Läs senare

Spretig och angelägen diskussion om folkmakt

21 sep 2018
Boken kan användas i klassrummet när demokrati diskuteras, anser recensenten. Illustration: Istock

Handbok för demo­krater – hur gör en enskild människa för att skydda demokratin?

Ola Larsmo, Sverker ­Sörlin & Elisabeth Åsbrink (red)

Natur & Kultur 

Inför det nyss passerade svenska riksdagsvalet utkom Hand­bok för demokrater. I tjugoen texter av lika många författare diskuteras vad vi som enskilda medborgare kan göra för att värna och skyd­da demokratin. Frågor­na ställs av befogad anledning. På flera håll i världen, också i Europa, har antidemokratiska krafter gått framåt.

Texterna spretar, författarnas åsikter går isär. Från de som tycks övertygade om att den svenska demokratin varit i det närmaste oklanderlig och vill ”försvara den” till debattörer som inte alls är lika övertygade om hur väl den fungerar eller ens fungerat. Thomas Olsson kritiserar exempelvis en svensk terrorlagstiftning som förbjuder alla former av humanitärt bistånd till civilbefolkning i områden kontrollerade av terroristorganisationer.

Boken blir i den menin­g­en en gestaltning av vad demokrati är: Ett samtal där olika röster och världsbilder inte bara är tillåtna utan också önskvärda som ett sätt att nå den bästa lösningen. Även de vars åsikter vi inte delar måste få delta, så länge de accepterar människors lika värde och respekterar att var och en har rätt att ha den uppfattning hen vill.

Några teman återkommer i flera bidrag och kan fun­gera vägledande för den som vill göra något konstruktivt av klassrummets många skiftande ståndpunkter. Ett av dessa är att påminna om att västvärlden nu står inför valet att välja mellan hoppets eller rädslans politik. Vi har alla både hopp och rädsla inom oss, men vi kan välja vad vi vill bejaka.

Daniel Lindvall menar att vi måste hantera oro för till exempel kriminalitet och arbetslöshet, att vi är tvun­g­na att förstå att rädslan kan vara befogad och bottna i personliga erfarenheter. Däremot krävs att diskussionen sker utan överdrifter och generaliseringar som skapar motsättningar mellan män­niskor. Lätt att säga, svårare att genomföra kan tyckas.

Något annat som återkommer är språkets betydelse för ett konstruktivt demokratiskt samtal. Många upplever ett hårdnande debattklimat. I stället för att vänja sig är det viktigt att säga ifrån, nyansera och ta avstånd då fördomar sprids. Ett språk präglat av hat och rädsla landar ofta i förenklade uppdelningar mellan ”vi-och-dom”. Redan titeln på Ola Larsmos bidrag visar att historien har en mörk läxa att lära oss om vad som kan hända då språkglidningar får stå oemotsagda: ”Upp till varje folkmord i historien går en ramp av ord.”

Som kanske framgått är få av de demokratiska råden sådana vi inte hört förut. Den som inte ser något negativt i dagens tilltro till individen lär nog också reagera på det förlitande på kollektivets kraft som framkommer till exempel i ­Göran Greiders bidrag som innehåller uppmaningen att gå med i ett parti. Historien visar att demokratin utsätts för en stor risk om den tas för given. Även påminnelser som kan tyckas självklara förtjänar därför att upprepas.

ur Lärarförbundets Magasin