Ingår i temat
Andra chansen
Läs senare

Lotta trivs på distans

Andra chansenFrån sin gård i Västmanland undervisar Lotta Rygaard över hundra elever på distans. Fadia Kamal i Huddinge är en av dem.

02 maj 2019
Lotta Rygaard har 20 kor av rasen Highland cattle som går ute året om.
Foto: Per Groth

Det är en grå torsdag i början av mars. Trots att Fadia Kamal är nästan klar med sin utbildning till barnskötare är det första gången hon träffar sin lärare Lotta Rygaard. Fadia ska redovisa en kurs i naturkunskap. Hon och Lotta tar en regnig promenad runt närliggande sjön Trekanten i Liljeholmen i södra Stockholm, där skolan ligger, för att prata om trädens och växternas liv.

Distans är fantastiskt när det fungerar, men det kräver att man har rätt inställning till vad det innebär.

Lotta Rygaard är sällan i Stockholm. Hon bor på landet i Fagersta i Västmanland och har en gård med djur. Men hon är anställd av Lernia, ett av de stör­sta utbildningsföretagen, och undervisar alla ”distansare” som läser barn- och fri­tidsprogrammet. Det är 64 studenter utspridda över landet. Dessutom undervisar hon 50 anställda inom koncernen i hela Sverige som läser pedagogisk grundkurs.

– För mig fungerar detta upplägg alldeles utmärkt, säger hon. Jag kan lägga upp jobbet som det passar mig och eleverna. Min man jobbar också hemifrån, våra barn har flyttat ut och jag kan anpassa mig efter elevernas önskemål. Ett par kvällar jobbar jag till klockan 22.

Skolan har så kallad öppen handledning varje torsdag, så att eleverna ska kunna få hjälp på plats.

– Jag är ju inte här då men mina kollegor sköter det. De har också hand om upprop och skriftliga prov som sker på plats, berättar Lotta.

Fadia Kamal bor i Huddinge och pluggar till barnskötare. Hon laddar ner allt material via en app.
Foto: Jezzica Sunmo

Hon tycker att distans är bra för dem som samtidigt behöver arbeta av eko­nom­iska skäl eller för dem som av and­ra anledningar inte kan plugga på dagtid. Men det finns alltid elever som hoppar av, som inte klarar att plugga på distans. Det finns många anledningar till det, menar hon: elever som fastnar i en uppgift utan att be om hjälp, elever som inte trodde att det skulle ta tid att plugga eller att familjen, om man har en sådan, inte ställer upp och förstår att det tar tid. Att plugga på distans kräver mycket självdisciplin och struktur. ­Lediga helger kan man glömma, brukar Lotta säga.

Hon ”känner av” sina elever under deras första kurs, för att se vilka som behöver mer stöd. Hon hör hur de uttryck­er sig, om de lämnar in i tid, om de förstår. Under andra kursen har hon ett Skypesamtal med samtliga elever och frågar dem hur det fungerar att plugga, om familjen ställer upp, om det passar med det eventuella arbete de har.

Jag tycker att det fungerar väldigt väl här, men om jag ska önska något är det att vi kunde träffas kanske en gång i månaden.

– Jag är ärlig mot eleverna. Märker jag att det inte kommer att fungera, då säger jag det till dem och frågar dem om de inte ska läsa i klassrum i stället. Distans är fantastiskt när det fungerar, men det kräver att man har rätt inställning till vad det innebär.

I hemlandet Irak gick Fadia Kamal i skolan i åtta år. När hon kom till Sverige för 14 år sedan fick hon först barn, läste sedan på sfi och började 2012 att vikariera som outbildad barnskötare i olika förskolor i Stockholms län. För ett par år sedan började hon läsa in barnskötarbehörigheten på komvux, men hoppade av nästan direkt.

Lotta Rygaard jobbar ofta på kvällarna. När det behövs kopplar hon upp sig med en elev via Skype.
Foto: Per Groth

– Det funkade inte alls för mig då, säger hon. Men när jag började den här gången och fick Lotta som lärare blev det bra. Ja, det var avgörande för mig att jag fick henne. Hon stöttar mig och är alltid tillgänglig när jag behöver henne.

Fadia arbetar på heltid. Dottern är nu 13 år och klarar sig mer och mer själv, men det är ändå mycket att stå i för Fadia. Pluggandet sköter hon sent på kvällar och helger, någon direkt f­ritid har hon inte.

– Men jag vill detta så mycket, så jag tar mig igenom det. Det är inte alltid lätt, men jag måste eftersom jag senare vill läsa vidare, till lärare i fritidshem. För mig passar distans eftersom jag är ensamstående och måste dra in pengar.

Fadia Kamals plan är att läsa vidare till lärare i fritidshem.
Foto: Jezzica Sunmo

När hon är färdig till sommaren ­räknar hon med att få fast jobb som barnskötare, hittills har hon bara haft vikariat.

Fadia laddar ner allt material via en app, hon mejlar in sina uppgifter och har ibland kontakt med Lotta via Skype. När uppgifterna är inskickade har Lotta som ambition att svara inom ett eller två dygn.

– Jag tycker att det fungerar väldigt väl här, men om jag ska önska något är det att vi kunde träffas kanske en gång i månaden, säger Fadia Kamal.

Lotta Rygaard är alltid tillgänglig, det går att boka samtal med henne i princip när man vill och hon svarar alltid på mejl.

– Men på helgerna är jag ledig!

Om hon ser att eleverna inte har varit inloggade på en vecka hör hon av sig till dem, eftersom hon vill att alla ska lyckas. Har hon svårt att förklara något för en elev över nätet, tar hon hjälp av sina ­kollegor som finns på plats på skolan.

Tidigare fanns kvällskurser på skolan. Det var enligt Lotta Rygaard bra för många elever som hoppat av gymnasiet. Men de drogs in för något år sedan.

Eftersom det är så mycket som sker digitalt i dag tycker hon att det är lättare att få en andra chans till utbildning jämfört med för tio år sedan.

– Utbildning är mer lättillgänglig, men det är förstås samma hårda krav på att vara disciplinerad och göra sina uppgifter.

Alla artiklar i temat Andra chansen (14)

ur Lärarförbundets Magasin