Läs senare

Som att peta i en myrstack

LedareJag kommer snart till myrstacken men först: det här numret av Pedagogiska Magasinet handlar om forskning kring mobbning, statistik, bildning och mycket annat. Vi publicerar också debattinlägg om utbildning i programmering för elever och lärare, nätetik och läxor och hälsar på hos en lärare i Norge. Välkommen.

20 nov 2019
Jane af Sandeberg, redaktionschef.
Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Så hur var det nu med myrstacken? Jo, vi kunde inte låta bli att peta i frågan om digitaliseringen. Myrstacken blir en illustration för när man tar sig an ett ämne som alla har starka åsikter om. De flesta vet vad som händer om man sticker en pinne i en myrstack. Det myllrar, rör sig, snabbt än hit än dit. Men vi gör det trots röran och den bitvis infekterade debatten. För möjligen är digitaliseringen den viktigaste frågan i dag. I den tidning jag i förra numret dristade mig att kalla den viktigaste, Pedagogiska Magasinet. Här finns utrymme för perspektiv genom många olika infallsvinklar. Vi kommer följaktligen inte att reducera frågan om digitalisering till ett för och ett emot. För så enkel är inte frågan, även om det hade varit skönt.

Digitaliseringen av vårt samhälle är att jämställa med uppfinningarna av hjulet, ångmaskinen och bilen. Och våra livsvillkor har på många plan redan förändrats i grunden. I år är det för övrigt 50 år sedan internet uppfanns, även om det då startade i så liten skala som att två forskare skickade ett meddelande till varandra. Varav bara halva kom fram.

Men polariseringen i debatten kring digitaliseringens för- och nackdelar är sjuk. Kanske var det så när bilen uppfanns också. Ändå undrar jag varför Elza Dunkels har blivit hotad när hon talat om att vi ska utmana våra egna fördomar och lyssna mer på ungdomarna? Läs intervjun med henne här.

En stor del av unga människor i Sverige är själva i dag högst medvetna om hur fast de till exempel är i sina mobiler, visade en stor undersökning tidigare i höstas. Hur medvetna är egentligen vi vuxna? Elza Dunkels har onekligen en poäng i att vi bör lyssna mer på dem som är födda digitala, så att säga.

Allt med det digitala är heller inte enkelt. I många klassrum försvinner lektionstid varje dag. I hela landet. Det handlar om teknikstrul, som en del forskare uppskattar skapar ett tapp på 40 procent av lektionstiden. Det handlar om datorer som inte är uppdaterade, wifi som inte fungerar eller elever som glömt sina lösenord. Säkert känner många igen sig.

40 procent förlorad arbetstid. Inte konstigt att Skolverket inte trodde vi skulle hinna med antiken. Förlåt att jag raljerar men den uppskattade nivån på teknikstrulet drabbade mig hårt.

Många undrar också över bråd­skan, varför har Sverige så bråttom när det gäller digitaliseringen i skolan? Detta är snarast en retorisk fråga och har inget enkelt svar.

I brådskan finns dock alltid en fara. Det menar Louise Bringselius, företagsekonom, docent och universitetslektor. Hon var forskningsledare för regeringens Tillitsdelegation.

– Företag, organisationer, politiker och vi själva odlar myten att det är bråttom. Men snabba beslut kan bli dyra, säger hon.

Hon tar Macchiariniaffären och Riksrevisionen som exempel på snabba men dyrköpta lösningar. I hennes forskning om organisationsförändringar återkommer brådskan och den visar att man inom vissa organisationer mer eller mindre medvetet bygger upp en känsla av brådska. Samtidigt visar hennes och andras forskning tydliga tecken på att förändringar som sker snabbt i organisationer sällan blir vare sig effektiva eller lyckade. När hon tittat på tidskulturen i olika länder har hon noterat att vi på ett sätt är besatta av tid i Sverige. Vi ska alltid vara i förkant, det är status ”att ligga i framkant”, menar Louise Bringselius.

Nu kommer nyckelfrågorna jag anser att vi måste ställa när det gäller digitaliseringen i skolan.

Vem är det egentligen som driver på digitaliseringen? Är det skolan och pedagogerna eller är det den snabbt växande edtechbranschen? Och varför är det viktigt att Sverige ligger i fronten?

Nej, jag duckar inte när jag inte ger ett svar. Mitt yrke är just att identifiera frågorna. Och sedan ställa dem. Jag vet att det inte finns några färdiga svar. En bit på vägen mot svar kan du få genom att läsa hela vårt tema. Det problematiserar och fördjupar.

Jag vill också vara tydlig. Det är för mig omöjligt att vara emot den digitala utvecklingen. Den skapar möjligheter som jag tidigare aldrig kunnat drömma om i jobbet som journalist. Jag bor i dag i en liten by utanför Mora, blickar ut över Orsasjön och blånande berg ända bort mot Norge. Och även om jag reser en hel del hade jag inte kunnat tacka ja till uppdraget som redaktionschef för Pedagogiska Magasinet utan dagens teknik.

Till sist har ordsamlaren i mig ­fastnat för ordet deprofessionalisering. Ett aktuellt ord på mån­ga plan som jag kom i kontakt med genom journalisterna bakom de grävande reportagen om Karolinska och deras bok Konsulterna. Det handlar om när professionen medvetet hålls utanför utveckling och förändring. Många från skolans värld har hört av sig till skribenterna och bekräftat att det pågår även skolan.

Mejla oss gärna på: pedagogiskamagasinet@lararnastidning.se

ur Lärarförbundets Magasin