Läs senare

Sverker Sörlin, professor i idéhistoria: »Till bildningens försvar«

21 nov 2019
Foto: Elliot Elliot

Rubriken är samma som titeln på Sverker Sörlins s­enaste bok. Professorn i idéhistoria märker ett ökat intresse för bildning ”i bakvattnet av ett andligt tomrum i skärmarnas tid”.

Boken tar avstamp från där vi är nu och vad vi behöver. Och den är bitvis högst personlig, vilket skapar en illustration till hur vårt förhållningssätt till bildning förändrats. Från att vara ett slags ideal till något som byggs av en effektiv kanon.

– Men bildning är inget fast, var och en har sin egen sanning, sin egen historia. Det handlar om en livshållning, säger Sverker Sörlin.

Sverker Sörlin

Sverker Sörlin är professor i idéhistoria vid avdelningen för historiska studier av teknik, vetenskap och miljö vid KTH, Ledamot av Klimatpolitiska rådet.
Gästforskat vid Berkeley, Cambridge, Oslo och Princeton.
Aktiv i Folkuniversitetet.
Utbildad gymnasielärare.

Bildning består dels av den personliga kunskapen och de personliga minnena. Dels av det vi kan göra tillsammans. Och däremellan finns ett spänningsfält. Det är det sistnämnda, ”tillsammans”, han vill uppehålla sig vid.

– I dag vet många fler mer än förr, och det är just vad det handlar om, att veta tillsammans. Men det handlar mest om professionell kunskap.

– Bildning handlar mer om samhällets gemensamma värderingar och kunskap – och om det som undergräver dessa. Det är att ta ansvar för samhället.

En strömning i debatten om bildning i dag går ut på att det skulle vara fråga om en konservativ gammal läroverksbildning utifrån en kanoniserad ”elitkunskap”. Det betonar Sörlin flera gånger att det bara är för nostalgiker.

Bildning är inte mätbart, skriver han i boken, men ser samtidigt en skola som just mäter kunskap. Han menar att svenska skolor har fått för mycket fokus på resultat.

Han ser lärare som bokens kanske främsta målgrupp:

– Lärarna är våra främsta representanter för bildningen, vare sig de vill eller inte. Och de är i frontlinjen varje dag, säger Sörlin, själv utbildad gymnasielärare.

– Vi borde fördjupa, kanske förlänga, lärarutbildningen och förbättra forskningsanknytningen på området. Jag tror mycket på läraren med det pedagogiska lärandet och pläderar gärna för den berättande läraren. Elevernas självständiga arbeten tar för mycket tid i dag.

Han var på bokmässan i höstas och noterade fler samtal om bildning, även om han kanske själv i viss mån lider av ”selektiv uppfattningsförmåga”.

– Det har startat en politisk motdebatt för att stärka bildningen. Det är en vitalitet.

Han har också märkt ett starkt uppsving på universitet och högskolor att vilja komma ut mer med det man gör. Han ser det som en del av en framväxande känsla av att kunskap är viktigt och det inte bara för att främja Sveriges konkurrenskraft.

– Det är mycket som står på spel nu. Det är oroande krafter, både auktoritära och nationalistiska. När dessa har empiriskt fel ska det vara jobbigt för dem att driva falskheterna.

Han vill att universiteten ska engagera sig ännu mera och även medierna samt att de kunskapsuppehållande institutionerna i samhället ska samarbeta mer.

– Jag upptäckte när jag skrev boken vilken enorm oförlöst kraft som finns i bildningen.

Vad för slags bok har du skrivit?

– Det är inte en lärobok men jag hoppas att de som läser boken ändå får med sig en del kunskap. Vi behöver omformulera vad bildning är. Boken kan i alla fall vara ett försök att starta ett samtal om detta.

ur Lärarförbundets Magasin