Ingår i temat
Kroppen
Läs senare

”Vår kropp kan avslöja hur vi mår”

Konsten i tematAtt vara människa är svårt, stundtals till och med obehagligt. Lisa Jonassons konst skildrar just det, men beskriver även glädje och upprymdhet och hur vår kropp kan avslöja vårt sinnestillstånd.

01 feb 2019
Foto: Marc Femenia

Konstnären Lisa Jonasson har ett starkt minne från gymnasietiden, som än i dag är något hon funderar över. Hon hade skrivit en uppsats där hon försökte beskriva konflikten mellan kroppens yta och det som finns inuti.

– Den handlade om hur obehagligt det kan vara att bli sedd av andra människor och inte alltid veta hur man uppfattas, säger Lisa Jonasson.

Efteråt var hon nöjd med sin prestation, särskilt eftersom den väckte känslor hos läsaren.

– Min svenskalärare blev nästan lite illa berörd, märkte jag, och jag kände att jag hade träffat en nerv. Det här är ju vanliga tankar i den åldern. Det vill säga att den bild man har av sig själv inte stämmer med den andra har.

Lisa Jonasson

Lisa Jonasson är född 1978 och uppvuxen i Stockholm. Hon utbildade sig på Kungliga Konsthögskolan. Idag finns hon representerad på Moderna museet och Malmö konstmuseum och har haft flera separatutställningar, bland annat på Bonniers konsthall. De senaste åren har hon jobbat mycket med offentliga gestaltningar. Nu senast på Vikingaskolan i Haninge.

Hon beskriver kroppen och huden som en hinna mellan två världar och att det kan göra ont att upptäcka att de världarna inte alltid går ihop.

– Vår kropp kan avslöja hur vi mår, vare sig vi vill eller inte. Och det här är något jag fortfarande intresserar mig för. Alltså att kroppen kan vara ganska grym i att kommunicera förbi intellektet, säger hon och fortsätter:

– Gester, rörelser och kroppsställningar avslöjar oss hela tiden. Kroppen blir psykets röst. Känslorna tar sig uttryck i magont och skakande händer. Eller i rodnande kinder och svettningar under armarna.

Skrivbordet i Lisa Jonassons ateljé i Hökarängen i Stockholm är fullt av stora pappersark i starka färger. Huller om buller. Men de vita väggarna är kala. Hennes konstnärliga process består av ett ständigt klippande och klistrande med extrem precision. Motiven fullkomligt myllrar av detaljer och händelser och en centimeterstor ansiktsform kan rymma ett detaljerat minspel. Kompositionen är ofta en kombination av ordnat kaos och skev symmetri där människofigurer svävar runt tillsammans med organiska och abstrakta former, ibland med tredimensionella inslag.

Att vara konstnär handlar inte om att dagligen kasta sig ut i en värld av oändliga valmöjligheter och total frihet, betonar hon. Den stora utmaningen är att hitta sina egna ramar och sitt eget uttryck, och förhålla sig till det på ett fritt sätt.

Till ro, Assemblage av trä och pappersklipp, 2018.
©Lisa Jonasson

– Jag arbetar ofta i liten skala och kämpar med och mot händernas och saxens möjligheter. Och jag hittar ett lugn i det sättet att jobba.

Hennes verk består av ett språk bestående av figurer och former som kan sägas uttrycka något av det som finns i det som vi kallar ”själen”, som hon själv uttrycker det.

– Min konst är personlig men inte självbiografisk. Gestalterna i bilderna är aldrig porträtt av individer och motivet utspelar sig inte i en specifik tid eller plats. Jag försöker gå förbi mitt eget intellekt och jobbar mycket med intuition. Samtidigt letar jag efter en balans och vill uppnå en slags fantasirymd, som liksom inte är ett rum. Det finns inget framför och bakom och målet är att skapa en rörig harmoni. Som jag ser det finns det nog alltid ett stråk av obehag i mina bilder, men också av mycket glädje och upprymdhet.

En av Lisa Jonassons ambitioner är att skapa tidlös konst och slutligen berättar hon om ett fantasiscenario som hon brukar tänka på ibland.

– Jag brukar fantisera och föreställa mig att en person, från vilken tid eller plats på jorden som helst, går in i ett antikvariat och hittar en av mina bilder och kan känna igen sig i den. Att se ett verk som skildrar en gest eller en rörelse triggar ju vårt kroppsminne, tänker jag. Och sätter i gång ens egna känslor och minnen. Precis som när vi tittar på en grottmålning. Vi kan fortfarande se på en grottmålning och förstå och känna människornas och hjortarnas rörelser.

Alla artiklar i temat Kroppen (16)

ur Lärarförbundets Magasin