Läs senare

Mycket läsvärt om kreativ pedagogik

21 sep 2018
Boken handlar om hur man i förskolan kan vidga både barnens och pedagogernas värld med hjälp av konstnärliga uttryck. Foto: Istock

Att ge form åt förskolans innehåll

Hege Hansson

Lärarförlaget

Hege Hanssons bok Att ge form åt förskolans innehåll (bra översatt av Annika Claes­dotter) är både ovanlig och an­gelägen. Författaren är högskolelektor vid Høg­skolen i Sørost-Norge och ­under­visar i kunskaps­området Konst, kultur och kreativitet.

I ett mellanting mellan forskarrapport, journalistiskt reportage och lärobok berättar Hege Hansson om hur man i förskolan, med hjälp av alla de språk och konstnärliga uttrycksmöjligheter som barn är bärare av, kan vidga både barnens och pedagogernas värld.

Efter tjugo års undervisande på högskolan återvände författaren till barnen. Under ett år på en förskoleavdelning utvecklade hon tillsammans med pedagogerna där den kreativa pedagogik som beskrivs. 24 resväskor, en mängd återbruksmaterial insamlat från barnens hem och från second hand-butiker samt regelbundna besök med barnen i en skulpturpark, var vad som behövdes för att frigöra både skapan­de och energi. Men det krävdes också stor kunskap och en medveten pedagogisk strategi för att det skulle bli något bra av det hela. På den punkten är Hege Hanson tydlig: ”Vi måste själva öva upp förmågan att ta in sinnesintryck och vi måste skapa en pedagogik som ger barnen sinnesglädje.” Det finns inga enkla genvägar.

Boken har fem huvud­kapitel som fått rubrikerna Rum, Material, Form, Iscensättning och Förbindelser. Varje kapitel inleds med en konkret beskrivning i reportageform av hur man gjorde och vad som hände i barngruppen. Här finns många slående exempel på hur barnen överraskat pedagogerna med oväntade idéer, värda att både följa upp och utveckla. Det som imponerar mest är hur radikalt man våg­ade tänka. Författaren betonar hur viktig den fysis­­ka miljön är för att frigöra kreativa processer och förskolan fick därför, med ­barnens hjälp, en helt ny inredning.

Men det krävdes också ett dramaturgiskt tänkande. En bra dag i förskolan ska vara som en teaterföreställning, där ett skeende gestaltas. Då krävs idérik scenografi och god regi – men också en öppenhet för skådespelarnas möjlighet till improvisation. I kapitlet Förbindelser betonas hur viktigt det är att alla, också barnens föräldrar, får roller som de verkligen kan utvecklas i.

Mellan dessa reportage finns mer teoretiserande avsnitt, möjligen i längsta laget. Men jag förstår också att författaren, med den bakgrund hon har, är angelägen om att visa att hennes idéer inte är några lösa hugskott utan vilar på solid vetenskaplig grund.

Författaren utgår ifrån att en sinnesvidgande pedagogik av det här slaget är gynnsam för barns utveckling och lärande i stort. Samtidigt värjer hon sig för ett alltför krasst nyttotänkande. Leken, skönheten och det konstnärliga skapandet har ett värde i sig, för barn som för oss alla. Själv tänker jag vid läsningen av Hege Hanssons bok på barnkonventionens artikel 29. Där slås det fast att barnets utbildning ska syfta till att ”utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om personlighet, anlag och fysisk och psykisk förmåga”. Med betoning på personlighet!

Allt som allt en mycket läsvärd bok som jag hoppas får stor spridning också i den svenska för­skolevärlden.

ur Lärarförbundets Magasin