Läs senare

Sommarlov i Kirkuk

Det pågår en dialog och ett utbyte. En rörelse fram och tillbaka mellan länder och över gränser. Barnen är aktiva i processen: de tolkar, förhandlar och positionerar sig. De erövrar språk och koder och lär sig växla mellan olika sammanhang.

12 maj 2009

 En dag i slutet av maj träffar jag Ameer som går i årskurs 5. Han säger: ”I morgon ska jag åka till Kirkuk.”  ”Ska du till Kirkuk”, säger jag och blir genast lite fundersam. ”Är det inte lite oroligt där?” frågar jag. ”Nej, inte där vi är,” säger Ameer. ”Vi har ju en massa släktingar där och dom vet ju var man inte får gå.” ”När kommer du hem då?” frågar jag vidare. ”När skolan börjar”, svarar Ameer.

Ameer är ett av alla barn i Sverige som antingen själv är född utanför Sverige eller har två föräldrar som är det. För närvarande är det ungefär 15 procent av alla barn i Sverige som har en sådan bakgrund. De här barnens liv i Sverige liknar naturligtvis de flesta andra barns vardagsliv.
De leker och umgås, går till skolan och deltar i olika fritidsaktiviteter. Men det finns också en del skillnader. De här barnens liv är i många fall inbäddade i sociala relationer och en släkts historia som sträcker sig utanför Sverige, ibland mycket långt utanför Sveriges gränser.

Barnen och deras familjer har genom migration rört sig från fattigare delar av världen till rikare. Många växer upp i bostadsområden där de flesta, både barn och vuxna, tillhör minoritetsgrupper i Sverige. Deras erfarenheter är individuella, men de kan tillföra perspektiv för att förstå barns vardagsliv. Barnen måste klara av att göra nödvändiga förändringar och komplexa förhandlingar i fråga om olika krav som ställs, till exempel om att erövra språk och vanor i för familjen nya sammanhang.

Inom forskning om migration saknas vanligen barns och ungas erfarenheter och röster, trots att det ofta är barnen som är en central faktor för familjens migration. Det visar sig också att det är just barnen som efter familjens migration befinner sig i ”frontlinjen” för att förstå och förhandla i nya situationer, ofta för hela familjen. Också inom barndomsforskning är inslaget av barns erfarenheter av vardagsliv efter migration och att växa upp med sådana erfarenheter mycket begränsade. De flesta studier som rymmer sådana perspektiv är utförda inom olika institutionella sammanhang som exempelvis skola och förskola.

Vi har i studien Interrogating Childhood and Diaspora through the voices of Children in Sweden samtalat med barn i årskurs 5 och 6 i en förort till en större stad i Sverige som vi valt att kalla Arred. Häften av barnen var födda i Sverige medan övriga kommit till Sverige som mycket eller ganska små. Endast ett av barnen hade kommit till Sverige för relativt kort tid sedan och var då i elvaårsåldern. Barnens familjer hade ursprung i Iran, Irak, Kurdistan, Bosnien, Kosovo, Libanon, Palestina och Somalia. Familjernas migration hade inte heller i alla fall varit direkt till Sverige, utan där fanns barn som bott i Jordanien och Tyskland innan de anlänt till Sverige. Barnens familjebakgrunder visar på den stora etniska heterogenitet som är vanlig i många bostadsområden och skolor i dag.

Ett centralt perspektiv i studien är att barn är aktiva medskapare i sina egna liv och värda att lyssna till på sina egna villkor. Denna teoretiska utgångspunkt, som särskilt lyfts fram inom ”den nya barndomssociologin”, formuleras som en utgångspunkt i ”det kompetenta barnet”.

En förståelse av ”det kompetenta barnet” kombineras i vår studie med analyser utifrån begrepp som diaspora och transnationalism hämtade från senare tids migrationsforskning. Begreppet diaspora har länge använts och diskuterats inom migrationsforskning för befolkningsgrupper som tvingats leva ”utspridda” eller ”kringspridda”, vilket är den etymologiska betydelsen av begreppet. Diasporabegreppet omfattar således dimensionen att leva ”ifrån” en födelseplats (eller en familjs födelseplats vilket kan ha varit flera generationer tillbaka), men också av en längtan tillbaka till ”ursprungslandet/hemlandet”. Utifrån denna förståelse av diasporabegreppet talade vi med barnen om plats och platsers betydelse för dem. Forskning visar att platser kan fyllas med olika symboliskt innehåll och skapas genom olika aktiviteter och relationer. Här använde vi oss av begreppen ett föreställt platsskapande och ett upplevt platsskapande som vi hämtat från socialantropologen Susanne Schwalgin.  Hur talade då barnen om plats och platsers betydelser?

Sandra är 12 år. Hon är född i Sverige och positionerar sig med en familjebakgrund som assyrier:

Intervjuaren: När jag säger hemma, vad tänker du då på för plats?

Sandra: Sverige. I Irak, där har jag bara varit två gånger.

Intervjuaren: Och Sverige, på vilket sätt är det hemma?

Sandra: Som, mina kusiner bor här… alla mina kusiner bor här, vi hälsar på varandra, vi går ut, vi spelar fotboll och spelar andra spel.

Eman som är 13 år med en familjebakgrund i Kurdistan diskuterar på liknande sätt:

Intervjuaren:  Längtar du ibland till Kurdistan?

Eman: Ibland, men jag har så mycket släkt här så jag tänker inte så mycket på det …

Intervjuaren: Vad tycker du är ”hem” för dig?

Eman: Arred.

Intervjuaren: Är Kurdistan också hemma?

Eman: Mm… jag har ju vuxit upp här, mer än halva mitt liv. Jag var fem år när vi flydde.

De flesta av barnen gav i sina resonemang tydligt uttryck för att ”hemma” var den plats där det fanns sociala relationer i form av familj och släkt. Flera av barnen hade familjer med stora släktförgreningar som bodde i Sverige, ofta i samma bostadsområde. Sverige och Arred beskrevs av de flesta som det självklara ”hemma”; där hade barnen familjer och kamrater, där fanns skolan och barnen kände sig trygga. Ermin säger:

Ermin: Jag känner mig faktiskt … jag känner mig stolt att jag lever här.

Intervjuaren: Vad är det som gör att du känner dig stolt?

Ermin: Att känna alla folk, så att man inte behöver vara rädd när man går.

Barnen har fyllt sin lokala stadsdel med identitet och vi kan beskriva det som ett upplevt platsskapande. Det paradoxala är att stadsdelen Arred vanligen lokalt omtalas med negativa associationer till utanförskap, segregering och kriminalitet, medan barnen talar om att i Arred känner de sig trygga.

Flickan Hauwa uttryckte vad som kan benämnas som ett föreställt platsskapande och är också ett av de barn som starkast formulerade en diasporisk medvetenhet. Hauwa är 12 år med en familjebakgrund i Somalia:

Intervjuaren:  Är Arred viktigt?

(Hauwa skakar på huvudet.)

Intervjuaren:  Inte viktigt?

Hauwa: Jo, lite.

Intervjuaren: Lite viktigt. Vad är viktigt för dig då?

Hauwa: Mitt land.

Intervjuaren:  Ja, ditt land … och vilket är det då?

Hauwa: Somalia.

Intervjuaren:  Kommer du ihåg någonting?

Hauwa: Nej, jag har inte varit där.

Hauwa är född i Sverige och har aldrig själv varit i Somalia men uttrycker i sina resonemang en tillhörighet till Somalia. Det är ”mitt land”. Några av de svensk-somaliska barnen formulerade sig med en diasporisk medvetenhet och med en ”längtan tillbaka” i våra samtal. Här är resonemang om Arred som ”hemma” inte särskilt närvarande.

Begreppet transnationalism är också viktigt för en förståelse av migration och tillhörighet. Transnationalism omfattar en förståelse av att migration inte alltid behöver betyda ett definitivt ”lämnande” och inte heller ett definitivt ”anländande” till en annan nation, utan inbegriper rörelser och förflyttningar fram och tillbaka över en eller flera nationella gränser.  Kanske vi kan säga att Ameer beskriver just ett transnationellt beteende. Ameer tillbringar det svenska sommarlovet med familj och släkt i Kirkuk, för att vid sommarlovets slut vara tillbaka i Arred, Sverige. När vi samtalade med barnen framstod just transnationella nätverk och kommunikationen inom och mellan dessa som särskilt rika på beskrivningar. Barnen berättade om hur de chattade, telefonerade och använde skype för att kommunicera med släktingar ”utspridda” i olika delar av världen. De kände till släktrelationer och reste till olika familjehögtider, inte minst för att fira bröllop. En flicka suckade till och med under vårt samtal: ”Inte ett bröllop till i sommar, hoppas jag!”

Barnen berättar om sina upplevelser, positionerar sig, förhandlar och vrider och vänder på olika perspektiv. Sara diskuterade till exempel om frågor relaterade till religion och släktens betydelse:

Sara: Ja, det står inte i Koranen att man ska ha det (långbyxor), så varför hittar dom på egna regler då? Så jag går ut med byxor … fastän jag är muslim … och så säger dom att man måste ha sjal, annars är man inte muslim. Jag har inte på mig sjal, och jag är fortfarande muslim. Det räcker med att jag ber till Gud …

För migranter som deltar i transnationella aktiviteter, beror framgång inte på att överge tidigare kultur och språk, utan snarare att bevara en första socialisering medan man också socialiseras in i en andra. Här är det viktigt att låta barns erfarenheter, berättelser och egna tolkningar av sitt vardagsliv få framträda. Inte minst barnen skapas även av migrationens erfarenheter.

Fakta

Studien Interrogationg Childhood and Diaspora through the voices of Children in Sweden har Kerstin von Brömssen genomfört tillsammans med docent Maren Bak vid Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet. Artiklen kommer att publiceras i tidskriften Childhood under 2009.

Litteratur

Adam, L D & Kirova, A (red) (2006): Global migration and education. Schools, children and families. Lawrence Eribaum Associates, Publishers.

de Block, Li & Buckingham, D (2007): Global children, global media. Migration, media and childhood. Palgrave.

Fass, P S (2007): Children of a new world. Society, culture, and globalisation. New York University Press.

Fog Olwig, K & Gulløv, E (red) (2003): Children's places. Crosscultural perspectives. Routledge.

Olsson, E, Lundqvist, C, Rabo, A, Sawyer, L, Wahlbeck, Ö & Åkesson, L (red) (2007): Transnationella rum. Diaspora, migration och gränsöverskridande relationer. Boréa.

Portes, A, Guarnizo, L E & Landolt, P (1999): The study of transnationalism: pitfalls and promise of an emergent research field. Ethnic and Rascial Studies, Vol. 22.2, 1999.

Schwalgin, S (2004): "Why locality matters: diaspora consciousness and sedentariness in the Amerian diaspora in Greece". I W Koskot, K Tölöyan & C Alfonso (red) Diaspora, identity and religion. New directions in theory and practice. Routledge.

Alla artiklar i temat Barn i migrationens tidsålder (7)

ur Lärarförbundets Magasin