Läs senare

Språkkrav får inte fler att tala svenska

InpassetÖkade krav på invandrade vuxnas språkkunskaper främjar inte andraspråks­inlärningen. Istället behövs en individanpassad sfi-undervisning på goda villkor.

21 sep 2018
Språkkrav får inte fler att tala svenska
Illustration: Helena Davidsson Neppelberg

Sverige är ett flerspråkigt samhälle. Det är ett faktum som är kännetecknande för både Sveriges historia, samtid och framtid. Vuxna invandrares språkliga kompetens tillmäts i dag ett allt större symboliskt värde. Allt oftare hörs i den politiska debatten krav på språkkompetens, exempelvis i tal om språkplikt och språktest för medborgarskap.

Lyckad språkinlärning blir då en fråga om ett personligt val.

Lärares kunskap och studerandes erfarenheter av andraspråksinlärning behöver höras och lyftas fram mer i debatten. Min egen erfarenhet som sfi-lärare är att vi lärare sällan ges ordentliga förutsättningar att klara av vårt arbete, ett arbete som på många sätt är fantastiskt.

En effektiv undervisning på svenska för invandrare (sfi) kräver flexibilitet och individanpassning. Men om de organisatoriska förutsättningarna för att planera och följa upp undervisningen inte finns blir de svåra att genomföra. För att skapa en individanpassad och kvalitativ undervisning krävs dessutom kunskap om de olika faktorer som påverkar vuxnas andraspråksinlärning.

Maria Rydell

Maria Rydell är doktorand i nordiska språk vid Stockholms universitet och disputerar i september 2018 på en avhandling som handlar om sociolingvistiska perspektiv på testning och bedömning av muntlig interaktion på sfi.

Tillgång till språk är naturligtvis viktigt. Nyanlända vuxna behöver omgående verka på olika arenor och i olika roller, till exempel i egenskap av föräldrar, trots begränsade kunskaper i det nya landets språk. Språkkunskaper ses som viktigt för att öka möjligheterna till ett bättre liv. Att vara en ”kompetent språkbrukare” betraktas som en åtråvärd position, enligt en nyligen publicerad intervjustudie med sfi-deltagare.

Just detta faktum gjorde att många deltagare blev känsliga för, och även beroende av, andras bedömningar av deras språkförmåga. Det ledde även till att de ofta införlivade andras blickar på sig själva och därför ibland hellre var tysta än att de pratade och det ”lät fel”. I flera studier lyfter sfi-studerande även svårigheter med att interagera med svenskar – Sverige upplevs av många som ett stängt samhälle.

Många beskriver sin migration som en förlust i och med att tidigare symboliska och ekonomiska kapital omvärderas. En examen från ett annat land kan exempelvis inte alltid betraktas som likvärdig eller ens giltig i Sverige. Språk­kunskaper värderas inte heller på samma sätt.

Den kommunikativt inriktade språk­synen som dominerat språkundervisningen i Sverige och internationellt sedan 70-talet lyfter ofta fram förmågan att använda språket i olika sammanhang. Målet med sfi är att utbildningen ska ge ”språkliga redskap för kommunikation och aktivt deltagande i vardags-, samhälls- och arbetsliv samt fortsatta studier”. För att det ska bli möjligt att uppnå krävs en mångfasetterad språkförmåga och en möjlighet att använda språket i vitt skilda sammanhang.

Illustration: Helena Davidsson Neppelberg

Andraspråksinlärning är därför inte bara ett skolämne utan berör en individs hela tillvaro. Det kan närmast beskrivas i termer av att få sin röst tillbaka. I det perspektivet kan andraspråksinlärning liknas vid en existen­tiell process där vi är beroende av andra för att utveckla språket. På så vis kan språkinlärning också sägas vara en ­relationell process.

I kontrast till detta framställs dock ofta vuxnas språkinlärning i ett starkt förenklat och ensidigt perspektiv i den offentliga debatten. Den förenklade bilden tar sig uttryck i att språkinlärning är en process som endast bygger på individens egna vilja och ansvar.  ”Lyckad språkinlärning” blir då en fråga om ett personligt val och en konsekvens av att man drillat sig själv tillräckligt.

Tankefigurer som dessa blir märkbara i olika politiska initiativ för att ”styra” vuxnas andraspråksinlärning. Det gäller till exempel införandet av en ekonomisk bonus (ett system med en sfi-bonus för de som avslutat kurser inom 12 månader var i bruk 2009–2014), förslag om tidsbegränsningar och hot om indraget försörjningsstöd. Den här typen av politiska åtgärder har bland annat fått kritik för att ge sken av att vuxna andraspråksinlärare inte skulle vara motiverade att lära sig svenska. Ett annat problem är att den här typen av förslag osynliggör att vuxna andraspråksinlärare utgör en mycket heterogen grupp med vitt skilda erfarenheter och förutsättningar. Tidigare skolbakgrund, vana att studera språk och avstånd mellan förstaspråket och målspråket (svenska) varierar stort.

Andraspråksinlärning är en komplex process som påverkas av en mängd faktorer, bland annat individuella förutsättningar, undervisningens kvalitet, livsförhållanden och omgivningens inställning till andraspråkstalare. Att lära sig och att använda ett andraspråk är dessutom en kognitivt krävande process. När det gäller vuxnas andraspråksinlärning visar forskning att individuella faktorer är alltmer avgörande än när det gäller yngre inlärare. Även psykosociala faktorer har stor påverkan på språkinlärningen. Att leva i en psykiskt stressande situation på grund av exempelvis osäkerheten i tillfälliga uppehållstillstånd, försvårad familjeåterförening, tidigare trauman eller hälsoproblem i form av exempelvis sömn­­svårigheter påverkar inlärningsförmågan. En strikt migrationspolitik med tillfälliga uppehållstillstånd och försvårad familjeåterförening rimmar därför illa med ökade krav på språkkunskaper.

Intressant nog står de allt oftare framförda kraven på språkkompetens i skarp kontrast till hur den svenska språklagen beskriver tillgång till språk. Språklagen som instiftades 2009 framhåller nämligen att var och en som är bosatt i Sverige har rätt att lära sig svenska och utveckla alla sina språk. Språklagen beskriver alltså språk som en rättighet, snarare än en plikt.

Den symboliska funktionen av att kunna svenska är inte oviktig, snarare bidrar den till att göra språkkunskaper både eftertraktade och laddade. Att vara ”bra på svenska” signalerar även andra icke-språkliga aspekter som tillhörighet och lojalitet med det nya landet och att vara en person som anstränger sig. Den kompetente språk­brukaren ses som den ”gode invandraren” och ”den gode studenten”.

Tydligast synliggörs kanske det symboliska värdet av språkkunskaper i diskussioner om språktest/språkkrav för medborgarskap eller uppehållstillstånd. Till skillnad från många andra europeiska länder har Sverige inga språkkrav för medborgarskap. Detta är dock något som återkommande är på förslag och något som flera svenska partier vill införa. Språktest för medborgarskap har utretts i en statlig utredning som då fastslog att den huv­ud­sakliga anledningen till att inte införa språkkrav är rättviseskäl och att språkinlärning i huvudsak var en fråga för utbildningsväsendet. Utredningen anger även att ”förutsättningar att lära sig svenska varierar emellertid i hög utsträckning och detta ofta av skäl som den enskilde ofta inte råder över”.

Detta är fortfarande den enda rimliga hållningen och därför värd att påminna om.

Litteratur:

Ahlgren, Katrin (2014). Narrativa identiteter och levande metaforer i ett andraspråks­perspektiv.

Busch, Brigitta (2017). Expanding the notion of the linguistic repertoire: On the concept of Spracherleben – The lived experience of language.

Kenneth Hyltenstam, Monica Axelsson & Inger Lindberg (red.) Flerspråkighet – en forskningsöversikt. Vetenskaps­rådets rapport­serie.

Nilsson, Emma (2017). Hälsans betydelse för inlärn­ing av andraspråk för vuxna invandrare. En kunskapsöversikt. Fou i väst: Forskning och utbildning inom välfärdsområdet.

Rydell, Maria (2018). Being ‘a competent language user in a world of Others – Adult migrants’ perceptions and constructions of communicative competence. 

Statens offentliga utredningar. Svenskt medborgarskap. SOU 1999:34.

ur Lärarförbundets Magasin