Ingår i temat
Tillit
Läs senare

Utan handlingsutrymme vissnar motivationen

TillitBetoningen på det mätbara har tillsammans med marknadsanpassningen urholkat läraryrket, skriver forskaren Ulf Lundström.

Utan handlingsutrymme vissnar motivationen
Catalogue, Olja på duk, 2012. (Beskuren). ©Carl Hammoud

De senaste 30 åren har präglats av intensiv reformering av skolan. Ett antal reformers samspel har över tid resulterat i en devalvering av lärarprofessionen: lärarna har förlorat makt och handlingsutrymmet och autonomin har begränsats. Lärare har fått ge avkall på professionella avgöranden till förmån för kundens (elevens) önskemål, segregationen har förstärkts och läroplanen har i praktiken reducerats till enkelt mätbara mål.

Det totala trycket från granskningskulturen är problematiskt: Det tar tid från kärnan i arbetet.

Det är de centrala slutsatserna i en meta­analys – Lärares professionella autonomi under New Public Management-epoken – av tre intervjustudier med 119 gymnasielärare under åren 2002–2003 (studie 1), 2008–2009 (studie 2) samt 2012–2014 (studie 3). Jag stödjer också resonemanget i den här artikeln på andra studier av mig och andra forskare.

Många av periodens reformer kan förknippas med New Public Management (npm) – ett övergripande begrepp som betecknar att grundläggande synsätt, modeller och styrningstekniker från privata näringslivet förs över till offentlig sektor. I npm finns en strävan efter effektivitet, men inte genom tillit till professionen utan genom tillit till marknaden och extern kontroll.

Ulf Lundström 

Ulf Lundström är docent i pedagogiskt arbete vid Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet. Han har arbetat som ämneslärare i svenska och engelska i cirka tjugo år och som skolledare, huvudsakligen på gymnasieskolan. I sin forskning intresserar han sig framför allt för frågor om lärares arbete och yrkesutveckling mot bakgrund av förändrad utbildningspolicy (professionsforskning) samt frågor som rör marknadsinflytande, granskningstrenden och inkludering.

Valfrihetsreformerna för skolan beslutades 1992 men det tog cirka tio år innan omfattningen av aktörer och elever i friskolor blev stor även utanför storstäderna. I första studien var det snararare kommunaliseringens effekter många var upptagna med. Kontrasten mot den andra studien, 2008–2009, är stor. Då hade konkurrensen mellan skolor blivit tydligt märkbar i stora delar av landet och många av de intervjuade lärarna var upprörda över att tvingas lägga tid på marknadsföring, att utveckla säljande profiler och att ständigt visa upp lämpliga resultat utåt. En lärare på Norrskolan säger: ”Vårt arbetslag offrar ju ganska mycket tid bitvis på att arrangera marknadsföring. På en arbetslagsträff diskuterades hur Norrskolan ska bli poppis”. En lärare på Södra AB (studie 2) säger att ”det är ju en ständig fråga, något som hela tiden måste tas hänsyn till, det här att konkurrera, att vara konkurrenskraftig, att ha program som lockar elever”.

Det är tydligt i studie 2 och 3 att marknadslogiken ger obetydligt utrymme för lokal tolkning eller motstånd. En lärare säger: ”I stället för att diskutera ’hur ökar man kunskapsmängden?’ så diskuterar man ’hur får vi fler elever’?” (Österskolan, studie 2). Den som inte anpassar sig, till exempel genom att satsa tid och energi på marknadsföring av skolan, kan råka ut för att förlora jobbet, att ett program blir nedlagt eller att hela skolan försvinner. Eleverna kan ta sin skolpeng och gå till en konkurrent. Många lärare förknippar konkurrens med ökad stress, som ofta är orsakad av sådant som inte är lärares egna prioriteringar. Det innebär en reducering av autonomin.

På en marknad prioriteras att tillfredsställa kunden (eleven) vilket innebär att professionens autonomi inskränks eftersom professionella avgöranden då måste stå tillbaka. Den betygsinflation som funnits sedan millennieskiftet är en naturlig följd av marknadslogiken och den omfördelar makt från professionen till kunden. I intervjuerna uttryckte många frustration över den situationen. En lärare på Norrskolan (studie 2) säger: ”Vi har jätteduktiga och kunniga lärare, jag tror att vi ställer krav på eleverna och så vidare. Det tycker jag är kvalitet. Vi har höga kunskapsmål. Men det behöver ju inte stämma med vad en 15-årig grabb från X-orten tycker är kvalitet.”

Blackboard, Blyertsteckning, 2013.
©Carl Hammoud

Många lärare var upprörda över att skolvalen ofta handlade om annat än kvalitet på undervisningen. I stället var det lockerbjudanden, skolans rykte, geografiska läge och andra för skolkvalitet irrelevanta faktorer som var avgörande. Oddsen var uppenbart dåliga för skolor i periferin och allra svårast var det om andelen elever med utländsk härkomst var stor. Lärarna på Askskolan (studie 3) tyckte att de arbetade mycket hårt, men hur mycket de än ansträngde sig kunde skolan inte stå sig i konkurrensen. En säger att det inte går ”att ge en skola i den här förorten hög status. Jag tror att man kan ha en fantastiskt bra verksamhet men den kommer inte att ha hög status”.

Att en granskningskultur vuxit fram och fått stort inflytande i skolans vardag som en följd av flera olika reformer är ett tydligt resultat i mina studier. Med granskningskulturen följer bristande tillit till professionen. Makt förflyttas från lärare till andra aktörer. De flesta lärare utvärderade löpande sin undervisning och ingen hade invändningar emot att ett visst demokratiskt ansvarsutkrävande behövs. Men det totala trycket från granskningskulturen är problematiskt: Det tar tid från kärnan i lärarnas arbete, det styr arbetet i oönskad riktning och det förminskar lärarnas autonomi. En lärare på Åsskolan (studie 3) säger: ”Det blir väldig betoning på utvärderingar och kursvärderingar och man ska utvärdera och utvärdera. Men som helhet vet jag inte om jag eller vi fick så hemskt mycket ut av det. Och jag vet inte vart de (utvärderingarna) tog vägen sen. De försvann väl i någon pappershög här på skolan.”

Besluten på 1990-talet om nya system för fördelning av lön och arbetstid innebar en maktförskjutning till förmån för rektorer och huvudmän – en inskränkning av lärarnas autonomi. Arbetsgivaren äger på ett tydligare sätt än förut lärarnas arbetstid och deras makt över belöningar, bestraffningar och över hur en god lärare definieras. Det är definitioner som kan variera eftersom man lokalt under olika tidsperioder satsat på olika populära koncept – en aspekt av decentraliseringen. Exempel på koncept från mina resultat är: ämnesövergripande arbetslag (studie 1), att bli en konkurrenskraftig marknadsaktör (studie 2) och kvalitetskontroll och formativ bedömning (studie 3).

Betoningen på det mätbara går stick i stäv mot en inriktning där likvärdighet och en skola för alla varit en röd tråd.

Ett exempel på hur två policytrender samverkar är marknadisering och mål- och resultatstyrning som båda förutsätter enkelt mätbara resultat. På en marknad förväntas kunden vara välinformerad för att göra sina val och i mål- och resultatstyrning behöver måluppfyllelsen kunna mätas och jämföras. I en studie publicerad i Utbildning & Demokrati under rubriken Att mäta det vi värderar eller värdera det vi kan mäta? analyserar jag vad fem välkända utvärderingssystem faktiskt mäter. Analysen visar på att de vanligaste indikatorerna i de systemen är betyg i svenska, engelska och matematik samt resultat på nationella prov i samma ämnen. De andra ämnena är obetydligt representerade och de breda målen, exempelvis att utveckla demokratiska medborgare, kreativitet, kritiskt tänkande och historiska- och miljöperspektiv, lyser med sin frånvaro.

Vad som mäts inverkar på vad som betonas i undervisningen; här finns alltså en styrning mot enkelt mätbar kunskap och undervisning inriktad på prov, medan de breda målen kommer i bakgrunden. Det är en slutsats som innebär att läroplanen reduceras och professionens kunskaper och värderingar, och därmed autonomin, devalveras. Ett exempel är Fältskolan (studie 3) där flera decenniers traditioner av temadagar, friluftsdagar och andra ämnesövergripande aktiviteter lagts ned och ersatts med fler ämneslektioner. En lärare tycker att de haft många ”skithäftiga grejer” på de dagarna och är besviken över att allt sådant nu är borta. Inriktningen förstärktes ytterligare av läroplansreformerna, Lgy 11 och Lgr 11, som medförde starkare styrning, kontroll och resultatmätning. Jag vill understryka att jag inte ser en motsättning mellan ämneskunskaper och skolans övergripande mål, tvärtom menar jag att båda är nödvändiga. Det är, till exempel, utmärkt att någon får full poäng på kemiprovet men det är inte tillräckligt. Om den kunskapen så småningom används till att framställa kemiska stridsmedel så är den destruktiv.

Scriptorium, Olja på duk, 2012.
©Carl Hammoud

Betoningen på det mätbara är en utveckling som går stick i stäv mot viktiga intentioner i dagens skolsystem, mot många lärares yrkesetik och mot en lång utbildningspolitisk inriktning där likvärdighet och en skola för alla varit en röd tråd. Utvecklingen rimmar också illa med vad unga människor behöver i en tid präglad av antidemokratiska och auktoritära trender, klimathot, flyktingströmmar och ökade klyftor i samhället. En nedvärdering av lärares position är dessutom direkt kontraproduktiv för att klara den allt akutare lärarbristen.

Enligt professionsteori får professionen autonomi i utbyte mot expertkunskap som professionen förutsätts använda för klientens (elevens) bästa. I skolan måste lärarna ta det ansvaret. Autonomi är inte självklart något positivt men en nödvändig förutsättning för lärares arbete eftersom skolans sammanhang karaktäriseras av komplexitet, osäkerhet, unika situationer och värdekonflikter. Det är inte möjligt att standardisera undervisning, oavsett hur gärna npm-förespråkare vill tro det. Skolan är inte ett löpande band.

Handlingsutrymme för professionella avgöranden är också en förutsättning för lärares motivation, kreativitet och vilja att tillsammans med kollegor förverkliga reformmål. Det är de som är nyckelpersoner i att förverkliga utbildningspolicy i praktiken och de gör det varje dag genom tolkning och översättning av intentionerna till praktisk handling med eleverna, i samspel med de arbetsvillkor som föreligger. Det förutsätter autonomi och är något annat än den linjära input-, outputmodell som ofta tas för given.

Reformeringen av skolan har fortsatt efter de studier jag här refererat till och fortsatt forskning behövs om detta. I de fall där lösningen anses vara att bygga hierarkier, som karriärlärarreformerna och lärarlönelyftet, finns indikationer på att de snarare leder till splittring och försvagning av professionen. Men mot bakgrund av utvecklingen i världen i dag är det något helt annat som behövs: en stark lärarprofession som förmår ta upp den svenska utbildningspolitiska tradition där likvärdighet och skolans demokratiska funktion är centrala.

Litteratur

Dovemark, Marianne, Lundström, Ulf (2017). Skolan och marknaden. Utbildning & Demokrati 26(1), 5—18.

Hanberger, Anders; Lindgren, Lena & Lundström, Ulf (2016). Navigating the Evaluation Web: Evaluation in Swedish Local School Governance, Education Inquiry 7(3), 259—281.

Lindgren, Lena; Hanberger, Anders & Lundström, Ulf (2016). Evaluation Systems in a Crowded Policy Space: Implications for Local School Governance. Education Inquiry, 7(3), 237—258.

Lundahl, Lisbeth; Erixon Arreman, Inger; Holm, Ann-Sofie & Lundström, Ulf (2014). Gymnasiet som marknad. Umeå: Boréa Bokförlag

Lundström, Ulf (2007). Gymnasielärare — perspektiv på lärares arbete och yrkesutveckling vid millennieskiftet. (Akademisk avhandling). Umeå: Umeå universitet. Institutionen för barn- och ungdomspedagogik, specialpedagogik och vägledning.

Lundström, Ulf (2015). Systematic quality work in Swedish schools. Intentions and dilemmas. Scandinavian Journal of Public Administration 19(1), 23—44.

Lundström, Ulf (2017). Att mäta det vi värderar eller värdera det vi kan mäta? Resultatindikatorer som grund för skolval. Utbildning & Demokrati 26(1), 43—66.

Lundström, Ulf (2018). Lärares professionella autonomi under New Public Management-epoken. Utbildning & Demokrati, 1(18), 33—59. 

Lundström, Ulf & Holm, Ann-Sofie (2011). Market competition in upper secondary education: Perceived effects on teachers’ work. Policy Futures in Education, 9 (2), 193—205.

Alla artiklar i temat Tillit (14)

ur Lärarförbundets Magasin