Läs senare

Praktisk visdom i två utmärkta böcker

20 sep 2019
Foto: Getty

Bildning och praktisk klokhet i skola och undervisning

Ruhi Tyson

Natur & Kultur

 

Utveckla utbildning – vetenskaplig grund, beprövad erfarenhet, tyst kunskap

Anette Jahnke

Liber

Vad innebär det att vara bildad? Ofta ser jag resonemang som bygger på att det är detsamma som att ha goda kunskaper inom klassisk humaniora, men det går att lägga in mycket mer i begreppet. Det gör Ruhi Tyson i Bildning och praktisk klokhet i skola och undervisning. Tyson är hantverkslärare inom bokbinderi och doktor i pedagogik. I boken kretsar han kring titelns två begrepp med resonemang och praktiska exempel från sin egen och andras undervisning. Boken har kapitelrubriker som Bildning som förståelse, Huvudets, hjärtats och handens bildning, Praktisk klokhet och moralisk bildning och Praktisk klokhet och konfliktlösning. Tyson visar hur bildning kan handla om att ha djupare förståelse av människor, situationer och relationer, och förmå omsätta sina förvärvade kunskaper och sin förmåga till känslomässig närvaro i konkreta praktiker.

I bokens exempel visar han hur det kan se ut och det handlar både om hur man som lärare kan agera med praktisk klokhet och hur man kan träna upp elevernas förmåga till det. Ett fint exempel på båda är berättelsen om när en stökig pojke knycker en flickas fickspegel och hur fritidspedagogen i stället för att bli arg frågar om det är så att han tycker om speglar. Pojken bekräftar att det stämmer och därefter lämnar han självmant tillbaka spegeln till flickan, som då beslutar sig för att ge den till honom eftersom hon har fler hemma. Genom att pedagogen inte blir arg utan i stället närmar sig pojken med nyfikenhet och humor löser situationen sig på ett sätt som får alla inblandade att växa.

Ruhi Tyson trycker mycket på de stora möjligheter till bildning och praktisk klokhet som ryms i de estetiska och praktiska ämnena, när det helt naturligt uppstår tillfällen att bygga relationer och träna känslo- och viljemässiga förmågor och där eleverna får utveckla sitt omdöme, sin fantasi och sin nyfikenhet. De praktiska ämnena ger också många tillfällen att fördjupa förståelsen för de teoretiska och skänker eleverna möjligheter att göra saker med verklig praktisk nytta, som att hjälpa till i sociala projekt eller skapa saker som skolan behöver: tegelstenar till en mur eller nya bänkar till skolgården. ”Alla behov skolan har är en pedagogisk potential” skriver Ruhi Tyson.

En bok med samma filosofiska och essäistiska anslag är Anette Jahnkes Utveckla utbildning – vetenskaplig grund, beprövad erfarenhet, tyst kunskap. Också ämnesmässigt finns stora överlappningar. Jahnke lutar sig mot moderna pedagogiska praktiker och tänkare, som exempelvis Gert Biesta, men också Platon, Aristoteles och Galileo Galilei och använder sig precis som Tyson av sina egna erfarenheter, i hennes fall som gymnasielärare i matematik, lärarutbildare och förälder. Hon menar att vi behöver utveckla kvaliteten på vår ”magkänsla” genom förmåga att systematisera och reflektera över den egna erfarenheten.

Tyst kunskap, förklarar hon, är det vi använder oss av när vår magkänsla är ett stöd för oss att handla klokt i praktiska situationer som uppstår i klassrummet. Om den tysta kunskapen förblir tyst eller ej beror på den som innehar den. Den kan förbli tyst till exempel för att vi inte vill dela med oss av den (på grund av makt eller ekonomi). Den kan vara tystad av andra, som i fallet när Galilei inte tilläts uttala att jorden kretsade kring solen, eller när normer i samhället höll tillbaka kvinnor från att berätta om den typ av erfarenheter som sedan vällde fram under metookampanjen.

Men kunskap kan också vara tyst för att ingen har bett oss beskriva den eller för att vi inte har förmåga att sätta ord på den. Anette Jahnke ifrågasätter att det går att genomföra en utbildning som vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet om den tysta kunskapen ignoreras. Då blir ramarna alltför snäva och mycket av det som det innebär att undervisa förblir osynligt. Det medför också att den tysta kunskapen inte ordentligt prövas och förbättras. Vi blir blinda för på vilka premisser vi gör saker och missar den nödvändiga självkritiken.

För att bli en skicklig lärare behöver man få råd och exempel från andra, skriver Anette Jahnke, och ger fem nycklar till att utveckla färdighet, förtrogenhet och tyst praktisk kunskap i läraryrket:

  1. Arbeta tillsammans men samtidigt ta eget ansvar.
  2. Analysera och iscensätta skeenden för elevers lärande.
  3. Reflektera över och samtala om sin praktik, läsa texter som utvecklar en.
  4. Låta berättelser, analogier och metaforer bli en del av analysen av verksamheten.
  5. Skapa och underhålla tillit.

Vi behöver prata mer om skolans mål, medel och praktik, menar Anette Jahnke. Kunskap som är tyst kan bli medveten men ny tyst kunskap uppstår hela tiden i det komplexa system som skolan är. Systemet utvecklas och förändras – liksom skolans mål och mening.

En kort recension som denna kan inte ge en heltäckande bild av allt som tas upp i dessa bägge kloka och bildande böcker som sätter in skolans undervisning och lärande i den stora kontext där de hör hemma: hur vi alla kan hitta vägar att bli de bästa versionerna av oss själva och hjälpa andra till detsamma.

ur Lärarförbundets Magasin