Ingår i temat
Hållbar lärare
Läs senare

Så kan osäkerheten vändas

Hållbar lärareNya lärare behöver realistiska förväntningar och en insikt om att det tar tid att bygga upp ­rutiner. Även stöd från kollegor kan vara avgörande för att klara den första tiden.

Så kan osäkerheten vändas
Den kryptiska kreatören, papier mache, 2017 ©Sara Nilsson

Hur kan nyblivna lärare och förskollärare hantera sin första tid i yrket så att det blir en bra grund för ett hållbart, långsiktigt och stimulerande arbetsliv? I min forskning kring lärares första tid i yrket har jag funderat över svaret på den frågan.

Inser man att det är en naturligt men övergående fas i yrkeslivet att vara oerfaren, blir det lättare att hantera.

En klar majoritet av de många lärare och förskollärare jag har mött i början av deras yrkeskarriär har trivts som fisken i vattnet. De har visserligen lagt mycket tid på arbetet, varit osäkra och prövat sig fram, men de har också fokuserat på det positiva i arbetet. De har samarbetat med kollegor, sett sin egen utveckling och tänkt långsiktigt. Senare i deras yrkesliv har jag mött många av dem som erfarna, drivna och engagerade lärare och förskollärare.

Jag har också mött en del lärare och förskollärare som – av olika skäl – har haft det väldigt tufft, varit stressade och upplevt sig otillräckliga. En del av dem har också blivit sjukskrivna eller lämnat yrket. Många gånger har jag funderat över om de lämnade yrket alltför snabbt. Vad hade hänt om de kämpat lite till för att bygga upp erfarenheter, rutiner och självförtroende? Vad hade hänt om skolledningen och mer erfarna kolleger hade gett bara lite mer stöd och avlastning? Hade de då kunnat undvika sjukskrivning eller valt att vara kvar i stället för att lämna yrket?

Göran Fransson

är professor i didaktik vid Högskolan i Gävle. Hans forskningsintressen rör lärares arbete, yrkesintroduktion och mentorskap samt frågor relaterade till digitala teknologier i utbildning. Han är forskningsledare för området Utbildningsvetenskap vid Högskolan i Gävle.

Forskning kan ge en del ledtrådar. I studien Lost in Translation? visar Daniel Hutell att nya lärare som har höga krav på sig själva och andra, men ser sig ha begränsade resurser och möjligheter att möta kraven, i högre grad än andra riskerar att bli utbrända. Föga förvånande – balansen mellan krav, resurser och handlingsutrymme är viktiga.

Det finns också forskning som visar att det krävs mer tankemöda, planering och förberedelsetid för den som är oerfaren i yrket än för den som är mer rutinerad. Är man oerfaren upplever man ofta en större osäkerhet, vilket innebär mental anspänning och emellanåt stress. Oerfarna lärare lägger mycket tid på vad som ska göras, sägas och tas upp. De försöker ofta kompensera genom att ”planera för det oplanerbara”. När erfarna lärare kan förutse möjliga utmaningar, uppseglande konflikter eller vad som är svårt att förstå för barnen, är oerfarna lärare sämre rustade att förutse vad som kan hända och hur de ska agera för att förebygga olika händelser.

Det är viktigt att vara medveten om att upplevelser av eventuella tillkortakommanden i början av yrkeslivet i huvudsak är ett resultat av att man är oerfaren. En högskoleutbildning har alltid begränsade möjligheter att förbereda individer för ett konkret arbete. Det gäller oavsett om det handlar om ekonomer, ingenjörer, sjuksköterskor, läkare eller lärare. En stor del av lärandet i yrket sker i början av yrkeskarriären. Det är ett av skälen till varför läkare har AT-tjänstgöring under handledning och lärare introduktionsår.

Nyexaminerade lärare strävar efter att omsätta teoretiska kunskaper som erövrats under lärarutbildning till praktisk handling. Ledarskapet håller på att förfinas. Man försöker få översikt och kontroll över arbetsinnehållet. Många oerfarna lärare kämpar också med att erövra sin legitimitet. ”Duger jag som lärare/förskollärare?” är en rimlig fundering som många nya lärare och förskollärare brottas med. Men här gäller också att ha realistiska förväntningar på yrket och på vad man kan uppnå. Jag glömmer aldrig samtalet med en nyutbildad lärare för ett antal år sedan där denne under sitt första år som lärare var så grymt missnöjd och besviken med att inte alla elever i klassen, årkurs 1, kunde läsa till jul! Lärarens föreställning var att det var fullt möjligt och att det berodde på henne att eleverna inte lyckades.

End of the game, papier mache, 2012. ©Sara Nilsson

Tilltro till den egna förmågan har visat sig central för att uppleva tillfredsställelse i arbetet. Den är också viktig för engagemanget och i vilken mån man avser att stanna kvar i yrket eller inte. Läraren som förväntade sig att eleverna skulle kunna läsa till jul vacklade betänkligt i tilltron till sin egen förmåga. Det samtal vi hade om vad som var realistiskt och inte, stärkte henne dock. En slutsats jag drog var att hon kände sig rätt så ensam, trots att hon hade bra kollegor. Viktiga och djupa samtal är inte alltid lätt att få till i yrkesvardagen.

Även här visar forskning att det är viktigt för nya lärare att ingå i ett positivt socialt sammanhang där man känner sig accepterad. Goda relationer och regelbundna samtal med kollegor för att reflektera över arbetet, eller bara ha trevligt, minskar risken för att nya lärare tappar motivationen och tilltron till sig själva.

Ett sätt att få tid till samtal som också bidrar till utveckling är att nya lärare får en mentor. Det är skolledningens ansvar. Såväl forskning som erfarenheter visar att mentorskap är väl investerad tid – både för den oerfarna läraren och för mentorn. Många är vittnesmålen om att båda parter lär och stimulerar varandra. När jag utbildat mentorer har jag ofta mött lärare som valt mentorskapet för att bidra till att stödja och utveckla nya generationer lärare, men också för att de själva vill ha stimulans, erfarenhetsutbyte och nytänkande i sitt arbete.

Som nybliven lärare gäller det att tidigt lägga grunden för ett långt, hållbart och stimulerande arbetsliv som lärare. En viktig dimension är då att förstå hur den första tiden som lärare kan vara. Lärorik, stimulerande och utvecklande. Men kanske också utmanande och krävande. Att förstå vilka läroprocesser man kanske måste gå igenom. Att det kan vara en känslomässig resa med många dimensioner. I detta är det förstås viktigt att man känner sig själv. Att man vet hur man reagerar i olika situationer och vad man kan behöva utveckla vidare. Och att man tidigt utvecklar strategier för ett hållbart arbetsliv.

Här kommer därför en sammanställning av några särskilt viktiga saker att tänka på för den som är nyutexaminerad. Den bygger på forskning och på de erfarenheter jag har skaffat mig under de år jag ägnat åt frågor kring yrkesintroduktion och lärares första tid i yrket.

Att vara oerfaren är en naturlig men övergående fas. Inser man att det är naturligt att vara oerfaren, ha bristfälliga rutiner, uppleva att arbetet tar mycket tid, kraft och tankemöda – men också en fas i yrkeslivet som man kommer att komma stärkt ur – blir det lättare att hantera. Lev tryggt i att ökad erfarenhet leder till att rutiner utvecklas, metod- och innehållsrepertoarer breddas och säkerhet och självförtroende växer.

Sök stöd, samarbeten och trivsel. Samtal om arbetet, upplevelser och känslor är särskilt viktiga för nya lärare. Samtala med nära och kära och med kollegor. Rådfråga andra, pröva idéer och låna metoder, arbetssätt och material. Samarbete kan innebära många saker alltifrån samplanering, undervisa i varandras klasser till att undervisa tillsammans. Att utbyta erfarenheter med andra lärare – erfarna som oerfarna – leder ofta till insikten att man har liknande utmaningar att hantera och att det inte beror på personliga tillkortakommanden. En god kollegial samvaro leder till trivsel och stöd. Rätten till en särskilt utsedd mentor finns.

Simone, Emil, Idun, papier mache och trä, 2017. ©Sara Nilsson

Fokusera på det positiva i arbetet. Allt det bra man faktiskt gör i vardagen kan alltför lätt skymmas bakom något man själv eller andra har synpunkter på. Som oerfaren är det lätt att fokusera på det man tycker går mindre bra eller det man inte hinner med. Att gå och fundera på något specifikt som hänt kan ibland vara destruktivt om det blir ett negativt ältande. Vissa saker får man helt enkelt lägga bakom sig och i stället fokusera det positiva.

Analysera och reflektera. Förstår man de sammanhang och situationer man är del av och varför något sker, hur andra tänker och reagerar, så blir handlingar begripliga och en känsla av  kontroll och hanterbarhet kan växa fram. Analyser av undervisningen och barns lärande bidrar till att man blir mer medveten och skickligare som lärare.

Hitta känslan av kontroll. Arbetet som lärare eller förskollärare innebär i mångt och mycket att försöka hantera det okontrollerbara. Vissa saker i arbetet kan planeras och man kan uppleva sig ha kontroll. Det gäller också att förstå och acceptera att mycket i arbetet handlar om att hantera flöden av aktiviteter och händelser som inte kan kontrolleras, utan bara hanteras. Att förstå arbetets egenart, veta vad som måste prioriteras, vad man kan påverka och vad man inte kan styra över, kan bidra till att man lägger kraft och tid på ”rätt saker”.

Tillåt kollegan hitta sitt eget sätt att vara i yrkesrollen.

Skilj mellan yrkesrollen och dig själv som person. När något inte går som man vill, eller om man får kritik, är det lätt att ta det personligt. Exempelvis kan – berättigad eller oberättigad – kritik från en förälder mer handla om kritik mot skolan eller att personen inte har hela perspektivet.

Skapa balans i livet. Balans mellan arbete och fritid och mellan anspänning och återhämtning är central för att skapa ett hållbart arbetsliv. Många oerfarna lärare försöker kompensera (upplevda) tillkortakommanden med att lägga mer tid och kraft på arbetet. Det är dock en strategi som bara är hållbar under en kortare period. Att göra annat än att ständigt tänka på arbetet är viktigt. Att släppa tankarna, tillåta sig att tänka och göra annat, borde inte föranleda dåligt samvete.

Råd till kollegor och ledning:

Finns till hands, lyssna och var samtalspartner. Behandla den oerfarna läraren som en fullvärdig kollega. Dela med dig av erfarenheter och material. Vilka kunskaper och starka sidor har kollegan som är viktiga för kollegiet?

Fundera över vilka behov kollegan har just nu. Vad kan vara särskilt utmanande för en ny kollega? Vad har just denna kollega för behov just nu? Tänk på balansen mellan att ge konkreta råd och tips och att ställa frågor som utvecklar kollegans sätt att tänka och agera. Tillåt kollegan hitta sitt eget sätt att vara i yrkesrollen.

Litteratur

Aspfors, J & Fransson, G (2015). Research on mentor education for mentors of newly qualified teachers: meta-synthesis. Teaching and Teacher Education, Vol. 48, 75–86. Open access.

Engvik, G & Emstad, A B (2017). The importance of school leaders’ engagement in socialising newly qualified teachers into the teaching profession, International Journal of Leadership in Education, 20(4), 468—490.

Fransson, G & Morberg, Å  (Red) (2001): De första ljuva åren — lärares första tid i yrket. Lund: Studentlitteratur.

Gustafsson, C & Fransson, G (Red.) (2012) Kvalificerad som lärare? Om professionell utveckling, mentorskap och bedömning med sikte mot lärarlegitimation. Lärarutbildningens skriftserie. Nr. 5. Gävle: Gävle University Press.

Hultell, D (2011). Lost in Translation? A Study of Newly Graduated Teachers’ Experiences During the Initial Period of Employment. Stockholm: Karolinska institutet.

Landar, R (2013). Nyblivna lärares upplevda kapacitet i arbetet med eleverna – varifrån kommer den? Pedagogisk Forskning i Sverige, nr. 3-4. 216-237.

Nyman, T (2014) The newly qualified teacher in the working community, Teacher Development, 18(4), 466-481.

 

Alla artiklar i temat Hållbar lärare (14)

ur Lärarförbundets Magasin