Läs senare

Sönderstressad eller bortklemad?

Sveriges elever är i dag mer stressade, har er diagnoser och sämre psykisk hälsa än tidigare. Pedagogiska magasinet tittar närmare på orsakerna – och nner såväl höga och otydliga skolkrav som statusjakt och minskad tolerans.

spel I. 135 x 135 cm, tempera/olja. ©Margaretha Jansson

Dagens elever mår sämre än tidigare årskullar, vilket professor Curt Hagquist konstaterar inledningsvis i detta tema. Nuläget kan beskrivas med Folkhälsoinstitutets stora enkätundersökning bland 172 000 elever, där 7 procent av flickorna och 6 procent av pojkarna i årskurs 9 rapporterar om psykiska problem. Bland dessa anger 82 procent av flickorna och 59 procent av pojkarna att problemen påverkar skolarbetet negativt. En tydlig trend är att elever med utländsk bakgrund samt de som inte lever med båda sina biologiska föräldrar har sämre psykisk hälsa än andra.Klart är även att antalet diagnoser och förskrivningen av läkemedel har ökat kraftigt bland barn och unga. Behandling med centralstimulerande läkemedel som amfetamin ökar, trots att det inte är känt hur detta verkar på längre sikt eller vilka biverkningar det kan ge.

Bland barn upp till 17 år använder 2 procent av flickorna och 3 procent av pojkarna psykofarmaka. I åldrarna 18 till 24 år är samma siffra 9 procent av kvinnorna och 6 procent av männen. Den vanligaste orsaken bland män är adhd och bland kvinnor ångestrelaterade sjukdomar.

Andelen unga som söker hjälp inom psykiatrin har också ökat. 2 procent av alla svenskar födda 1971 har vårdats för psykisk sjukdom. Bland kvinnor och män födda 1987 är motsvarande siffra 5 respektive 4 procent.

När det gäller självmord är det i stället pojkarna och männen som är överrepresenterade. Det är mer än dubbelt så vanligt att unga män tar sitt liv jämfört med unga kvinnor, och i åldern 20 till 24 är det tre gånger så många män som kvinnor. I Sverige totalt har antalet självmord per 100 000 invånare minskat sedan en lång tid tillbaka. Det gäller dock inte för självmord bland unga, där antalet är oförändrat och nu även den vanligaste dödsorsaken.

Foto: Johan WingborgI En studie bland 3 000 gymnasieelever i Östergötland konstaterades att 20 procent uppvisade självskadebeteende. Var femte elev hade alltså minst en gång skurit sig själv, slagit sig frivilligt, stuckit sig med nålar eller bränt sig med cigaretter.

Så varför mår så pass många unga så pass dåligt i Sverige? Mycket tyder på att skolan spelar en central roll både när det gäller orsak och lösning. Forskningen visar att svaga skolprestationer leder till låg självkänsla och en negativ spiral av psykisk ohälsa och dåliga resultat inleds.

Joanna Giota är professor i pedagogik vid Göteborgs universitet och har forskat om skolstress kopplat till ohälsa. Hon betonar att läget är mycket allvarligt.

– I WHO:s undersökning ligger Sverige nu på åttonde plats av 45 när det gäller andelen elever med psykisk ohälsa.

Hon har tillsammans med professor Jan-Eric Gustafsson genomfört en studie på nästan 9 000 elever i år 6 och sedan i år 9 som visar ett högt samband mellan skolkrav och stress. Ökade skolkrav leder till ökad stress och förklarar halva ökningen i stress från år 6 till år 9.

spel II. 100 x 135 cm, tempera/olja. ©Margaretha Jansson– Eleverna behöver kunna se skolan som meningsfull, med tydligt syfte och riktning på lärandet. Annars försämras självbilden och känslor som oro, hopplöshet och depression ökar, säger Joanna Giota.

Om den svenska skolan misslyckas med att vara relevant för eleverna, och deras syften med lärandet inte tas tillvara, leder det till att kraven blir uppstressande.

– Stärk elevernas självförtroende och självkänsla. Den totala effekten på prestationerna ökar när de är motiverade, när självtilliten är stor och lämpliga inlärningsstrategier används. Känslan av tillhörighet till en kamratgrupp är också viktig, säger Joanna Giota.

I boken Välfärdslandets gåta – Varför mår barnen inte lika bra som de har det? driver läkarna och forskarna Carl Lindgren och Frank Lindblad en helt annan tes för att besvara frågan i sin boktitel. De menar att förklaringen ligger i det goda samhällets höga ambitioner, att välfärdsstatens biverkningar är diagnoser som hälsomani, stresspanik, välfärdsapati och individfixering.

– Den fysiska hälsosituationen för svenska barn är bland de bästa i världen. Ändå träffar jag numera många som söker vård för oklara symptom, som ont i magen eller trötthet. Man kan kalla det för referensångest: Att ha det bra men inte lika bra som de som har det bäst, säger Carl Lindgren, som bland annat är barnläkare och lärare på Karolinska institutet.

Han hävdar att ökad välfärd lett till orealistiska krav på ett perfekt liv, utan motstånd och svårigheter. Detta leder till ett överbeskydd mot potentiella faror och minskad tolerans mot obehag, vilket medför att normala inslag i livet som stress och nedstämdhet ses som sjukdomstillstånd.

– Barn behöver öva på att hantera motgångar. Det är en försummad del i pedagogik och fostran, både av föräldrar och skola. I och med att vi vill skydda eleverna och jämna marken för dem får de inte öva sig i de motgångar som de senare kommer att möta i vuxenlivet, säger Carl Lindgren.

Han menar att det är en paradox att det i ett land som värnat så mycket om barns hälsa inte lett till att de mår bättre, utan snarare tvärtom.

– Välfärdsåtgärder kan ses som mediciner. De är bra om indikationen och doseringen är rätt. Men får man för mycket kan det leda till beroende. Det finns en tendens i Sverige att lägga plikter och ansvar utanför sig själv. Om jag inte klarar provet är det lärarens fel. Om jag river höjdhoppsribban är det tränaren som misslyckats.

Varför har det blivit så?

– Vi har en generell uppfattning att alla kan klara allt om de bara får tillräckligt stöd. Jag tror inte på det. Av min generation var det 20 till 30 procent som tog studenten. I dag ska alla klara av minst gymnasiet. Konsekvensen blir att man antingen får sänka kraven eller räkna med att en grupp elever slås ut.

En av orsakerna till den ökande stressen och psykiska ohälsan hos unga tror Carl Lindgren är de många val som barn i dag tvingas göra.

– Barnen har svårt att hantera alla valmöjligheter. Det börjar redan på förskolan: ”Vill du ha blå eller röda vantar?” Barn ska inte ställas inför sådana beslut, säger han.

Carl Lindgren drar en parallell mellan Pisa-resultaten och WHO:s jämförelse av 15-åringars tillfredsställelse med livet (”life satisfaction”).

– Holland och Finland som topppresterar i Pisa ligger på första respektive tredje plats. Medan Sverige återfinns först på plats 27 när det gäller livstillfredsställelse. Det finns ett associativt samband mellan skolprestationer och hur man upplever sin hälsa. Detta skulle kunna förklara varför 15-åriga elever i Sverige är mer stressade av skolan än jämnåriga i Finland, trots att de finska eleverna presterar bättre resultat.

Johan Kant är rektor på Vikingaskolan i Haninge med bakgrund som SO-lärare. Han anser att den ökande stressen bland svenska elever hör samman med att lärarna är otydliga. Genom att eleverna tvingas försöka lista ut vad läraren egentligen är ute efter ökar stressen. Han menar att uppgifterna i skolan ligger på en för hög abstraktionsnivå, att det är otydligt vad eleverna ska kunna och att tolkningsutrymmet är för stort. Ett problem är att undervisningen ofta är läromedelslös vilket gör att den saknar struktur, hävdar Johan Kant.

– Eleverna lämnas i många fall själva med sin inlärning. Abstraktioner måste fyllas med konkreta exempel och begrepp ska kläs så att eleverna inte rabblar upp definitioner som de lärt sig utantill. För detta krävs välplanerade och lärarledda lektioner. Och för att undvika betygsstress bör man avdramatisera det genom att prata betyg med eleverna redan från mellanstadiet, om vad som krävs för de olika stegen.

Johan Kant anser dock att lärarna har lämnats i sticket när det gäller dessa frågor.

– De har inte fått adekvat fortbildning när det gäller metodik och bedömning. Lägg därtill en alldeles för abstrakt kursplan så blir det väldigt rörigt för lärarna.

Även skolans fysiska och sociala miljö skulle kunna förklara den ökande ohälsan. Andelen elever som besväras av buller och ljud från andra elever har ökat sedan 2003. Enligt en rapport från Socialstyrelsen kan buller under lektionerna försvåra koncentrationen och buller på rasterna leda till otillräcklig återhämtning.Stephanie Plenty är forskare i psykologi vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet. Hon har med några kollegor gjort studier om elevers hälsa kopplat till social och ekonomisk status.

Med social status menas familjens inkomst, föräldrarnas utbildning och yrke. Men hon har även tittat på så kallad peer-status, det vill säga hur populära eleverna är bland kamraterna. Ett oväntat resultat är att familjens sociala och ekonomiska status har ett svagt samband med hälsa när det gäller äldre barn.

– Att vara populär, ha status och många vänner är viktigare än social bakgrund. Men viktigt är också att ha en egen ekonomi och kunna följa med kompisar på olika aktiviteter.

Detta gör att det blir särskilt viktigt för lärare och skolhälsovård att följa upp hälsan hos elever med låg social status.

Men det gäller också att inte vara för populär, enligt Stephanie Plenty.

– Då ökar pressen på att fortsätta vara lyckad och högpresterande, vilket ökar stressen och ohälsan generellt. Det kan kosta att ligga på topp och behålla sin status.

Detsamma gäller familjeinkomst, det är inte eleverna som kommer från familjerna med högst inkomst och yrkesstatus som har bäst psykisk hälsa.

– Högre inkomst är generellt bättre för psykisk hälsa, undantaget för dem i de allra högsta inkomstskikten. Där ökar kraven och förväntningarna. Så det här med status är komplicerat, man vill ha det men inte för mycket.

Ett annat tydligt resultat är att elever som upplever att de har stöd av sina lärare rapporterar färre stressymptom, bättre beteende, hamnar i färre konflikter och har större empatisk förmåga.

– Det handlar inte om att läraren ska vara en kompis, men däremot rättvis och vänlig, säger Stephanie Plenty.

I studien ses en tydlig skillnad mellan akut och kronisk stress. Kronisk stress innebär att eleverna upplever sin skolsituation generellt som stressig. Akut stress handlar om enskilda toppar, exempelvis inför ett viktigt prov.

– De som rapporterar kronisk stress uppvisar mindre positivt socialt beteende, medan elever som rapporterar akut stress uppvisar bättre socialt beteende.

Det innebär att upplevd temporär stress inte behöver vara negativt. En förklaring kan vara att elever vid akut stress söker socialt stöd hos andra elever och lärare, och lägger mer energi på att bygga nya och vårda befintliga relationer, enligt Stephanie Plenty.

– Elever som är generellt stressade uppvisade ett negativt samband, de har inte energin till positiva sociala relationer.

Även stökiga elever, som man skulle kunna tro inte bryr sig om sina resultat i samma utsträckning, blir stressade av skolarbetet.

– De som ljuger, bråkar och tar saker från andra elever – även de rapporterar hög nivå av skolstress. Det är intressant eftersom man skulle kunna tänka sig att de barnen inte bryr sig om skolan. Men det gör de, de vet bara inte hur de ska hantera kraven, säger Stephanie Plenty.

ur Lärarförbundets Magasin