Läs senare

Obligatorisk dans utvecklar eleverna

DebattDansen tar tillvara många färdigheter och borde därför ha en mer framskjuten plats i skolan – i synnerhet i särskolan, skriver Karin Erika Johansson.

Illustration: Ulf Frödin

Som danslärare i särskolan vill jag visa på en brist i nuvarande läroplan och uppmärksamma en möjlig utvecklingspotential. Jag vill hävda att ämnet dans på ett effektivt sätt kan möta de kunskapskrav som finns i sär- och träningsskolans läroplan.

De elever i särskolan som läser ämnesområden i inriktningen träningsskolan har fem ämnen: estetisk verksamhet, kommunikation, motorik, vardagsaktiviteter och verklighetsuppfattning. De estetiska ämnena bild, musik och slöjd framhålls i läroplanen, vilket naturligtvis är glädjande. Dessvärre är dans och rörelse underrepresenterat.

Enligt läroplanen för grundsärskolan 2011 ska undervisningen inom ämnesområdet estetisk verksamhet syfta till att eleverna utvecklar kunskaper om hur man kan skapa och gestalta med de olika estetiska uttrycksformerna bild, slöjd, musik, rytmik, lek och drama. Ämnet kommunikation ska syfta till att eleverna lär sig samspela med andra och får en tilltro till sin förmåga. Ämnet motorik ska bland annat främja allsidiga rörelseförmågor och bidra till att eleverna utvecklar en god kroppsuppfattning och tilltro till sin egen fysiska förmåga att påverka sin omgivning. Danser och rörelser till musik är exempel på aktivitet som rekommenderas under centralt innehåll, men jag menar att dansen får en alldeles för tillbakadragen plats i ämnesbeskrivningen.

Karin Erika Johansson

är danslärare på Kulturskolans Resurscenter i Stockholm.

Kanske beror det på kroppssyn och en normativ syn på kroppen. Sedan länge ligger dansämnet i skolan under idrottsämnet, vilket betonar dansen som en fysisk aktivitet snarare än en konstnärlig. Är det så att dans associeras med mätbar kunskap, steginlärning, sällskapsdans och specifika dansstilar och att bara vissa kroppar kan utföra dessa moment?

Jag anser att man behöver betona synen på kroppen som kan dansa oavsett funktioner. Det är viktigt att se kroppen som välfungerande utifrån sina egna förutsättningar och att se dansen som ett möjligt uttryck för alla kroppar, oavsett funktioner. Därför bör man titta på vad en elev med intellektuell funktionsnedsättning kan producera, i stället för att fokusera på vad kroppen inte kan. Med detta sätt att se på kroppen och funktionsnedsättning går det att bidra till att mer effektivt uppnå läroplanens målsättning.

Om man betonar dans och rörelse i undervisningen så skapar det goda förutsättningar för elevernas utveckling på flera plan. Den skapande, kreativa dansens formspråk som bygger på improvisation, egen rörelseutforskning, kreativa motoriska färdigheter, kroppsmedvetenhet och kommunikation täcker in stora delar av de fem ämnesbeskrivningarna. En rörelse som har en intention och ett känslomässigt uttryck uppnår oftast bättre resultat än en mekanisk övning. Detta gäller både kommunikation, estetik och motorik. Det är viktigt att öka medvetenheten hos lärare om vad den kreativa skapande dansen kan åstadkomma. Kunniga danslärare eller speciallärare med kunskap i improvisation och skapande dans kan utveckla den multimodala kommunikationen och förbättra undervisningen i stort.

Genom att förena motoriska färdigheter och estetiska uttryck utvecklas elevernas förmåga till kommunikation på ett mer fördjupat sätt än om de övar separat på motorik eller kroppslig kommunikation. De tre ämnena estetisk verksamhet, kommunikation och motorik täcks väl in av dans och rörelse. Detta talar för en betydligt utökad roll för dansen i sär- och träningsskolan.

Lyft därför fram dans och rörelse i träningsskolans läroplan och låt dans bli obligatoriskt i grundsärskolan.

ur Lärarförbundets Magasin