Läs senare

”Man vill väl inte ha tråkigt heller”

Varför leker barn? Två experter på området är Elsa Ramstedt och Ines Jonsson Brasch på förskolan Sjövik i Årstadal, tillika medlemmar i Rumpnisseklubben.

22 feb 2012

"Krig och krig, vi har varit i för många krig herr Rumpnisse!" utbrister Ines Jonsson Brasch och går ett snabbt varv runt mattan i hemvrån på förskolan Sjövik i Årstadal i Stockholm.

Kompisen Elsa Ramstedt skrattar. De är bägge fem år och berättar om hur, vad och när de leker på förskolan. Krig brukar de kalla konkurrensen som uppstår mellan flickor och pojkar vid rutschkanan på gården, förklarar de. Ingen lek de verkar tycka om.

– Man får leka i fred om man inte är för nära killarna. Då hör man mycket mer skrik, det låter för högt, säger Ines Jonsson Brasch.

De visar hemvrån där de ofta leker mamma, pappa, barn. Elsa Ramstedt brukar vara mamman, medan Ines Jonsson Brasch är pappa eller storebror. Varje eftermiddag, efter vilan, får de välja om de vill vara med i ett projekt eller leka fritt. De leker för det mesta, tycker de. Arbetar gör de bara i femårsgruppen, som när de skriver och ritar i sina böcker. Skillnaden på arbete och lek är att man är mer koncentrerad när man arbetar, tycker Ines Jonsson Brasch.

Men varför leker barn? De skrattar och svaret tycks självklart.

– Därför att det är kul! säger Elsa Ramstedt.

– Ja, man vill väl inte ha tråkigt heller! säger Ines Jonsson Brasch.

Hur är det med vuxna då – leker de?

– Nej, för dom måste jobba, säger Ines Jonsson Brasch.

– Och dom går inte på dagis, fyller Elsa Ramstedt i.

Finns det några dåliga lekar? Ines Jonsson Brasch kliar sig bakom örat och tycker frågan är svår. Men Elsa Ramstedt har svar: Hon tycker inte om att leka Star Wars. Det gör killarna och det är ganska tråkigt och bråkigt, sammanfattar hon och lyser upp.

– Det rimmar!

Nej, själva leker de fint. Det betyder att man inte springer, skriker eller slåss.

Men ute springer ni väl?

De skakar på huvudet och kastar en blick på varandra i tyst samförstånd. Sedan kommer berättelsen i stereoversion, för de är så samspelta att de säger var och varannan mening i kör. Ute på gården leker de rumpnissar och de har ett klubbhus med grönt tak – en grön filt som de hänger över staketet, förklarar de. De gör en eld av snö, för rumpnissar tycker om när det är varmt. De berättar sagor som de hittar på och sjunger sånger som de har skrivit själva.

– Vi har sett Ronja Rövardotter och vi tycker att rumpnissarna är så kula och fina. Dom pratar konstigt och roligt, nästan som en bäbis, säger Elsa Ramstedt.

”Men vaffö gör du på dette viset”, låter det från soffan där kompisarna sitter och de börjar återge hela stycken av dialogen ur filmen, som när det kommer snö på gossen i vaggan, och de återberättar scenen när Ronjas mössa vandrar runt bland vitsipporna. ”Men där går ju min vintermössa!”. Tonfallet är pricksäkert och Ines Jonsson Brasch drar förtjust i sina strumpor.

Hur känns det att leka då? Jo, jättebra och allra roligast är att leka tillsammans med andra, tycker de. Bara när de är hemma leker de själva, som Ines Jonsson Brasch när hon hälsar på sin moster. Då brukar hon ställa frågor till sina gosedjur och låtsas att de svarar.

Kan man lära sig saker när man leker? Nej, säger de först men ändrar sig sedan. I femårsgruppen brukar de leka en bokstavslek där de skickar runt en boll. Den som får bollen gissar vilken bokstav som dras ur högen.

– Man kan också lära sig att man inte ska slåss, inte puttas, inte sparkas och inte retas när man leker, säger Elsa Ramstedt.

Alla artiklar i temat Lek på fullaste allvar (10)

ur Lärarförbundets Magasin