Läs senare

Temakonstnär: Jarl Ingvarsson

Temakonstnär: Jarl Ingvarssons målningar har härbärgerat det mesta. I slutändan handlar det om att se vad som frigörs när något lyfts in på duken.

08 sep 2009

Är det här Västergötland? Jag sitter på tåget och studerar storleken på fälten som far förbi utanför fönstret. Jag tänker på vad Jarl Ingvarsson berättade i förbifarten på telefon när vi skulle bestämma mötestid: I Västergötland är fälten små, det är alltid kort avstånd till skogsbrynen.
        Detta sätt att lägga vikt vid egenskaper hos en plats eller ett objekt återfinns i hela Jarl Ingvarssons konstnärskap. Hans målningar har härbärgerat det mesta: ansikten, seriefigurer, en melittahållare, tårta, en kyrka, tomrum, tennisracket, bokstäver eller delar av meningar som målats över. Man kan vända ut och in på sig själv för att svara på frågan varför just dessa föremål dyker upp. I slutändan handlar det om ett sätt att se, att se vad som frigörs när något lyfts in på duken.

Vi träffas i hans ateljé, på övervåningen i det hus han delar med hustrun och konstnärskollegan Marie Capaldi. Det ligger vackert vid en sjö i samhället Sparsör utanför Fristad. Här hänger en rad målningar som Ingvarsson arbetar med parallellt inför en utställning som han och Capaldi ska ha på konsthallen Passagen i Linköping i höst. Ett verk ser jag som en tydlig Ingvarsson från senare år, med en vit rektangulär form där olika händelser och föremål tar plats samtidigt. I en annan målar han en maffig gräddtårta med praliner och återvänder stilmässigt till det tidiga 1980-talets nyexpressionism.
   – Ja, jag försöker nog få syn på nånting. En god vän brukar säga att jag lider av myopi, närsynhet. Jag har svårt att överblicka både mig själv och tillvaron. Den myopiska blicken är både bra och dålig, men det är nånting som tilltalar mig. Ett tag tittade jag mer ut, målade landskap. Nu har jag gått inåt i rummet igen, till föremålen närmast runt omkring mig.
        När Jarl Ingvarsson säger ”gå inåt i rummet” rymmer det en klar dubbelhet. Ett papper från en chokladkaka från Lidl kan samsas med namn på bibliska gestalter, allt finns i samma tillstånd. Här är han också ett barn av sin tid, där dogmatiska motsatspar som högkultur–lågkultur, abstrakt–figurativt, konstnär–samhälle började ifrågasättas.

I en av målningarna syns ett uppochnedvänt paraply, och mitt i bilden också en båt. Jag tänker på poeten Lautréamonts välkända bild av skön-heten i mötet mellan en symaskin och ett paraply på ett dissektionsbord, som kom att inspirera surrealisterna i deras strävan att förena fantasi och verklighet. När Jarl Ingvarsson själv beskriver sitt arbete handlar det mycket om vad som händer i arbetsprocessen.
   – Jag har fångat in den där båten och det hade jag ju inte alls planerat. Det var en tablettask som tilltalade mig oerhört. Pimpim tror jag den heter. Sen såg jag att nu måste jag göra ett paraply också, och då råkade det bli den här kollisionen. Där gäller det att se upp, att vara otroligt lyhörd. Att jag inte målar över båten för att jag älskar paraplyet just då. Då får man nästan lyssna på målningen: ”Okej, du vill stanna där, du vill vara kvar, va?”
        Jarl Ingvarsson är inte heller rädd för att revidera och göra om tidigare ut-sagor. Jag håller en lång utläggning om några av hans tidigare målningar med tre smala figurer som påminner om en mattpiska med ett grönt färgfält, som en prisma. Verken har alla namn från franska katedraler.

Jag talar om vilken fin rörelse som uppstår mellan det husnära objektet och de högtidliga byggnaderna. Och
så ser jag att han ser väldigt underfundig ut. Det visar sig att han sedan dess målat över verken – med knallröda tomtegubbar. Han rotar fram dem ur gömmorna och plötsligt kikar tre
tomtenyllen rakt på mig i stället för divina färgglimtar.
        Det är komiskt men framför allt talande för hans hållning. Något stämde inte. Kanske var det för klart, för enkelt. Tomten har funnits där från början,
precis som tårtan. Symboler för glädje eller evig njutning, men med underströmmar av annat. Tomten är en rätt läskig gubbe, pralinerna på tårtan är av märket ”Paradis” eller ”Nonstop”.
        Flera som har skrivit om konstnären har lyft fram en andlig och religiös del. En läsning som säkert påverkats av det faktum att Jarl Ingvarsson är utövande katolik. Här finns ibland bildelement och titlar med tydliga bibliska referenser, men ofta en mer öppet hållen symbolik, som två händer som sträcks ner från ovan i bildrummet.
   – Birgitta Trotzig har sagt det bra: Om en kristen diktar så får allt med Gud att göra. Är man ateist kallar man det kanske mer verkligheten, men förhållningssättet är likadant. Jag är inte rädd för att associera till olika religiösa saker. Kanske har jag lärt mig av kyrkohistorien att saker kommer och går, vissa kan ta lång tid att komma till klarhet över, flera århundraden

Alla artiklar i temat Kvalitet mönster eller monster? (9)

ur Lärarförbundets Magasin