Läs senare

Ökande mobbning i skolan

DebattHar nolltoleransen mot kränkningar i svenska skolor gjort att fokus hamnat fel, undrar de två skribenterna. Det vill säga på små konflikter i stället för de stora och svårfångade fallen. De undrar om samhället satsat på fel åtgärder.

20 nov 2019

Zelma Fors är fil.dr. leg.psykolog och leg psykoterapeut.

Göran Englund är lärare, master i pedagogik och utvecklingsledare.

Flera rapporter pekar på att mobbningen ökar i svenska skolan. En rapport från Center för skolutveckling, Göteborgs stad 2017, Pisa 2017, Friends 2019, samt tidigare i höstas SCB:s rapport (2019-10-02) visar att mobbningen ökar och fler mår dåligt i skolan. Är nu dessa olika undersökningar bara dystopiska larmrapporter eller något vi ska ta på allvar?

Trots att vi i Sverige infört en skollag med nolltolerans mot varje form av kränkning tycks problemet öka. Kanske är det så att införandet av nolltoleransen har gjort att skolan fokuserar på små konflikter som ibland är normala i relationer mellan elever. Dessa små konflikter tar sökljuset från mer subtila och svårfångade fall där maktspel som mobbning finns. Anmälningar till Skolinspektionen kan bestå både av allvarliga fall av mobbning men också problem som egentligen har en annan natur.

Skolan ska vila på vetenskaplig grund men har mer och mer kommit att ha skollagen som fundament, en ökad juridifiering där jurister säger till pedagogerna vad som ska göras. Omsorgsetiken har tidigare varit viktig för skolan, att ta hand om elever så de växer upp till att bli bra medborgare. Skollagstiftningen med Skolinspektionen som påtryckare vilar på en rättviseetik där lagstiftningens rätt eller fel är viktigast, annars anmäls du som skola.

Vi undrar om samhället satsat på fel åtgärder. 2011 kom Skolverkets rapport som sa att inget program mot mobbning kunde godkännas. Kan vi lita på den undersökningen? Vi tror inte det, den utvärderade inte programmen utan komponenter som forskare tyckte var gemensamt för programmen, sedan sattes det ihop och eftermälet blev att inget fungerar.

Det man numera ofta hör, från skolansvariga, är att vi inte ska arbeta med något som Skolverket har fördömt, det vill säga arbeta inte mot mobbning. Skolverkets undersökning har troligtvis bidragit till att skolan satsar på annat än att rikta in sig mot arbetet att motverka mobbning. Syftet från forskarna bakom Skolverkets rapport var vällovligt, att rensa upp i den djungel av åtgärder som då fanns, men kanske har det blivit värre.

Psykisk ohälsa har ökat bland unga människor. Effekterna av mobbning, det vill säga upprepade kränkningar och övergrepp över tid, är ångest, självskadebeteenden och depressioner.

Det är hög tid att skolan ånyo börjar uppmärksamma mobbning och de maktspel som innefattas i mobbning. I varje skolklass har eleverna olika roller och relationer. I det förebyggande arbetet bör ingå att varje klass kan beskrivas utifrån roller, ledarskapsroller och relationer. Om skolpersonal har denna kunskap kan de också lättare granska förekommande mobbning. Då de har tillgång till denna kunskap kan de också arbeta med elevgruppens rollstrukturer på ett konstruktivt sätt, det vill säga ställa sig frågor som: Vilka är de konstruktiva ledarna, vilka är de destruktiva ledarna, vilka elever kan man känna tillit till?

Om skolpersonalen bara ska granska enskilda övergrepp, utan att se dem i ett helhetsperspektiv finns risk att skolpersonalen i stället medverkar i elevernas destruktiva maktspel mot en elev.

Samhället har satsat på lagstiftningens nolltolerans, skolinspektionen med sin juridifiering och Skolverkets utvärdering av antimobbningsprogram har lett till att mobbning som begrepp har rensats ut. Men den psykiska ohälsan och mobbningen har ökat. I detta sammanhang är mobbning sannolikt en orsaksfaktor, vilket bör återkomma till skolpersonalens begreppsvärld och verklighet.

ur Lärarförbundets Magasin