Läs senare

Nyfiken apostel i lärandets tjänst

PorträttHan är pappa till variationsteorin och learning study. Få forskare har gjort större avtryck i svenska lärares förkovran än Ference Marton.

av Ingvar Lagerlöf
21 sep 2018
21 sep 2018
Ference Marton har verkat på Göteborgs universitet under större delen av sitt yrkesliv. Foto: Nicke Johansson

Det är skolavslutning i Budapest i början av 1950-talet. Hela ­klassen lyssnar noga när rektorn håller ett ­högtidligt tal där han ­lovordar Josef Stalins insatser för det ungerska folket. Varje gång rektorn nämner namnet på Sovjetunionens ledare drar en rungande applåd igång. Elever och lärare sneglar på varandra medan applåderna bara fortsätter. Ingen vågar vara den som först slutar att applådera.

Mitt i gruppen av elever står pojken Ference. Han applåderar precis som de andra men känner att det är något som skaver. Hans bild av Stalin skiljer sig från den som presenteras av rektorn. Idéer om att det finns olika sätt att betrakta världen och tillvaron börjar formas i hans huvud.

– Hur ung jag än nu var tyckte jag att det som pågick var förfärligt dumt. Jag blev intresserad av varför något som en elev tycker är förfärligt dumt, av andra anses vara något som ska hedras, säger Ference Marton när han nästan ett helt liv senare slår sig ner i ett konferensrum på Pedagogen vid Göteborgs universitet.

Läraren har möjligheten att göra världen lite mer fattbar för sina elever.

Den unge Ference släppte aldrig idéerna som formades i hans huvud. Tvärtom har han under ett långt yrkesliv utvecklat och förfinat dem. Under flera decennier har han målmedvetet och systematiskt formulerat metoder och teorier om lärande som har påverkat skolans undervisning och som utgör fundament i en alltmer spridd modell för kollegialt lärande bland lärare.

Ference Marton

Familj: Hustrun Birgitta, två barn, sex barnbarn och ett barnbarnsbarn.

Bor: Hus i Floda. Flyttar inom kort till lägenhet.

Friluftsliv: Vandrar i Alperna någon gång varje år.

Hejar på i fotboll: Chelsea. Favoritlaget sedan han och Birgitta var bosatta en termin i Londonstadsdelen Chelsea.

Boken jag hade velat skriva själv: Spionen som kom in från kylan av John le Carré.

– En sak jag är nöjd med är att jag så konsekvent har lyckats följa en linje, det är ganska ovanligt inom pedagogisk forskning, konstaterar han.

Ference Martons stora intresse för skillnader och olikheter ledde honom fram till de två vetenskapliga begrepp som hans namn i dag ofta förknippas med: fenomenografi och variationsteori.

Fenomenografin är en forskningsmetod som utgår från att människor uppfattar fenomen och företeelser på olika sätt. Kärnan i variationsteorin är att undervisningen blir mer effektiv om läraren betonar skillnader snarare än likheter. Barnet lär sig färgen grönt bäst genom att jämföra en grön boll med bollar i andra färger, inte genom att betrakta olika föremål som alla är gröna. Utifrån dessa enkla tankar har Ference Marton byggt upp en sammanhängande teori om undervisning och lärande.

Ference Marton må ha varit konsekvent i sin forskning. Men hans inledande år innehöll flera kringelkrokar på den resa som bildligt och bokstavligt talat startade en novembermorgon 1956, just efter att Röda armén slagit ner revolten mot sovjetmaktens inflytande över Ungern. När den 17-årige Ference denna morgon vaknade i den bostad han delade med en grupp likasinnade oppositionella ungdomar var han omgiven av kpist-beväpnade poliser som gärna ville veta varför det fanns ett gevär i lägenheten.

Efter förhör på polisstationen – som ironiskt nog var inhyst i den gripnes gamla skola – släpptes han. Poliserna lovade att höra av sig senare, vilket de inte hann göra eftersom ­Ference några dagar senare tillsammans med ett par kamrater stegade in på svenska ambassaden i Wien. Ytterligare några dagar senare anlände de till sin nya hemstad Göteborg.

– Det gick väldigt lätt för oss unga killar att få komma till Sverige och vi blev väl omhändertagna. Mina föräldrar hade dött under andra världskriget och jag växte upp med min faster. Hon flydde några månader senare och hamnade i England, berättar Ference Marton.

Ference Marton ville först bli gymnasielärare i matematik och filosofi. Via statistik och psykologi blev han till slut forskare i pedagogik. Foto: Nicke Johansson

Så småningom började han på Göteborgs universitet men gav snart upp ambitionen att studera älsklingsämnet matematik eftersom ”kärleken till ämnet inte var besvarad”. Statistik fick duga som ersättning tillsammans med psykologi och pedagogik. Hans tidiga forskning var statistiskt präglad men han intresserade sig allt mer för kvalitativa metoder, något som var ovanligt vid slutet av 60-talet.

– Jag ville veta varför människor ser saker på olika sätt och det kunde jag inte få svar på genom kvantitativa metoder. Jag behövde intervjua människor för att få den informationen, men på den tiden arbetade få forskare på det sättet.

Ference Marton upptäckte plötsligt ett sätt att bli historisk. Han såg chansen att bli den ende personen för all framtid som hade fått ett stort A på en doktorsavhandling i pedagogik eftersom betygsskalan snart skulle ändras. Nu nådde han inte riktigt ända fram, det blev ett litet a vilket räckte till att bli docent.

Ference Marton ler försynt åt min kommentar om att de flesta doktorander nog nöjer sig med att lyckas färdigställa en avhandling och att den inte behöver bli den bästa i ämnet någonsin. Jag frågar om han alltid har så höga ambitioner.

– Ja, det kan man nog säga men inte på det formella planet. Jag är väldigt nyfiken av mig och intresserad av de frågor jag forskar om. Jag är övertygad om att jag har lämnat ett ganska betydande bidrag till vetenskapen och vill fortfarande åstadkomma något bra.

Glädjen över att få samarbeta med andra forskare och med lärare är fortfarande en viktig drivkraft för honom.

– Jag vet att det är många som tycker att mina böcker är svåra. Men jag träffar också lärare som tar tag i det jag skriver om och gör något av det i sin egen undervisning. Då är det så roligt att jag blir yr.

Ference Martons böcker lästes tidigt av blivande lärare på lärarutbildningen. Ändå hade han på den tiden ganska liten kontakt med skolan och de som arbetade där. Han var mer intresserad av högskolepedagogik, framför allt ämnesdidaktik i matematik och nationalekonomi.

Närmandet till skolan dröjde till 1998 då han fick ett erbjudande om att bli gäst­professor vid universitetet i Hong Kong. ­Tillsammans med forskare och lärare där byggde han vidare på den japanska metod för lärares professionella utveckling som kallas lesson study. Inspirerade bland annat av den då aktuella boken The teaching gap utvecklade Ference Marton och hans medarbetare den nya modellen ­learning study.

Det är lika tillfredställande att få arbeta tillsammans med dessa unga forskare som det var med mina tidigare kollegor förr i tiden.

I en learning study går det att få syn på hur Ference Martons teoretiska tänkande kan omsättas i praktiken. Variationsteorin och betonandet av skillnader är bärande element när en lektion genomförs inom ramen för en learning study. En learning study har också fokus på hur eleverna lär sig ett specifikt ämnes­innehåll och vad de har svårt för när de ska tillägna sig detta innehåll.

Ference Martons forskning om undervisning och lärande har alltid utgått från det specifika innehåll som eleven ska lära sig. Han är bekym­rad över de senaste decenniernas betoning på generella förmågor.

– Jag upplever situationen i svensk pedagogikforskning som problematisk på många sätt. Den har varit väldigt skolkritisk och har inte trott på skolan som institution. Forskningen om undervisningens innehåll har tagit stryk när så mycket handlar om att lära sig att lära och att vara kritisk och kreativ.

Ference Marton ser det omvälvande året 1968 som startåret för denna utveckling inom den pedagogiska forskningen. Först fick sociologerna med sitt intresse för samhället och sociala strukturer ett stort inflytande över pedagogikämnet och därefter kom psykologerna med sitt fokus på generella förmågor. Dessa idéer fångades upp på OECD:s hög­kvarter i Paris och har därifrån fått en internationell spridning, menar han.

Skillnader och likheter är grundläggande element i Ference Martons forskning. Foto: Nicke Johansson

– Den inriktning som jag representerar har haft det ganska motigt, anser han.

Ference Marton betonar gång på gång lärarens avgörande betydelse för elevens lärande.

– Läraren har möjligheten att göra världen lite mer fattbar för sina elever. Detta borde vara varje lärares utgångspunkt och det vore inte så dumt om det även gällde forskare i pedagogik någon gång.

Under sina år i Hong Kong upplevde han att det fanns ett genuint intresse för undervisning och pedagogisk forskning med betoning på det innehåll som skulle läras ut.

– Det kinesiska samhället är ett oerhört ped­a­gogiskt samhälle, det har en obegränsad tro på undervisningens pedagogiska möjligheter. Det räcker med att sätta sig på bussen för att se det, föräldrarna pekar hela tiden ut och förklarar det man passerar för sina barn, berättar han.

Ference Marton blev ändå förskräckt när han första gången kom till Hong Kong, vilket sammanföll med en stor läroplansreform. Det nya slagordet var ”content is out”, men snart insåg han att det inte skulle tolkas bokstavligt.

– De är så systematiskt inriktade i sin pedagogik, och även när de talar om allmänna förmågor så bryter de ner dem till hanterbara delar i undervisningen. Forskare och lärare där säger ofta att de är inspirerade av teorier från USA men deras systematik gör att det blir något annat av dem. Det verkar som att västerländska idéer i sydostasiatisk tappning ofta blir något väldigt kraftfullt.

Ference Marton pekar på två avgörande faktorer för den svenska skolans utveckling. Det ena är att lärare får ordentligt med tid att planera sin undervisning. Det andra är att lärare arbetar tillsammans, och att detta sam­arbete sker inom ämnena och inte i ämnes­övergripande arbetslag.

– Det gemensamma i dessa grupperingar bör vara att lärarna undervisar om samma innehåll. Då blir det ett helt annat samtal mellan lärarna än om det gemensamma är att de har samma elever.

Vi går ut i korridoren där grupper av lärarstudenter fikar tillsammans och diskuterar sina studier eller något helt annat. Ference Marton stannar till och tittar på dem en stund.

– Jag slår på nyheterna varje kväll och får då ofta höra att de blivande lärarna inte kan ­någonting och att Sverige därför håller på att gå under som kunskapsnation. Men när jag ser studenterna sitta här blir jag peppad och tänker att de borde behandlas med mer respekt. Vi ska visa att det är kritikerna som har fel, säger han.

Ference Marton har fyllt 79 år men bidrar fortfarande aktivt till forskningen. Han är anställd på tio procent vid Göteborgs universitet men arbetar mer än så, förklarar han. När han livfullt berättar om det projekt om matematik i förskolan han nu medverkar i är det lätt att framför sig se den Ference som för över 50 år sedan för första gången trädde in på Göteborgs universitet.

– Det är lika tillfredställande att få arbeta tillsammans med dessa unga forskare som det var med mina tidigare kollegor förr i tiden, säger han.

Ference Martons oupphörliga nyfikenhet och vilja att förstå hur andra förstår det som lärs ut har fört honom världen runt och han är nu hedersdoktor vid flera universitet i olika länder. Av den föräldralösa pojken i det krigshärjade Budapest blev det en av Sveriges mest framstående forskare i pedagogik.

ur Lärarförbundets Magasin