Läs senare

Särskolans mål ska vara möjliga för alla

DebattSärskolans läroplan ställer höga krav på rektorer och lärare att ge alla elever en stimulerande undervisning, skriver Skolverket i denna replik.

03 maj 2019

Debattören:

Torun Rudin, chef för gymnasieenheten, Skolverket.

I debattartikeln ”Särskolans kunskaps­krav en katastrof” (Pedagogiska magasinet nr 1/19) framför Monica Månsson ­kritik mot särskolans styrdokument. Hon kritiserar även Skolverket när det gäller legitimationskraven för gymnasiesärskolan.

Först vill vi klargöra att det inte är Skolverket som fattar beslut om vilken behörighet som krävs för olika skolformer. Behörighetsreglerna beslutas av regeringen.

Monica Månsson hävdar att det ”enligt legitimationsreglerna är bestämt att grundutbildningen i gymnasiesärskolan ska vara förskollärare”. Det stämmer inte. Förskollärarexamen ger inte behörighet för gymnasiesärskolan som helhet. Förskollärarexamen ger behörighet inom gymnasiesärskolans individuella program och då endast i kombination med speciallärarexamen med inriktning mot utvecklingsstörning.

För de nationella programmen krävs annan behörighet. För att undervisa i yrkesämnen gäller samma behörighet som för gymnasieskolan. För att undervisa i andra ämnen än yrkesämnen krävs en grundlärarexamen med inriktning mot årskurs 4–6 i kombination med speciallärarexamen med inriktning mot utvecklingsstörning.

Vidare skriver artikelförfattaren att styrdokumenten för särskolan saknar mål som går att tillämpa. Vi delar inte den bilden. Månsson efterlyser ”en grundläggande målformulering kring allas rätt att erbjudas en kommunikativ miljö”. Exakt en sådan formulering finns visserligen inte i dag men det finns många andra skrivningar som anger mål för elevernas undervisning och kunskapsutveckling när det gäller språk och kommunikation. Som exempel kan nämnas ämnesplanen för svenska. Den säger att undervisningen ska syfta till att eleverna utvecklar sin förmåga att kommunicera i tal och skrift och bidra till att eleverna fördjupar sin fantasi och lust att skapa med hjälp av språket, enskilt och tillsammans med andra. I ämnesområdet språk och kommunikation, vilket är ett av de obligatoriska ämnesområdena på gymnasiesärskolans individuella program, finns motsvarande skrivningar.

Illustration: Ulf Frödin

Enligt Monica Månsson är risken stor för att ”eleverna blir utlämnade till enskilda pedagogers förmåga att erbjuda en stimulerande undervisning”. Så ska det givetvis inte vara. Både skollagen och läroplanen ställer långtgående krav på rektorer och lärare att ge alla elever en stimulerande undervisning som utgår ifrån varje elevs behov och förutsättningar så att de kan utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.

Monica Månsson ifrågasätter också kravnivån för grundläggande kunskaper inom de olika ämnesområdena. Hon exemplifierar med formuleringen ”deltar och reagerar igenkännande” och frågar retoriskt vilken utmaning som erbjuds eleverna med den skrivningen. Exemplet kommer från de individuella programmens ämnesområdesplaner där den tänkta målgruppen är elever på tidig utvecklingsnivå. Kravnivån för grundläggande kunskaper är därför formulerad så att den ska vara möjlig för alla elever att uppnå. Elever som har nått längre i sin kunskapsutveckling kan bedömas ha uppnått kravnivån fördjupade kunskaper. För de nationella programmen i gymnasiesärskolan är formuleringarna i kunskapskraven på en högre nivå.

Gymnasiesärskolans ämnesplaner och ämnesområdesplaner är resultatet av en transparent och omsorgsfull kvalitetssäkringsprocess. När de nya ämnes- och ämnesområdesplanerna togs fram i samband med gymnasiesärskolereformen 2013 samverkade Skolverket med lärare i olika referens- och arbetsgrupper samt med olika referensskolor. Dessutom lämnade olika myndigheter och organisationer synpunkter i samband med att förslagen gick ut på extern remiss.

ur Lärarförbundets Magasin