Ingår i temat
Lärare som forskar
Läs senare

Vägen in i akademin

En liten guide för dig som vill börja forska

16 feb 2004

Vägen in i akademin börjar i det här fallet med två tågresor. Den ena går till Uppsala, där Donald Broady, professor i pedagogik med inriktning mot lärarutbildningarnas pedagogik, finns. Den andra går till Linköping och Gunnel Colnerud, universitetslektor i pedagogik. Båda har många års erfarenhet av doktorandhandledning och blir våra vägledare in i den akademiska världen.

I sitt tjänsterum på Uppsala universitet röjer Donald Broady lite plats i ena hörnet av det synnerligen belamrade skrivbordet. Intervjubandspelaren får precis plats mellan några högar med papper, boktravar och en svart mössa. Han bjuder på en chokladbit som ser misstänkt gammal ut, men som smakar utmärkt.

  – Forskning kan vara mycket, säger han. När min yngsta dotter gick på förskolan så kom hon hem en Vilka metoder fungerar och vilka fungerar inte? Man är själv en del av skeendet och jag tror att det är ett bra sätt att förhålla sig till sin egen praktik.

En annan variant på lärare som forskar är att man har någon form av projekt tillsammans med kollegor under ordnade former, med handledning och kursledning. Det kan ske i Lärakademier, i projekt som Albatross och Attraktiv skola. Det är ett sätt att komma i kontakt med forskningen – men forskning, nej det är inte rätt ord, menar våra båda forskare.

  – Vetenskaplig forskning är en yrkesverksamhet som kräver en yrkesutbildning som kallas forskarutbildning, säger Donald Broady. På många sätt är den akademiska vetenskapen det sista av de gamla hantverken, där det finns ett mästar-lärling-förhållande, alltså handledare och doktorand. dag och berättade att de hade forskat och förklarade: "Forskning är när man går på trottoaren och plockar upp skräp och klistrar upp på ett papper på väggen."

Det finns många sätt att utforska företeelser och de vetenskapliga sätten är inte de enda, menar han. Han tycker att man gott kan skilja mellan vetenskaplig forskning och annan forskning. Ibland kanske orden undersökande eller utforskande är bättre.

Gunnel Colneruds tar emot i sitt rum på Linköpings universitet. Här placeras bandspelaren utan problem på det lilla bordet mellan arbetsplatsen vid datorn och besöksstolen.

  – När man säger att lärare är forskande i sin vardag så betyder det ofta att man försöker systematisera sina erfarenheter och reflektera för att bättre förstå vad det är som händer i klassrummet, säger hon.
Att doktorera innebär inte att man bedriver självständig forskning. Det är ett examensarbete, ett gesällprov, som innebär att man därefter kan bedriva självständig forskning. "Som att få sitt körkort", säger Gunnel Colnerud.

Donald Broady vill slå ett slag för den forskning som inte är vetenskaplig.

  – Från utbildningspolitiker, fackföreningar och skoladministration pläderas det för att lärare ska bli forskare, säger han. De ska skaffa sig magisterexamen och gärna doktorera. Vad som därmed försvinner, när man vetenskapliggör lärarjobbet, är undervisningskonsten som är något helt annat.

På universitet och högskolor finns professurer i skulptur, i gastronomi, i kördirigering. På journalistutbildningar finns tidsbegränsade professurer för erfarna journalister. Varför skulle det inte på samma sätt kunna finnas professurer i undervisningskonst?

  – Vetenskapliggörandet får inte bli det enda som duger, säger han. Det ska finnas bra vetenskap å ena sidan och god undervisningskonst å andra sidan, men man ska undvika dåliga mellanting och det är det som så ofta inträffar.

När lärare fortbildar sig händer det alltför ofta att de gör detsamma som sociologer eller statsvetare, fast sämre, menar han. Man försöker imitera etablerade vetenskaper i stället för att odla undervisningskonsten.

Han ger exempel på hur han gång på gång har stött på lärare eller lärarutbildare som är duktiga i sitt jobb, har ett bra språk och "tänker klokt" – men som när de skriver sin C-uppsats skriver "i klassrumskontexten observerades en språklig in teraktion" i stället för "Eva sa till Kalle att vara tyst".

  – Man gör ett slags halvdan vetenskap där man imiterar en vokabulär som klingar vetenskapligt och dödar både sina kraftfulla iakttagelser och sitt språk, klagar han.

Kan man verkligen skriva en avhandling med ett levande, "normalt" språk? Måste man inte inrätta sig i ledet när man kommer till universitetet eller högskolan?

  – Nej, det där är ett missförstånd. Det är klart att det finns de som tycker man ska skriva dåligt bara för att man skriver avhandling, men de flesta insiktsfulla människor avskyr ju sådant märkvärdiggörande.

Gunnel Colnerud kan också se att det uppstår problem i mötet mellan den akademiska världen och de lärare som påbörjar sin forskarbana.

  – Det är inte så lyckligt om lärare kommer in i akademin och helt och hållet tvingas godta de traditionella normer för vad som är forskningsbart, säger hon. Jag tycker att lärare måste få ställa sig sina forskningsfrågor på sina egna villkor. Sen kan man med hjälp av handledning se till att frågorna blir forskningsbara.

Däremot måste man foga sig i vissa villkor som akademin ställer upp, som har att göra med hur man ser på vetenskaplighet och vetenskaplig kvalitet.

  – Många lärare som vill fortbilda sig är inte medvetna om de speciella spelreglerna, säger Donald Broady. Om man är lärare spelar det ju ingen roll om man gör samma sak som andra har gjort, men om man vill forska är det precis så man inte får göra. Forskning går ut på att man ska kunna bygga vidare på vad andra har gjort, det ska vara en liten avgränsad del.

Det här har han märkt att många lärare som vill börja forska inte kan acceptera. De vill göra något de tror på. Många har idéer om att något visst sätt att bedriva skolarbete är bättre än andra och vill hitta belägg för det. Andra har en föreställning om hur skolan ska göras bättre och har ofta redan ett svar på hur det ska gå till, genom en viss undervisningsmetod, ett visst arbetssätt, en viss kunskapssyn eller människosyn.

  – Det första man får göra då är att få dem att sluta tänka på det sättet. För om man har svaren redan i förväg så är det inte forskning, då är det utbildningspolitik eller något annat. Är det forskning ska man ta reda på sådant man faktiskt inte vet.

Han vill i det här sammanhanget också passa på att avliva en omhuldad myt som säger att man forskarutbildar lärare för att tillgodose skolans behov av forskarutbildade lärare. Glöm det. Det stämmer inte alls, menar han.

  – Det är ett sånt där politikerargument som tyvärr cirkulerar bland lärare också, att man tror att man går forskarutbildningen för att bli en bättre lärare. Min personliga erfarenhet är att om man forskarutbildar sig i något samhällsvetenskapligt eller beteendevetenskapligt ämne och studerar skolan, så blir man en sämre lärare!

Resultatet blir i stället mer tvehågsna lärare som inte satsar lika helhjärtat på dödsdömda företag, som ju ändå ibland fungerar trots att de är dödsdömda. Däremot är det bra för skolan att skolan utforskas. Det blir kunskaper som många kan ta till sig.

Alla artiklar i temat Lärare som forskar (8)

ur Lärarförbundets Magasin