Läs senare

Ny väg till läraryrket

ReportageHögskolan Dalarna är ett av landets lärosäten som lockar med en arbetsintegrerad lärarutbildning. Anna Englund i Fagersta byter karriär från civilekonom till mellanstadielärare.

01 maj 2019
Ny väg till läraryrket
Anna Englund är nöjd med sitt karriärbyte och har funnit sig tillrätta i skolans korridorer. Foto: Anders Forngren

En ö i havet, Harry Potter, Allt är underbart, Cirkeln. Det är tyst läsning hos klass 4A på Maria­skolan i Fagersta. ­Mellanstadiet är organiserat med ämneslärare och stunden mellan lektionerna, när det är ämnes- och lärarbyte, ägnar eleverna åt sina bänkböcker.

På köpet får den lärare som står i tur att undervisa tid att förbereda lektionen. Anna Englund kastar en snabb blick på sina anteckningar och skriver upp dagens planering på tavlan.

Hon är inne på sin andra termin på den arbetsintegrerade lärarutbildningen på Högskolan Dalarna. Om fem och ett halvt år kan hon ansöka om lärarlegitimation som grundlärare för årskurs 4–6.

Studenterna måste få rimliga krav och utmaningar och i nio fall av tio går det jättebra.

Den här utbildningen tar ett och ett halvt år längre än den traditionella, men för många är det ändå en attraktiv möjlighet att skaffa sig en examen. Eller, som i Anna Englunds fall, byta karriär.

Utbildningen är just vad den heter – arbetsintegrerad, modellen går ut på att studenterna jobbar och studerar samtidigt. Studierna är på 75 procent och anställningen på en skola 50 procent. Två dagar ägnas åt studier i Falun eller på hemmaplan, de övriga tre jobbar de på sin skola.

Lektionsplanering, ledarskap i klassrummet, elevkontakter.
Foto: Anders Forngren

– Någon gång har jag känt att det varit mycket, jag har två barn också, men jag tycker ändå att det funkar bra. Men fullt ös är det ju, säger Anna Englund.

Utbildningen är inte upplagd så att studierna går i fas med lektionsplaneringen ute på skolorna. Men just nu  har Anna Englund en litteraturuppgift från högskolan och det passar perfekt för dagens lektion med 4A. När eleverna stoppat undan sina egna kapitelböcker läser hon högt ur boken om Tonje i Glimmerdalen. Sedan ska eleverna försöka komma på vad olika uttryck och svåra ord egentligen kan betyda.

– Vi använder figurerna Spågumman och Detektiven i dag, dem känner ni ju igen från lågstadiet, eller hur, säger Anna Englund och delar in eleverna i grupper.

”Bästa medicin”, ”ett herrans liv”, ”oanständigt rik”, ”ett sorgligt kapitel”. Under tiden eleverna diskuterar fraserna rör sig Anna Englund runt bland bänkarna.

– Om ni tycker olika så går det bra att komma med flera förslag, säger hon.

Anna Englund är 35 år och har redan en lång utbildning till civilekonom bakom sig. Stadigt förankrad i industriorten Fagersta med familj, släkt och vänner var det aldrig någon tvekan om att det var här hon ville jobba. Men efter fem år på två av de stora industrierna började hon fundera. Det var något som fattades. Efter ytterligare två års grubblerier hade hon bestämt sig.

– Mitt jobb var intressant men det var något som saknades i hjärtat. Jag vill göra något för någon annan. Dessutom är jag är en social person och vill jobba med människor på något sätt, berättar Anna Englund.

Att det skulle bli lärare var inte alls självklart. Hon har tidigare gjort lumpen så något inom militären kunde vara en möjlighet. Eller polis. Men så hörde hon talas om den arbetsplatsintegrerade lärarutbildningen på Högskolan Dalarna. För Anna Englund var det ett lockande alternativ. Nu får hon 18 000 kronor i månaden, plus studiebidrag som ger ytterligare några tusenlappar.

– Visst är det ett stort avbräck i familjens ekonomi och det är klart att vi inte kan göra som vanligt, resa till exempel. Som tur är har min man ett bra jobb, säger Anna Englund.

Det är inte bara under studietiden som ekonomin förändras för Anna Englund. När hon börjar arbeta som lärare på heltid kan hon vänta sig betydligt lägre lön än hon hade som civilekonom inom industrin.

Inom Anna Englunds lärarutbildning ryms allt.
Foto: Anders Forngren

– Ja, det kommer nog att handla om många tusenlappar, men det är ändå värt det. Pengarna betyder ingenting i det här sammanhanget. Jag ska ju jobba i minst 30 år till och då vill jag göra något som ger mig energi och som känns meningsfullt, säger hon.

En av anledningarna till att läro­sätena nu provar en arbetsintegrerad utbildningsväg är förstås lärarbristen. Lena Jansson som är rektor på Maria­skolan har inga förhoppningar om att den kommer att lösas under hennes tid som rektor, men hon tror mycket på den här modellen. Särskilt för dem som varit ute i arbetslivet och som inte vill dra på sig ytterligare studielån.

– Och så är det ju jättebra att jobba i kombination med studierna, man får med sig så mycket av vad yrket innebär och av det dagliga jobbet. Anna kommer att vara mycket mer förberedd på vad det innebär att vara lärare än studenterna på det ordinarie programmet som bara gör vfu, säger hon.

Om det är lönen eller studieformen i sig som är orsaken är ännu för tidigt att säga, alternativet har bara funnits i två år, men söktrycket är högt till den arbetsintegrerade utbildningen. Förra året var det 160 sökande till de 30 platserna i Falun. Förutom de normala ansökningskraven får alla genomgå en intervju.

– Intervjun är jätteviktig. Jag var själv med när Anna blev antagen. Jag tycker hon är jättetuff. Hon har redan en lång utbildning bakom sig och lämnar ett välbetalt jobb, det är verkligen supermodigt, säger Lena Jansson.

Att studenterna får en bra introduktion till yrket, i kombination med en intervju som känner dem på pulsen, kan bidra till att fler slutför sina utbildningar, tror Lena Jansson. I dag är det inte ovanligt att det endast examineras fyra-fem stycken på det ordinarie programmet, i en kull som från början bestod av 40.

Lärosätena gör vad de kan. Högskolan Dalarna är inte ensamma om att erbjuda den arbetsintegrerade varianten. Men det som verkar vara en framgång i Dalarna har inte visat sig fungera lika bra längre söderut. I höst pausar Mälardalens högskola intagningen till sin arbetsintegrerade lärarutbildning. Anledningen är att kommunerna tycker att det är för dyrt. Många har sparkrav och dessutom får de inga garantier för att studenterna stannar i kommunen efter examen.

Som stöd har Anna englund sin handledare Theresia Öijar.
Foto: Anders Forngren

Ytterligare en anledning till att lärosäten tvekar inför modellen kan vara att den är komplex. Enligt Lars Linder, som är verksamhetsutvecklare för den arbetsintegrerade lärarutbildningen på Högskolan Dalarna, är det mycket som ska klaffa.

– Skolans tjänstebehov, förförståelsen hos studenten vad det innebär att arbeta som lärare och de krav som själva utbildningen ställer – de här tre punkterna måste vara i balans, säger han.

Lars Linder är ändå positiv till modellen men för att säkerställa den viktiga balansen ägnar han mycket tid åt att besöka studenterna ute på skolorna.

– Studenterna måste få rimliga krav och utmaningar och i nio fall av tio går det jättebra, säger han.

Det här läsåret är Anna Englund anställd som resurslärare. Dels för att organisationen redan var bestämd när hon fick tjänsten på Mariaskolan. Dels för att hon skulle få en möjlighet att komma in i skolans arbete. Många som studerar på den arbetsintegrerade utbildningen har
lärarerfarenhet sedan tidigare, något som Anna Englund saknar.

– För mig har det funkat jättebra, som en mjukstart. Jag har kunnat gå bredvid och fått vara med på flera olika ämnen och med olika lärare för att se hur det går till att hålla en lektion. Men i höst kommer jag att ingå i arbetslaget som ordinarie lärare och det ser jag fram emot, säger hon och plockar ihop böcker och papper efter lektionen med 4A.

I arbetsrummet stöter hon på sin handledare Theresia Öijar, arbetslagsledare och förstelärare med ledarskapsuppdrag. Hon tycker också att det finns flera fördelar med den arbetsplatsintegrerade utbildningen. När man har en tjänst på skolan innebär det att man deltar i alla moment, som föräldramöten, elevsamtal och orosanmälningar. Sådant som Theresia Öijar själv fick lära sig som nyexad lärare får Anna Englund med sig i utbildningen.

– De vfu-studenter vi har är just studenter. Vi ställer helt andra och högre krav på Anna, hon är ju en del av arbetslaget, säger Theresia Öijar.

Det finns inga garantier för att studenterna stannar på sin arbetsplats men tanken och förhoppningen är ju att skolan ska kunna rekrytera en utbildad lärare efter studierna.

Dessutom är konkurrensen om lärarna hård i regionen. Ju närmare de större städerna, som exempelvis Västerås, ­desto lättare är det att hitta behöriga lärare, säger hon.

Lena Jansson, rektor på Mariaskolan i Fagersta, är nöjd med den arbetsintegrerade lärarutbildningen. Anna kommer att vara mycket mer förberedd på vad det innebär att vara lärare, säger hon.
Foto: Anders Forngren

Det Lena Jansson kan göra som ­rektor är att försöka skapa en bra arbetsplats och ge så goda förutsättningar som möjligt för lärarna att göra sitt jobb.

Det är något som Anna Englund lagt märke till. Hon trivs på sin nya arbetsplats och tycker att hon har stöd och en bra dialog både med sin rektor och sin handledare.

– De vill ju inte att jag bränner ut mig. Det går att jobba hur mycket som helst som lärare, men jag måste mäkta med både skolan och jobbet.

Modellen sprids över landet

  • Arbetsintegrerade grundlärarutbild­ningar, F-3 och/eller 4-6, finns bland annat på Högskolan Dalarna, Linnéuniversitetet, Kalmar och Mälardalens högskola. (På Mälar­­dalens högskola sker ingen intagning för närvarande.)
  • Till hösten startar en variant även på Malmö universitet.
  • Modellen finns även för ämneslärare 7-9, då krävs tidigare ämneskunskaper för att bli antagen.
  • I regeringsöverenskommelsen från januari finns förslag på att förbättra möjligheterna att studera till lärare samtidigt som man arbetar på en skola.

ur Lärarförbundets Magasin