Ingår i temat
Hållbar lärare
Läs senare

Tid för reflektion skärper blicken

Hållbar lärareTvå timmars ostörd reflektionstid i veckan är en förutsättning för att orka med och utvecklas i yrket. Det anser förskollärarna på avdelningen Torget på Hallonett i Jönköping.

av Karin Björkman
21 Sep 2018
21 Sep 2018
Tid för reflektion skärper blicken
Förskollärarna Maria Lundqvist, Johanna Strand och Maria Åberg går igenom veckans bilder och väljer ut några som de reflekterar kring. Foto: Anna Hållams

Det är torsdag morgon och en av de där overkligt varma dagarna i maj. Solstrålarna skapar reflektioner på väggar och golv i ettårsavdelningen Torgets ateljé. Vid fönstret sitter ett långt, väggfast staffli. Den stora vattenmålningen har rubriken ”Vättern som vi ser den”.

Alldeles innanför dörren finns en liten hörna med en stor gren och ett blått tylltyg där barnen kan slå sig ner. Ett barn sätter på projektorn och plötsligt syns en bild av kråkan, som de träffade på en av utflykterna till sjön, på väggen mittemot. En kompis ansluter och de turas om att sätta på och stänga av projektorn. De pekar på fågeln på väggen. ”Kra, kra”, säger flickan.

Vätternhörnan är populär, barnen tycker om att dra sig undan här en stund. Bilderna från utflykterna hjälper dem att minnas mötet med kråkan och att det var kul att det sa plums när de kastade stenar.

Det händer så mycket i vardagen. Här får vi en möjlighet att sakta ner.

– Vi ser på deras kroppsspråk att de kommer ihåg. Då kan vi ha samtal om det, trots att inte alla har det verbala språket, säger Maria Åberg en av ettårsavdelningens tre förskollärare.

Hallonett består av tre förskolor; två i Jönköping och en i Huskvarna. Alla de tio avdelningarna arbetar sedan fyra år på olika sätt med projektet Hållbar framtid. För de yngsta barnen på Torget handlar det om vatten och Vättern som ligger på promenadavstånd.

Foto: Anna Hållams

– Vi vill bidra till nya berättelser kring ekologisk känslighet och hållbart tänkande för att skapa hopp och framtidstro. En tanke är att ju mer vi erbjuder barnen att gå i nära relationer med organismer eller som här med vatten, desto mer varsamma kommer de att vara om naturen och miljön, förklarar Sara Hvit Lindstrand som är pedagogista på förskolorna.

Klockan är kvart över tolv. Reflektionsvikarierna är på plats och barnen sover middag när Maria Lundqvist, Maria Åberg och Johanna Strand slår sig ner runt en bärbar dator i dokumentationsrummet. Förskolan ligger i en före detta vårdcentral. I anslutning till den finns en lägenhet som bland annat rymmer ett arbetsrum och ett vilorum. Att arbeta ostört och att ha möjlighet att ta en paus från arbetet i barngruppen är viktigt.

– Johanna är vår ständiga sekreterare, skojar Maria Åberg, när kollegan med säker hand hanterar bilder och texter i reflektionsmallen.

I dag ska de gå igenom veckans bilder och välja ut några som de reflekterar kring. De bläddrar snabbt igenom dem, förklarar och diskuterar olika händelser. I reflektionsmallen finns de färdiga rubrikerna ”Vad har hänt?”, ”Analys” och ”Hur går vi vidare?” som gör det lätt att fokusera.

Att ha två timmars ostörd reflektionstid betyder mycket. Det gör bland annat att de får en röd tråd i projektet och får syn på vad barnen är intresserade av. Dessutom är förskollärarna oftast i olika rum och hinner sällan prata under dagen, förklarar de.

– Det händer så mycket i vardagen. Här får vi en möjlighet att sakta ner. När vi tittar på en bild efteråt kan vi upptäcka något som man inte ser när man är mitt uppe i verksamheten. Jag vet inte hur vi skulle kunna jobba annars, säger Johanna Strand.

Vi ska filma mer från Vättern och visa med projektorn.

Att tänka tillsammans och tvingas sätta ord på händelser är som en fortbildning. Reflektionsmallen ger energi, anser hon.

– Många gånger har vi undrat över vad vi har sysslat med under terminen, men när vi kollar igenom reflektionsmallarna får vi syn på vad mycket vi gjort och hur mycket spännande barnen fått vara med om.

Samtalet slingrar sig fram och tillbaka. Isabelle Wiberg, som är ateljerista på de tre förskolorna och håller på att sammanställa avdelningarnas årsarbeten, ger inspel från sin hörna. Hon tittar också på arbetena utifrån ett estetiskt perspektiv.

Inspiration

Reggio Emilia

De tre fristående förskolorna Hallonett är inspirerade av de kommunala förskolorna i Reggio Emilia. Från dem kommer också begreppen pedagogista och ateljerista. En pedagogista är en pedagogisk ledare. En ateljerista har bland annat ansvar för att utveckla förskolans miljö, material och uttryckssätt. Utbildningar finns på olika ställen i Sverige, bland annat vid Reggio Emilia-institutet i Stockholm.

Maria Åberg, Maria Lundqvist och Johanna Strand väljer ut fyra bilder från ett tillfälle när barnen såg ett filmklipp med fiskar som projicerades på väggen och de upptäckte rörliga bilder. Några satt och tittade, andra kände på fisken som projicerades på kroppen. Ett barn försökte flera gånger fånga fisken med händerna och visa den för en av förskollärarna.

– Det utmynnar i att vi ska filma mer från Vättern och visa med projektorn, säger Maria Åberg.

De tre förskollärarna fortsätter med fotografierna från när de tog med sig några väskor, som normalt sett finns för lek inomhus, ut på gården och till Vätterns strand. De konstaterar att barnen använde dem på olika sätt. Vid sjön fyllde de väskorna med blommor, stenar och pinnar, men på gården blev det mest att de gick runt och bar på dem.

– Det är kul att ni tar ut väskorna och undersöker vad som händer när man gör något som är populärt inomhus ute. Det är spännande att barnen gör annorlunda där, säger Isabelle Wiberg.

Maria Lundqvist konstaterar att materialet sattes i ett nytt sammanhang och att det förskollärarna trodde skulle vara intressant för barnen först föll ganska platt. Hon föreslår en bild som exempel till analysen.

”Vi upplever att de använder väskorna på olika sätt nere vid Vätternstranden jämfört med på vår gård och inomhus. Vid Vättern och inomhus fyller de väskorna med saker som är bekanta och intressanta. Men vad är det som gör att det inte är samma sak på gården?” skriver Johanna Strand. Isabelle Wiberg påpekar att gården är starkt kodad.

De pratar om att första gången de tänkte ta ut väskorna på gården, så hängde ett barn tillbaka en väska på kroken. Plötsligt skrattar alla till när de inser hur barnen påverkas av hur de brukar använda väskorna. Förskollärarna är ofta tydliga med att ”I förskolan har var sak sin plats” och säger ”Häng tillbaka väskan. Vi ska gå ut!” Reflektionen öppnar upp för nya perspektiv så att det går att göra annorlunda nästa gång, betonar Johanna Strand.

– Det är det här som man inte hinner se i vardagen. Barn har ofta en intention med det de gör, men som vi inte uppfattar, säger hon.

Foto: Anna Hållams

Projektet gör att barnen får med sig mycket ord och begrepp. En förälder var till exempel fascinerad över att ett barn visste vad en kajak är, berättar Maria Lundqvist.

– Men vi är ofta nere vid Vättern och ser dem hela tiden.

De filar på texterna och väljer ord med omsorg. Texterna ska vara läsbara för kollegorna som kan gå in på intranätet och ta del av dem. Varje avdelning har en samarbetsavdelning på en av de andra förskolorna som de träffar en gång i månaden. Att någon annan läser och ger feedback ger också energi. Arbetet blir synliggjort och viktigt, anser Maria Lundqvist.

Det ser kanske enkelt ut när de arbetar tillsammans. Men pedagogisk dokumentation och reflektion är tufft, påpekar förskollärarna.

– Ibland kan jag ha lite prestationsångest. Det kräver ganska mycket att sitta och reflektera, säger Johanna Strand.

Många av förskollärarna har arbetat länge på Hallonett. Maria Lundqvist kom hit direkt efter utbildningen 1992. De värdeord som kollegorna arbetat fram tillsammans – tillit, utforskande, delaktighet, framtidstro, glädje och välkomnande – underlättar arbetet och gäller också kollegorna.

Maria Åberg, som var klar med sin utbildning 1980, hade jobbat på olika förskolor innan hon började här 2003. Att hela tiden känna sig delaktig och utmanas skapar arbetsglädje. Johanna Strand började här direkt efter utbildningen för ett och ett halvt år sedan.

– Jag kan känna mig stressad ibland, men då kan jag gå till kollegorna och säga att jag behöver lite tid. Styrkan är att vi är ett arbetslag och inte är ensamma som förskollärare.

Alla artiklar i temat Hållbar lärare (14)

ur Lärarförbundets Magasin