare kunna tala om etik och moral om man inte vet var man själv står?

17 nov 2002

Det är i början av höstterminen och sensommarens hetta känns tryckande i klassrummet, trots att klockan redan har hunnit bli halv fyra på eftermiddagen. Några bänkar står samlade i mitten av rummet och alla hörn är fria från möbler.

– Jag ifrågasätter moralen när man tycker att någonting är fel och sen tisslar och tasslar med andra i stället för att ta upp det direkt med den person det berör. Det lättar på det egna trycket, men mer är det inte, säger en av lärarna som står i det ena hörnet.

I ett annat hörn försöker en annan lärare motivera varför han först vill tala med andra, innan han talar direkt med kollegan. "Sondera terrängen, liksom. Höra om det har förekommit tidigare."

Men han tillägger:

– Det känns lite fegt. Jag skulle vilja göra som du, men jag vågar inte riktigt.

Här pågår en värderingsövning för ett arbetslag i Wieselgrensskolan i Helsingborg. Tolv lärare träffas i en och en halv timme för att diskutera etiska dilemman som kan uppstå i läraryrket. I det här fallet lyder frågan: "Du märker att en av dina kollegor i arbetslaget inför eleverna svär och uttrycker sig nedlåtande. Vad gör du?"

De som skulle ta upp saken med kollegan, har ställt sig i hörn A. Där står tre lärare. Alternativet att inget säga, men tycka att kollegan borde skärpa sig tilltalar ingen, så hörn B är tomt. Fem lärare i hörn C skulle ta upp saken med en annan kollega, som man litar på, i arbetslaget. Fyra har ett eget alternativ i hörn D.

Alla får motivera sitt val och diskussionen blir både livlig och engagerad.

Innan lärarna gick till sina hörn frågade en av dem:

– Gäller det vad man borde göra eller vad man faktiskt gör?

– Det var en bra fråga, som visar skillnaden mellan etik och moral. Det är inte vad ni vet att ni borde svara, utan vad ni verkligen gör som räknas, svarar Anders Ahlberg som tillsammans med Per Arheden leder övningen.

Anders Ahlberg och Per Arheden är lärare med lång erfarenhet av "stökiga" och utagerande ungdomar. Sedan några år tillbaka driver de ett utbildningsföretag, som har förskolor och skolor i södra Sverige som främsta arbetsfält. De utbildar bland annat lärare i ledarskap, men har också studiecirklar med föräldrar om gränssättning och rutiner. En viktig ingrediens i deras utbildning är att de vill visa att vuxna genom sitt sätt att tänka och handla kan påverka barns och ungdomars etik.

För tre år sedan fick Anders och Per i uppdrag av skolledningen på Wieselgrensskolan att hålla en studiedag för personalen om hur de skulle kunna lägga upp sitt arbete med elevernas etik och moral.

– Men det går inte att ha bara en studiedag när man pratar om kompetensutveckling, säger rektor Bengt Lyhagen. Efter några veckor rinner det ut i sanden. Ska det bli någonting, så måste det vara långsiktigt.

Detta ledde till tankar att jobba med hela skolan och få en samsyn kring frågor som rör både den inre och den yttre strukturen. Man konstaterade också att det inte räcker med att prata om hur man ska förändra elevernas etik och moral. För att kunna arbeta med detta måste man som vuxen tänka igenom var man själv står. Det som började som en studiedag om hur man jobbar med etik och moral för elever utvidgades ganska snabbt till att bli ett mångårigt arbete på många olika plan.

– Vi behövde en gemensam värdegrund att stå på, en samsyn hur skolan ska sköta sitt arbete, säger Bengt Lyhagen. Det var också tydligt för oss att många lärare ibland hade svårt att hantera vardagssituationen i klassrummet.

Skolan startade därför ledarutbildningar för enskilda lärare, utbildningar som Anders Ahlberg och Per Arheden håller i. Anders och Per sitter med på flera lektioner och återkopplar i samtal efteråt tillsammans med läraren. Man tittar på det som inte är så bra och kommer med förslag till alternativa handlingssätt, men framför allt lyfter man fram det som är positivt.

Ett flertal lärare har redan fått sin ledarutbildning och flera står på tur. Den pedagogiska personalen ser denna kompetensutveckling som värdefull och därför har skolledningen beslutat att all personal ska genomgå denna utbildning.

– Om du inte kan få en grupp att fungera, så kan du inte lära ut någonting, så ledarutbildningen är ett steg mot en miljö som främjar inlärning, menar rektor Bengt Lyhagen. De vuxna ska leda arbetet i klassrummet och samtidigt vara goda förebilder.

Förebilder, ja. Hur stod det till med den biten på skolan? Skolledningen såg att det saknades ett gemensamt förhållningssätt. Man gjorde lite som man tyckte. Här krävdes insatser.

Så inleddes arbetet med det som har blivit ett av Wieselgrensskolans flaggskepp: Programförklaringen med de tre masterna Ledarskap, Ansvar och Framtidstro (se faktaruta).Till programförklaringen finns också ett antal ordningsregler kopplade. I arbetet med programförklaringen har personalen kommit med idéer och tankar, som har diskuterats, stötts och blötts, skrivits om och reviderats – och till slut kunde man för ett år sedan gå till beslut.

– Det som vi här på skolan kallar för programförklaring är ju egentligen värdegrunden, alltså den grund på vilken förskolans och skolans värde vilar, säger Per Arheden. Därför har förankringsarbetet i personalgruppen varit oerhört viktigt.

Det finns många vackra ord i läroplanens formuleringar om vad som är en gemensam värdegrund. Men vad betyder egentligen orden? Skolledningen har tillsammans med Anders Ahlberg och Per Arheden arbetat fram programförklaringen och de har tillsammans med lärarna tagit upp många och svåra frågeställningar till diskussion.

– Jag brukar fråga arbetslaget varför de tror att man har skrivit så här, berättar Anders. Vad menar de med individens frihet och integritet? Vad lägger du in i de begreppen? Vad betyder ansvarstagande för din kollega?

Arbetet med programförklaringen har lett diskussionerna vidare in på etiska och moraliska spörsmål. En till synes så enkel företeelse som ord ningsregler uppskrivna på ett papper kan egentligen leda vidare hur långt som helst.

Pia Smith är biträdande rektor. Hon tycker att programförklaringen betyder mycket för skolan.

– Det är klart att det här är precis vad alla skolor borde stå för: man ska ha sitt material med på lektionerna, man ska komma i tid, inte mobba varandra och så vidare, säger hon. Men saken är den att det är tydligheten som skiljer oss från andra skolor. Man måste vara så fruktansvärt tydlig med de här sakerna och visa på en kontinuitet.

Arbetet med programförklaringen har så många aspekter, menar hon. Det är inte bara så att med de yttre ramarna fastställda så fungerar allting. Men de underlättar arbetet, inte minst för nyanställda lärare.

– De tycker att det är fantastiskt att komma till en skola där inte regelsystemet sitter i väggarna, utan det finns tydliggjort i en programförklaring, säger hon. Man behöver inte gissa. Och om lärarkollektivet är ett verkligt kollektiv när det gäller regler och förhållningssätt, så får eleverna mycket tydligt klart för sig var ramarna går och man får färre elever som överskrider de ramarna.

Men ordningsregler måste tillämpas med förnuft. Första tiden med programförklaringen övertolkade vissa lärare den, vilket fick till följd att oproportionerligt många anmärkningar delades ut – vilket i sin tur ledde till förnyade diskussioner i arbetslagen och till en förfinad tillämpning.

– Yttre ramar måste man ha, säger Pia Smith, men man måste som pedagog ha förmåga till empati med sina elever.

Den yttre strukturen bygger på ett inre arbete som hela tiden kräver ett ifrågasättande arbetssätt och ständiga diskussioner – och förutsättningen för detta är att man kan skapa bra relationer, inom arbetslagen, mellan de vuxna och eleverna och eleverna emellan.

– Jag tror att detta är början till ett klimat där man diskuterar pedagogik och värdegrund som ett naturligt inslag i vardagen, där synen på kunskap diskuteras varje dag och ifrågasätts, säger Pia Smith.

Rektor nickar och tycker att man har kommit en bit på väg.

– Lärarna reflekterar mer och mer över kunskapssynen och vart vi ska nå. Samhället förändras ju hela tiden och det som kanske var viktigt för femton år sedan är kanske inte lika viktigt i dag, säger han.

Skolan som socialiserande instans ökar i takt med att andra minskar, menar Per Arheden. Därför blir lärarens roll i svensk grundskola och förskola allt viktigare. Lärarna måste tänka mycket mer på de här frågorna. Att vara goda förebilder, att ta ansvar själv, att lära barnen ta ansvar för sitt eget liv på lång sikt.

– Det finns många fler som vill påverka det lilla barnets etik än vad det fanns för bara tjugo år sedan, säger Anders Ahlberg. Vi måste fundera över vilka verktyg vi vuxna måste ha för att möta den förändrade omvärlden, för jag tror inte att vi kan förändra omvärlden så mycket. Vi kan till exempel inte förbjuda reklam-TV och Internet.

Då måste man som lärare kunna föra samtal med barnen om etik och moral med utgångspunkt från den verklighet som barnen möter – och för att kunna föra dessa samtal måste den vuxne veta var han eller hon själv står.

– Tycker jag någonting, egentligen, frågar Anders. Tycker jag någonting om Pokémon-kort eller inte? Tycker jag någonting om mobiltelefoners varande eller inte varande? Har jag någon åsikt eller gör jag bara som alla andra?

Biträdande rektor Pia Smith funderar vidare kring det här med etik och moral.

– Det är en självklarhet att eleverna inte får kränka varandra, säger hon, men om man hör en kollega uttala kränkande ord om en elev i lärarrummet, då måste man reagera även om det säkerligen kan upptas väldigt negativt.

Gör man det här på skolan?

– Nej, det tror jag inte att alla vågar än, säger hon. Detta är en process. På ett år har vi inte lyckats med alla de intentioner vi har. Det är ett långsiktigt arbete vi håller på med. Vi måste utbilda personalen så att de kan stötta varandra.

Värderingsövningar är ett sätt att få lärarna att våga hantera svåra situationer som kan uppkomma. Genom att ställa sig i ett hörn tvingas de ta ställning och motivera varför. Ibland uppstår konflikter på övningarna– och man lär sig under handledning att hantera dem, att det är naturligt och att det kan komma något bra ur det.

– Det är mycket lättare att prata om en känslig fråga när det inte har hänt, men ändå handlar om sannolika situationer, säger Per Arheden och Anders Ahlberg fyller i:

– Och jag är säker på att om man har varit med i flera värderingsövningar, så har man en beredskap när det händer i verkligheten.

Än så länge leder Anders och Per diskussionerna i arbetslagen. Det är lättare att någon utifrån håller i de känsliga diskussionerna, men på sikt är det meningen att lärarna själva ska kunna driva den typen av frågor, även om det aldrig är lätt att ta kritik från en kollega.

– Det är någonting som vi måste öva oss i allihopa, säger Pia Smith. Vi är så jättebra på att ge eleverna kritik och de ska kunna ta det hur bra som helst, men själva säger vi att det är svårt.

Det är också viktigt att ta elevernas kritik på allvar och inte vifta bort den, något som alltför ofta sker i skolan. Hon tycker att varje lärare skulle låta eleverna utvärdera sin undervisning, minst en gång per termin. Vad har varit bra och vad har varit dåligt? Svårare behöver det inte vara.

Bengt Lyhagen berättar att vissa lärare redan nu gör det, men att de ibland kan ha svårt att känna igen sig. Likadant är det med enkäter där man har ställt samma frågor till elever och lärare.

– Ibland får vi diametralt motsatta svar på samma fråga!

Dialog och samtal med eleverna – och inom arbetslagen för att öka medvetenheten bland de vuxna – är ett sätt att hantera intressekonflikter mellan vuxna och elever, som ju dessutom står i en beroendeställning. Både rektor och biträdande rektor betonar vikten av att behandla eleverna med respekt och tala på samma sätt med dem som man skulle tala med en vuxen – och att detta förhållningssätt måste genomsyra skolan.

Bengt Lyhagen talar om den professionella skolan, där man har ett korrekt förhållningssätt till kollegor, föräldrar och elever. Det kräver diskussioner där lärarna måste reflektera över hur de är som människor. Om de själva är föräldrar, vad förväntar de sig då i sin föräldraroll i den skola där de har sina barn?

– Lärarna måste bli medvetna om de bitarna och använda sig av dem i sitt arbete, säger han. Därför är det viktigt att gå vidare med de här pedagogiska diskussionerna. Man vill gärna prata om det, men det kan vara svårt att komma igång eftersom det berör en själv i så hög grad.

Lilette Lundqvist är förskollärare och har hand om de yngsta barnen i förskoleklass. Hon har arbetat på skolan i elva år och har varit med i diskussionerna kring programförklaringen från allra första början.

– Jag tycker att det är väldigt bra. Jag tycker att vi har fått ett öppnare diskussionsklimat och att vi kanske vågar ta upp lite känsligare frågor än förr, säger hon.

Hon är också en av de "visionsbärare" som har utsetts, en i varje arbetslag.

– Tanken är att vi ska föra den här framtidsvisionen vidare. Vi ska hålla den levande i varje arbetslag när vi har träffar.

Hon har själv initierat värderingsövningar i sitt arbetslag och tycker att det fungerar bra.

– Då kommer det upp diskussioner om varför jag tycker si och någon annan så, säger hon. Vi kommer närmare varandra i arbetslaget och vi kan reda ut bekymmer och dela glädjeämnen, säger hon.

Carolina Peyron är lärare i matematik och NO på högstadiet och har arbetat på skolan i ett år. När hon får frågan om det finns någonting som man inte kan prata med sina kollegor om i den här skolan så får hon fundera länge.

– Det är väldigt öppet på den här skolan, men visst är det olika saker man kan ta upp med olika grupperingar, säger hon. Men på en skola jag arbetade på tidigare, där var det vissa saker som man absolut inte kunde diskutera.

Dit hörde skillnaden mellan nya och äldre NO-lärare.

– Många äldre NO-lärare har bara få ämnen och de nyutbildade har alla ämnen – och att då försöka få en övergång från det gamla till det nya, det gick inte att diskutera. Det var väldigt tabu, säger hon.

Men så är det inte på Wieselgrensskolan.

– Här är det mycket mer öppet och vi kan föra de här diskussionerna. Om jag ska jämföra mitt nuvarande arbetslag med tidigare, så är det här rena himmelriket!

I arbetslaget kan man ha livliga diskussioner och man kan framföra sin åsikt. Men hur skulle hon göra om hon såg att en kollega i arbetslaget skulle vara dum mot en elev. Skulle hon kunna säga det rent ut till kollegan?

– Det är en svår fråga, säger Carolina Peyron. Har vi inte en god relation, så är det svårt. Men på den här skolan jobbar vi med såna frågor– och bara det att vi blir medvetna om dem är ett steg i rätt riktning. Sådana här saker tar väldigt lång tid. Det är ingenting man lär sig på ett år. Det här är en process.

Det är svåra frågor och hon önskar att hon kunde säga: "visst, jag ska gå fram och rakt och tydligt säga min åsikt".

– Så här är det på alla arbetsplatser, det är inte unikt för skolan, säger hon. Men det som är unikt med oss är ju att vi har med barn att göra och de behöver ett extra skydd.

Wieselgrensskolan är en F-9skola med cirka 780 elever och cirka 80 anställda, varav ett 60-tal är pedagoger. Förutom vanliga klasser finns också en inriktning på fotbollsoch musikklasser. Programförklaringen omfattar förväntningar på personal, elever och föräldrar samt tar upp de mål som gäller gemensamt för skolan. För att nå målen arbetar man med tre begrepp.

Ledarskap – att de vuxna vågar ta i konflikter, leder eleverna, är tydliga, ser till att gemensamma värden och regler följs, har struktur i verksamheten, skapar tillit och trygghet.

Ansvar – att de vuxna är goda förebilder, alla ansvarar för en god inre och yttre miljö, respekterar varandra, kommer i tid, använder ett hyfsat språk, lyssnar på varandra, samarbetar, förebygger och motverkar mobbning, förebygger skadegörelse och klotter.

Framtidstro – att både skola och föräldrar har ett gemensamt ansvar att förbereda eleverna för vuxenlivet genom att lära dem samhällets lagar och regler, arbeta aktivt med etik och moral, arbeta för att stärka elevernas självkänsla.

Se skolans hemsida www.helsingborg.se/wieselgren/

Alla artiklar i temat Lärares yrkesetik (15)

ur Lärarförbundets Magasin