Ingår i temat
Kroppen
Läs senare

Matglädje i förskolan – en pedagogisk guldgruva

KroppenMat är en ofta outnyttjad pedagogisk resurs i förskolan. Rätt använd kan den ge värdefulla hälsoeffekter men också bättre förutsättningar för lärande.

01 feb 2019
Orsak och verklighet III, Collage av pappersklipp 2012.
©Lisa Jonasson

De första fem levnadsåren är en tid då kroppen växer och utvecklas i snabb takt. Det är också tiden då grunden för våra matvanor läggs. Om vi som barn lär oss att äta varierat på regelbundna tider så är sannolikheten stor att vi också gör det som vuxna.

I dag råder stor ojämlikhet när det gäller barns hälsa. Barn i områden med låg socioekonomisk status löper större risk att få ohälsosamma matvanor. Därmed ökar också risken för övervikt och dålig tandhälsa. Faktum är att dåliga matvanor är den största riskfaktorn för ohälsa i Sverige i dag, till och med större än för rökning.

Ungefär en femtedel av Sveriges tioåringar är i dag överviktiga. De flesta som har utvecklat övervikt som barn är fortsatt överviktiga i sena tonåren och det är svårt att komma till rätta med övervikt senare i livet.

Att lägga en bra grund, eller att förändra ett beteende, tar lång tid. Arbetet med att skapa bra matvanor är därför något som bör genomsyra förskolans verksamhet, och inte reduceras till ett tillfälligt projekt eller tema. Det är därför glädjande att förskolans nya läroplan uppmärksammar måltidernas betydelse för en hälsosam livsstil (se faktaruta nedan).

Hanna Sepp

Hanna Sepp är universitetslektor i mat- och måltidsvetenskap vid Högskolan Kristianstad samt entreprenör, läromedelsförfattare och föreläsare.

Vår studie visar att det är fullt möjligt att arbeta med mat och måltider i förskolans planerade pedagogiska verksamhet. Dessutom upplevs det som roligt och meningsfullt av både barn och personal. Syftet med studien, där 14 förskolor, 131 pedagoger och cirka 500 barn deltog, var att undersöka förskollärarnas erfarenhet och meningsskapande av att arbeta med mat och måltider som pedagogiska verktyg.

Projektet inleddes med att förskollärarna introducerades till sapere-metoden och steg-för-steg-metoden. Sapere-metoden utgår från att alla, oavsett ålder, har rätten till sin egen smak. Det finns inget rätt eller fel och alla ska ha rätt att inte prova. Det är helt och hållet på barnens villkor att metodiken blir lustfylld och skapar nyfikenhet.

I metoden steg-för-steg-metoden är processen, inte resultatet, i fokus. Den är utvecklad för förskolebarn och innebär att varje barn får laga eller baka med hjälp av en sekvens av kort med bild och text. Den är anpassad efter barnens utvecklingsnivå och går från det konkreta och enkla till det mer abstrakta och svåra. På så sätt kan barnet klara av att göra alla moment själv, utan att en vuxen måste hjälpa till. Alla som har arbetat med metoden blir mäkta förvånade över hur mycket barnen kan! Det vanliga när man bakar och lagar mat i förskolan är att barnen är medhjälpare och de vuxna är processägare med fokus på slutresultatet, dvs produkten. Med steg-för-steg-metoden äger barnen hela processen.

Måltidspersonalen och pedagogerna behöver ­samarbeta med varandra. Förutsättningar för ­detta behöver skapas i organisationen.

Förskollärarna arbetade under ett läsår med dessa två metoder. Ett resultat är att både personalen och barnen utvecklade ett sensoriskt språk tillsammans. Barnen blev också mer positiva till att smaka på olika råvaror. Pedagogerna upptäckte nya sätt att arbeta med läroplanens olika mål och att mat kan inkluderas som ett pedagogiskt verktyg i den planerade verksamheten. Flera uppgav att de hade lärt sig mer om sin egen smak och bättre kunde beskriva sina smakupplevelser med ord. De fick också tillfälle att reflektera över sin egen roll som förebilder vid måltiderna. Sapere-metodens förutsättning, att alla har rätt till sin egen smak och att man inte behöver smaka, upplevdes som mycket positiv.

Resultatet visade att en väl fungerande organisation och ett tydligt ledarskap är nödvändigt för att kunna integrera mat och måltider som en del av den pedagogiska verksamheten. I praktiken innebär det att måltidspersonalen och pedagogerna behöver samarbeta med varandra. Förutsättningar för detta behöver skapas i organisationen.

Måltider som stimulerar

Ur förskolans nya läroplan:

”När fysisk aktivitet, näringsriktiga måltider och hälsosam livs­stil är en naturlig del av barnens dag kan utbildningen bidra till att barnen förstår hur detta kan påverka hälsa och välbefinnande. Utbildningen ska ge varje barn möjligheter att utforska, ställa frågor och samtala om företeelser och samband i omvärlden och på så sätt utmana och stimulera deras intresse för hälsa och välbefinnande samt för hållbar utveckling.”

Studien visar också att pedagogerna ofta är osäkra på hur deras organisation fungerar och vilka riktlinjer som finns. De behöver kunskap och verktyg i hur man kan arbeta med mat och barn som en del av läroplanens mål och målen för folkhälsa och miljö. Med rätt förutsättningar är det både enkelt, roligt och lustfyllt att se måltiden som en lärandesituation och på så sätt skapa förutsättningar och en grund för hållbara levnadsvanor.

Vad vi äter påverkar både prestation, hälsa och inlärning. Hösten 2016 släppte Livsmedelsverket nya råd för förskolan, Bra måltider i förskolan. Råden är baserade på gedigen forskning om vad som är bra mat för hälsan och miljön. Måltiderna ska inte bara vara näringsriktiga, hållbara och säkra, de ska också vara goda, trivsamma och integrerade. Därför har de nya råden också ett utökat kapitel kring måltidspedagogik.

Måltidspedagogik är ett förhållningssätt som grundar sig i såväl mat- och måltidskunskap som läroplanen för förskolan och de nationella folkhälso- och miljömålen. I praktiken innebär det ett medvetet arbete där även livsmedel och råvaror ses som ett pedagogiskt material. Måltiderna är integrerade och är en del av verksamheten med tydliga mål.

Orsak och verklighet IV, Collage av pappersklipp 2012.
©Lisa Jonasson

Pedagogiken utgår från att det är roligt att upptäcka och lära sig nya saker och bli nyfiken på olika livsmedel och maträtter. Det handlar om att göra det okända känt, det vill säga att barnen får bekanta sig med råvaran innan de smakar på den. Att lära barn att tycka om det som är sött och fett är inte så svårt eftersom det är smaker som de allra flesta barn tycker om. Däremot kan det som varken är sött eller fett, utan snarare beskt eller surt som många grönsaker är, vara lite svårare. Är dessutom grönsaken okänd är det ett ännu större hinder för att stoppa det i munnen och smaka. Därför är det viktigt att barnen får bekanta sig med råvaran innan de börjar smaka.

Genom att låta barnen exponeras upprepade gånger för till exempel en paprika känner barnet igen paprikan innan det smakar på den. Det ger en tryggare och säkrare känsla. Ett sätt är att låta barnen skapa, laborera och experimentera med paprikan. Då är det utforskandet och leken som är i centrum, men vill barnen kan de smaka, men de måste inte. När barnet väl har smakat en gång behöver det oftast smaka flera gånger innan de tycker att paprika är gott. Därför är det bra att introducera nya livsmedel i en övning i stället för vid måltiden. Då får barnet bekanta sig med det nya i sin egen takt.

Av barnens tid på förskolan läggs två till tre timmar per dag på måltider. Tiden i förskolan är därför ett ypperligt tillfälle att skapa goda matvanor.

Litteratur

Livsmedelsverket (2016): Bra måltider i förskolan. Livsmedelsverket. Promemoria om förskolans läroplan [Elektronisk resurs]. (2018).

Sepp, H & Höijer, K (2016): Food as a tool for learning in everyday activities at preschool – an exploratory study from sweden. Food & nutrition research, 60.

Sepp, H, Höijer, K & Wendin, K (2016): Barns matvanor ur ett sensoriskt och pedagogiskt perspektiv. Livsmedelsverket.

Sepp, H (2013). Måltidspedagogik : mat- och måltidskunskap i förskolan. Studentlitteratur.

Sepp, H (2017). Måltidspedagogik i förskolan. Ett lustfyllt lärande. Gothia fortbildning.

Alla artiklar i temat Kroppen (16)

ur Lärarförbundets Magasin