Läs senare

Stoppa den estetiska rensningen

Från och med nästa år blir estetisk verksamhet en valbar kurs i gymnasieskolan. Risken finns att många elever väljer bort den, hävdar Martin Lange, trots att det är en kompetens som behövs inom alla yrken.

25 Feb 2010

I ett samtal med en doktorand i pedagogik om min undervisning i estetisk verksamhet på gymnasiet liknade han mig vid en språklärare. Han använde språkmetaforen för att beskriva vad han upplevde hade ägt rum under en serie av dramalektioner han hade observerat. Doktorandens intryck var att eleverna lärde sig att konstruera problem och lösningar med ett annat språk än det vanliga. Som med all språkinlärning krävs övning, men i bild, musik och drama/teater görs den med begränsad verbal kommunikation. Förståelse, färdighet och förtrogenhet når man i estetiska läroprocesser genom sinnena och ömsesidig uppskattning. I estetisk verksamhet interagerar eleverna med sina kompisar så mycket att de också lär sig att hantera sin blyghet och stärka sitt självförtroende.
    Jan Thavenius menar i boken Skolan och den radikala estetiken att ”fantasin, kreativiteten och förmågan att föreställa sig något annorlunda kunde vara lekens och de konstnärliga verksamheternas bidrag till lärandet i skolan”. Kanske var det så man faktiskt tänkte när estetisk verksamhet blev ett kärnämne vid den senaste gymnasiereformen 1994. Formuleringen beskriver varför estetiskt lärande borde fortsätta vara obligatoriskt i en gymnasieskola med en progressiv och modern kunskapssyn.   
    Kritiken mot kursen har handlat om att kursmålen har gett ett för stort frirum för tolkningar och att man har kunnat kalla i stort vad som helst för estetisk verksamhet.  Ett felaktigt resonemang eftersom det framgår tydligt att målet med kursen är att kunna uttrycka tankar eller idéer med något estetiskt uttrycksmedel. Med dem menas naturligtvis de konstnärliga disciplinerna: bild, musik och drama/teater. Målsättningen att alla gymnasieelever ska ha möjlighet att hämta inspiration och glädje genom estetisk gestaltning är ett konkret exempel på den värdegrund som Lpf94 vilar på. För dessa värderingar om konstens plats i lärandet är den nuvarande skolministerns gymnasiereform ett bakslag.  
    Jag vill kalla förändringen för estetisk rensning. Från och med 2011 blir kursen valbar. I stället för att involvera samtliga elever blir nu bild, musik och drama/teater verksamheter som jag tror att endast en liten grupp specialintresserade kommer att välja. Jan Björklund har redan beslutat om meritpoäng för språkkurser, men de estetiska språken får tyvärr inte locka med en sådan morot. Estetlärarna ska i konkurrensen med andra kurser, marknadsföra oss för att få elever, enligt gymnasiereformens utredare, Anita Ferm. Beslutet handlar om en hierarkisk kunskapssyn och bottnar i den olyckliga diskussionen om kultur, estetik och skola som är uppbyggd kring motsättningar mellan lek och allvar för att fortsätta med Jan Thavenius resonemang. En konsekvens av den estetiska rensningen är till exempel att elever med fokus på naturvetenskapliga högskolestudier inte kommer att ha plats för kurser i estetiska ämnen. I drama, bild och musik handlar kunskap mycket om att utveckla elevens kontaktkompetens, ett begrepp som används i gestaltterapin. Den kompetensen behöver alla yrkesgrupper.
    Regissören Suzanne Osten tolkar kontaktkompetens som förmågan att leva och kommunicera. Hon gör skillnad mellan teater och terapi, men pekar på att teater kan vara terapeutisk när den ger både åskådare och aktörer insikter. I estetiskt lärande skapas förutsättningar för att eleven ska få insikter om sig själv och sin roll i förhållande till omgivningen genom konkreta konstnärliga formspråk. Undervisningen pekar därför framåt och bortom klassrumssituationen. I drama/teater, liksom i bild och musik, gestaltas känslor. Det är också inom känsloregistret som man kan observera en utvecklingslinje i elevernas beteenden under kursens gång, men i arbetet äger också en kvalitativ perfektion rum som syns i uppspel, konserter och utställningar och som ger direkt tillfredsställelse.
    Suzanne Osten har forskat med teatern som uttrycksform i hela sitt yrkesverksamma liv. I sitt senaste konstnärliga forskningsprojekt Babydrama ville hon undersöka och beskriva människans behov av teater och teatern som resurs för utveckling av empati och kunskap. En av frågorna hon ställde sig var när vi ska börja med teater.
Med genomförandet av den estetiska rensningen i gymnasiet 2011 finns ingen tvekan om när vi ska sluta med teater. Låt mig bara tillägga att jag fruktar att det kommer att gälla allt konstnärligt skapande i gymnasieskolan 2011.

ur Lärarförbundets Magasin