Ingår i temat
Lärares yrkesetik
Läs senare

Samtal viktigare än dokument

Yrkesetik handlar inte om status och höjda löner. Det handlar om grundläggande värderingar och normer – och ytterst om lojalitet med barnen. Det menar Per Arneberg på norska Utdanningsforbundet som också anser att den kontinuerliga diskussionen om yrkesetiska frågor är viktigare än riktlinjer och dokument.

17 nov 2002

Makt och maktlöshet är ett grundläggande tema i all diskussion om yrkesetik. I skolan är den maktrelationen tydlig; lärarna och vuxenvärlden har makt och barnen, som är tvungna att vara där, saknar egentlig makt. Det gör att det vilar ett stort ansvar på lärarna hur man hanterar den ojämlika maktrelationen och sin ställning som maktutövare.

Det hävdar Per Arneberg på norska Utdanningsforbundet som arbetat med frågor om yrkesetik för lärare i många år. Utgångspunkten måste vara asymmetrin som existerar mellan barn och vuxna i de pedagogiska institutionerna, säger han:

– Barn är sårbara. Bara genom vårt kroppsspråk kan vi bygga upp eller riva ner. Det behövs så lite.

Lärare är också satta under ständig press. De är hela tiden omgivna av barn och det händer oupphörligt sa ker omkring dem. Deras arbetssituation präglas mycket av, vad Per Arneberg kallar, handlingstvång.

– Då är det lätt att göra fel, säger han. Eftersom många dessutom arbetar i stora klasser är det ännu lättare att det blir fel.

Alla lärare upplever dagligen situationer där de tvingas fatta snabba beslut som innehåller olika etiska avvägningar. Beslut som innebär att barn kan känna sig utpekade, åsidosatta eller kränkta.

Just därför är det viktigt, menar Per Arneberg, att lärare är medvetna om vilka värderingar verksamheten vilar på och därmed vilken yrkesetik som gäller. För skolan handlar det om att skapa strukturer och utrymme för att möjliggöra en kontinuerlig diskussion om de här frågorna och i det arbetet spelar skolledarna en central roll.

Den svenska diskussionen om en yrkesetik för lärare är i första hand ett resultat av skolutvecklingsavtalets krav på lärarorganisationerna att formulera etiska grundståndpunkter. Det handlar alltså om ett centralt initiativ.

I Norge kom kraven på en yrkesetisk diskussion från lärarna på fältet:

– Eftersom kravet kom nerifrån så fanns det goda förutsättningar för en bra diskussion om de här frågorna, säger Per Arneberg.

Kraven kom efter en stor debatt i massmedia i början av 90-talet om etik i samhällsliv och skola. Lärarorganisationerna kom aldrig riktigt med i den debatten.

– Kravet från medlemmarna kan ha varit en reaktion på den debatten, säger han.

Det var i dåvarande Norsk Lærerlag som Per Arneberg arbetade med etikfrågor för lärare. I Utdanningsforbundet – som bildades vid årsskiftet genom sammanslagningen av norska Lærarforbundet och Norsk Lærerlag – arbetar han nu i kretsen kring tidskriften Bedre Skole som även ger ut en skriftserie, har en bokklubb och ordnar kurser och konferenser. Under hösten har man bland annat anordnat en stor etikkonferens.

Om Norge låg steget före redan i inledningen av etikdiskussionen så kan man säga att de har ytterligare ett försprång genom att den norska debatten växte fram från fältet. Att få centrala initiativ att tränga ut i en stor organisation kräver tid.

– Vägen från toppen och ner i en organisation är lång, säger Per Arneberg. Och då får man inte gå för fort fram. Diskussionen måste få ta tid.

Etiska riktlinjer och dokument är betydelsefulla. De visar – såväl inåt som utåt – hur den gemensamma plattformen ser ut. Men man får inte koncentrera sig för mycket på slutprodukten, menar Per Arneberg:

– Man får inte nöja sig med att ta fram ett skrivet dokument med några regler man är överens om. Det allra viktigaste är själva processen – samtalet och diskussionen.

Den enkla vägen är att föra diskussionen på ett övergripande, principiellt plan och utifrån det slå fast ett antal etiska riktlinjer och stanna där. Den svåra vägen är att föra en konkret och uppriktig diskussion om egna och andras värderingar, hur man själv och kollegor faktiskt agerar i relation till barnen och till varandra.

Per Arneberg berättar om skolor han besökt där förutsättningarna funnits, där tid och utrymme skapats för att lärarna ska kunna diskutera yrkesetiska frågor och där lärarna ville ha diskussionen. Men likväl kom processen inte igång.

– Det kan ju bli obehagligt, säger han. Det gäller att våga utsätta sig för att bli granskad av sina kollegor. Vi är ju ofta konflikträdda. Det hindrar oss från att komma vidare.

Skolledarna har en central roll. Det är ledningen som kan skapa strukturerna och utrymmet så att processen verkligen kommer igång. Men det handlar naturligtvis också om vilket samtalsklimat som finns. Och i det sammanhanget är dialogen grundläggande, menar Per Arneberg:

– Det handlar om att lyssna på vad den andre har att säga och att inte tillskriva den andre ståndpunkter som han inte ger uttryck för.

Det kräver öppenhet och ett prestigelöst förhållningssätt men banar också vägen för konstruktiva samtal om etiska problem och dilemman. Det är naturligtvis ett förhållningssätt som inte bara ska prägla relationen mellan kollegor utan kanske i än högre grad relationen mellan vuxna och barn, lärare och elever.

Det är hos barnen som pedagogens primära lojalitet finns, anser Per Arneberg. Men läraryrket innehåller också flera andra lojaliteter – kollegor, föräldrar, yrkesrollen, samhället. Dessa kan komma i motsättning till varandra.

Ett exempel som ofta tas fram är när en lärare får veta att en kollega trakasserar en elev. Tar man sitt ansvar och agerar med allt vad det kan innebära av konflikter och obehag? Eller tiger man och låtsas som ingenting och hoppas att någon annan agerar?

Ett typiskt fall där lojaliteterna krockar. Vad som är rätt och fel råder det ingen tvekan om – men det gör inte situationen mindre svår.

Per Arnberg berättar om en skola han besökte där han talade om precis de här problemen. Oftast blir det många frågor och ivriga diskussioner efteråt men den här gången blev det alldeles tyst. När mötet var slut kom några lärare fram och berättade att det på skolan fanns flera lärare som i åratal använt ironi, sarkasmer och elakheter mot elever. Alla visste om det men ingen gjorde någonting.

– Det är inte lätt att ta tag i sådana problem, säger han. Men tänk vad många barn det handlar om när några lärare får hålla på så år efter år. Det är därför yrkesetiken i högsta grad är en kollegial angelägenhet.

I relationen lärare-barn-föräldrar kan också uppstå situationer som är svåra att hantera. Per Arneberg tar som exempel en situation där man har ett väldigt utagerande barn i klassen. Som lärare är man ju då skyldig att ta upp det med föräldrarna. Men om man samtidigt vet att det som föräldrarna gör är att straffa barnet fysiskt, alltså ge barnet stryk, vad gör man då? Det man som lärare egentligen är skyldig att göra förvärrar bara situationen för barnet.

– Då har man ett dilemma, säger Per Arneberg. Och då är det viktigt att ha ett forum att diskutera problemet i. Att få stöd från kollegor och skolledning så att man inte står ensam.

Det är därför det är viktigt att vara konkret och arbeta med olika aspekter av de yrkesetiska frågorna. Det handlar om normer och värderingar och var gränserna går. Vilka grundvärderingar vi inte är beredda att tumma på. Att inte använda våld mot barn är exempelvis en sådan grundvärdering, menar Per Arneberg, och inte bara för att det är ett lagbrott utan för att det ingår som en grundsten i hela vårt sätt att se på barn.

– Yrkesetiken kan i sådana fall synliggöra, också för föräldrar, vad det är skolan står för och vad det är vi som pedagoger vill.

Arbetet med yrkesetik handlar alltså i första hand om lojaliteten med barnen, anser Per Arneberg. Inte om yrkets prestige eller status och därmed underförstått höjda löner.

– Använder vi det som en statusfråga riskerar vi att mista respekten och bli beskyllda för att för att bara skyffla barnen framför oss, säger han. Och då kommer frågan: gör vi det för barnens skull eller för vår egen?

Den gemensamma värdegrund som arbetet med yrkesetiken måste vila på finns uttryckt i läroplan och styrdokument för skolan. De är antagna i en demokratisk process och måste utgöra grunden i en yrkesetisk diskussion.

– Om man på ett grundläggande sätt är oenig med det, säger Per Arneberg, så kan man helt enkelt inte arbeta. Men inte heller detta till synes självklara faktum är helt oproblematiskt. Det beror på vilket samhälle man har. Lagar och förordningar kan strida mot de värderingar som genomsyrar människosynen i en yrkesetik.
Under den nazistiska ockupationen av Norge under andra världskriget ställdes frågan på sin spets, säger Per Arneberg:.

– Då blev norska lärare ålagda en nazifiering. Men även då fanns en stark yrkesetik grundad på värderingar om människovärde och människans okränkbarhet. Många lärare kunde inte ställa upp på det och blev internerade i Kirkenæs.

De drog den yttersta konsekvensen av den etiska grund som de ansåg att deras yrke bottnade i.

– I sista hand är ju varje enskild lärare själv ansvarig för sina handlingar. Kan man inte arbeta i skolan på de premisser som råder så får man hoppa av. Eller ta konsekvenserna genom att bli tvingad att sluta.

Yrkesetiska diskussioner väcker många viktiga och svåra frågor. Just därför måste de in redan i utbildningen, menar Per Arneberg. Men inte som ett ämne eller separat tema utan på ett sätt som gör att det genomsyrar hela utbildningen.

Och återigen, påpekar han; det väsentliga är inte att ha dokument som lägger fast yrkesetiska riktlinjer. Det är i mötet mellan människor som de etiska frågorna väcks – och det finns inget rätt svar på det som händer i det mötet.

– Det viktiga är inte att få färdiga svar, något slags facit, säger Per Arneberg. Det viktiga är att få till stånd en medvetenhet och ett kontinuerligt samtal om de svåra frågor det handlar om.

Läraretik i Sverige

I juni 2001 antog Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund gemensamma yrkesetiska principer för lärarkåren. Under den samlande rubriken Lärares yrkesetik redovisas i punktform ett antal etiska principer som beskriver det förhållningssätt som läraryrket förutsätter.

Allt lärande innefattar värderingar och etiska ställningstaganden, konstaterar de båda förbunden. I de etiska principerna återspeglas de gemensamma värderingar som lärare har och förväntas ha.

Initiativet till att ta fram etiska riktlinjer togs i samband med att det stora skolutvecklingsavtalet slöts i mitten av 90talet. De fackliga organisationerna åtog sig att formulera etiska grundståndpunkter.

Ett centralt samarbete inleddes för att formulera principer och riktlinjer. Samtidigt försökte man föra ut diskussionen lokalt bland annat genom gemensamma etikseminarier.

– Etikseminarierna var välbesökta, säger Anna-Lena Lundberg på Lärarförbundet. Men det fanns ingen större spontan efterfrågan på att vi skulle komma ut lokalt för att diskutera etikfrågor.

Men det stora arbetet var ju egentligen inte att ta fram de etiska riktlinjerna, anser Anna-Lena Lundberg:

– Det är nu det verkliga arbetet har börjat – att göra dem till en levande del av lärarnas vardag.

Alla artiklar i temat Lärares yrkesetik (15)

ur Lärarförbundets Magasin