Ingår i temat
Tillit
Läs senare

Tillit: hur når vi dit

TillitPedagogiska magasinet har ställt frågan till forskarna Elisabet Nihlfors och Ulf Blossing.

av Ingvar Lagerlöf
23 Nov 2018
23 Nov 2018
Tillit: hur når vi dit
Sign, Blyertsteckning, 2013.
Dark Switch Light Switch, Pappers­skulptur, 2011.
Octavia #5, 2018. ©Carl Hammoud

Elisabet Nilhlfors: ”Politikerna har gått över gränsen”

Politikerna behöver backa och hålla sig till vad skolan ska göra. Professionen måste få förtroendet att avgöra hur det ska genomföras, anser forskaren Elisabet Nihlfors,  professor i pedagogik med inriktning mot ledarskap vid Uppsala universitet.

– Tillit är ett vackert ord. Det står för något man gör tillsammans.

Hon har under många år studerat skolans styrning, och då särskilt ur skolledarnas perspektiv. Elisabet Nihlfors har sett hur politikerna och centrala myndigheter allt oftare har beslutat om frågor som egentligen borde höra till skolledares och lärares ansvarsområden.

– Det är politikernas uppgift att bestämma vad skolan ska åstadkomma. Men de senaste decennierna har de nationella besluten också handlat om hur det ska genomföras på skolorna. När politiken går över gränsen mellan vad och hur blir det en inskränkning av skolledares och lärares professionalitet, säger hon.

Det blir en inskränkning av skolledares och lärares professionalitet.

Som färskt exempel nämner hon Skolinspektionens nya kvalitetsgranskningar. I den traditionella tillsynen granskas skolan utifrån lagens krav, men nu ska Skolinspektionen också granska hur undervisningen går till och föreslå förbättringar.

– Jag har inget emot tillsyn. Det jag vänder mig emot är att Skolinspektionen ska ha åsikter om lärares yrkesutövning, anser hon.

Andra exempel är regeringens beslut om en extra timme matematik i veckan och Skolverkets många riktade bidrag. Någon ”där uppe” har bestämt vad skolorna behöver för att höja resultaten.

– Då hjälper det inte att man på skolan har gjort analysen att det egentligen är något helt annat som behövs. Det blir ett inlärt beteende på skolorna att någon annan vet bättre, säger Elisabet Nihlfors.

Lärare och skolledare kan inte stillasittande vänta på att få tillbaka mandatet att få bestämma över sin egen profession. De måste aktivt medverka till att återerövra det.

Och även om skolans lösning inte rimmar med Skolinspektionens uppfattning måste lärare och skolledare lita på sina professionella omdömen.

– Jag har träffat skolledare som inväntar Skolinspektionen innan de vidtar några åtgärder för att slippa bli uthängda i lokalpressen. Då har man tappat tron på sin egen förmåga, säger Elisabet Nihlfors.

Bjud in lokalpressen och berätta vad som är bra på skolan eller förskolan, vad som inte är bra och vilka åtgärder som satts in för att höja resultaten, föreslår Elisabet Nihlfors. Berätta att det ofta tar flera år innan man ser effekterna av en förändring.

– Ta gärna hjälp utifrån om man behöver stöd i analysen eller i ett förändringsarbete, men drivet måste komma inifrån professionen.

Elisabet Nihlfors är osäker på i vilken riktning dagens skola är på väg och om tilliten till lärare och skolledare kommer att öka.

– Jag har vissa förhoppningar om det. Det har blivit en ökad medvetenhet om att förtroendet för lärare och skolledare har karvats ur. Men det avgörande är om de kommande regeringarna lyckas hitta den rätta balansen mellan hur och vad.

Ulf Blossing: ”Samarbete vägen till ökad tillit”

Skolledaren har en nyckel­roll i att skapa en förtroendefull kultur på skolan, enligt forskaren Ulf Blossing , påpekar Ulf Blossing professor i pedagogik vid Göteborgs universitet. En organisation byggd på samarbete ger förutsättningar för ökad tillit och bättre resultat.

Det finns en spridd missuppfattning kring begreppet tillit. Tillit är inget verktyg som skolledare kan använda för att förbättra en verksamhet eller organisation. Tillit är snarare resultatet av ett omsorgsfullt arbete för att förbättra samarbetet inom en organisation.

– Tillit kan exempelvis vara resultatet av att en skolledning har byggt upp en organisation som är tydlig för medarbetarna, där alla känner till vilka grupper de tillhör och vad som förväntas av dem, säger han.

Ulf Blossing har tillsammans med Maria Jarl (se artikeln Frihets byggs underifrån) och Klas Andersson studerat vad som utmärker framgångsrika skolor, särskilt i kontrast till skolor som inte är lika framgångsrika. På de framgångsrika skolorna har lärarna en gemensam uppfattning om skolans uppdrag och hur undervisningen kan anpassas så att alla elever får förutsättningar att nå målen. På de inte så framgångsrika skolorna diskuterade inte lärarna tillsammans hur de kunde anpassa undervisningen. Där fanns i stället ofta en uppfattning om att de låga resultaten berodde på eleverna själva.

Det finns inget empiriskt stöd för att lärare behöver mer självständighet på egen hand.

– På de framgångsrika skolorna var strukturerna etablerade sedan länge. Av erfarenhet kunde lärarna lita på varandra och på att alla höll sig till de spelregler som man satt upp.

Ulf Blossing pratar sig varm om samarbete mellan lärare. Den enskilde läraren kan inte lämnas i klassrummet för att på egen hand lägga upp sin undervisning, anser han. Om det är detta som menas med lärares autonomi är det inget han ställer sig bakom.

– Det är precis det som sker på de icke framgångsrika skolorna. Där lämnar man över besluten till den enskilda läraren och alla går åt olika håll.

Det är skolledningens ansvar att organisera verksamheten så att det finns en fungerande samverkan mellan lärarna i arbetslag, ämneslag och andra grupper, anser han.

– Att bygga en organisation kan liknas vid ett avancerat grupparbete och det är skolledaren som måste ta initiativet till det. I vår forskning ser vi en stor variation, allt från rektorer som bygger upp en strukturerad organisation till de som knappt bygger någon alls.

Det viktiga är att det finns tydliga rutiner för allt detta grupparbete och en ledare som ”håller ordning”, enligt Blossing.

– Annars blir arbetet tidsödande. Grupper i sådana skolor drar därför slutsatsen att det är bättre att var och en själva tar hand om planeringsarbetet.

– Men det finns inget empiriskt stöd för att lärare behöver mer självständighet på egen hand, det som fungerar är ett stödjande samarbete mellan lärarna.

För Ulf Blossing har alltså skol­ledarna en stor uppgift: att bygga en organisation på skolan som bygger på samarbete, vilket på sikt kan öka tilliten på skolan. Han ser positivt på de senaste årens reformer som har gett rektorerna ett tydligare ansvar.

Alla artiklar i temat Tillit (14)

ur Lärarförbundets Magasin