Ingår i temat
Gud i skolan
Läs senare

Lärarna undviker frågorna som bränns

Ämnet religion angår inte oss! Så kände både troende och icke-troende elever i de klasser som forskaren Lovisa Bergdahl studerade. "Undervisningen utgick inte ifrån deras liv. Ingen fick möjlighet att bidra".

20 nov 2014

 
Bild: Sandra Qvist

Forskargruppen från Södertörns högskola, Stockholms universitet och Mälardalens högskola genomförde ett ”feministfilosofiskt” projekt för att analysera tre olika skolämnen: svenska, naturkunskap och religionskunskap.
– Det har gjorts många genusstudier av exempelvis pojkars och flickors möjlighet att komma till tals i klassrummet. Vi ville ta reda på hur föreställningar om femininitet och maskulinitet skapas i förhållande till ämnesinnehållet, säger Lovisa Bergdahl.

Forskarna utgick ifrån att språket är könsligt kodat – i enlighet med den franska filosofen Luce Irigarays teorier – och att innehållet i svenskämnet är feminint. Svenskan anses vara ett mjukt ämne med utrymme för samtal och dessutom ha nära till känslor via litteraturen. Naturkunskapen är motsatsen: fyllt av hårda fakta och objektiva sanningar – alltså maskulint kodat.

– Religionskunskap var i sammanhanget ett ”wild card” – ett ambivalent ämne.

Lovisa Bergdahl är själv utbildad gymnasielärare och undervisade i religionskunskap i sju år. Därmed hade hon vissa förutfattade meningar och trodde nog att religionsämnet skulle vara feminint kodat, precis som svenskan.

– Jag har alltid sett ämnet som en möjlighet till existentiell reflektion. Det finns stort utrymme för det enligt läroplanen.

Men när Skolinspektionen för några år sedan utvärderade religionsundervisningen framfördes kritik mot att svårare etiska diskussioner undveks av lärarna. Detta bekräftades när forskarna följde två olika gymnasieklasser under en termin vardera. Religionsämnet behandlades på ett sätt som starkt påminde om naturkunskapen. Lärarna använde ett språk som syftade till att legitimera religionskunskapen genom att betona fakta, historia och religiösa begrepp.

– De fokuserade på lärosystemen – alltså vad judar, muslimer, kristna, hinduer och buddhister tror på. Det blev ett systematiskt jämförande och ett slags begreppsexercis, säger Lovisa Bergdahl.

Kristendomens logik styrde hur man analyserade andra religioner. Det skapade ett abstrakt förhållningssätt till vad det religiösa livet betyder i verkligheten.

De två klasser som ingick i studien var väldigt olika. Den ena skolan låg i en förort och präglades av etnisk mångfald. Alla elever utom en identifierade sig själva som religiösa. En stor majoritet var ortodoxa kristna och några få var muslimer.

– Det fanns stor spänning mellan de här grupperna, men det togs inte alls upp. Ingen fick bidra nämnvärt till undervisningen, trots att de hade reella erfarenheter.

Vid ett tillfälle, inför ett prov, dröjde sig en elev kvar i klassrummet för att ställa frågor till läraren. Efter samtalet slängde hon väskan i bänken och utbrast: ”Alltså, det här med kristendom – jag fattar ingenting! Ändå har jag varit kristen i hela mitt liv!”

– För henne framstod kristendomen, så som läraren beskrev den, som väldigt tillkrånglad. Många av de kristna eleverna delade den upplevelsen. De kände inte igen sig ens i undervisningen om den egna religionen. Det skapade motstånd och misstro.

Den andra skolan låg i Stockholms innerstad. Där betraktade sig ett fåtal av eleverna som troende.

– Det var tydligt att det fanns en ”religiös annan” som man genom religionsundervisningen skulle lära sig att förstå, säger Lovisa Bergdahl.

Även detta förhållningssätt blev distanserat. Den enda gången eleverna tycktes kunna relatera till sina egna liv i undervisningen var på en lektion som handlade om lycka.

– Då fick de först fundera över hur de själva definierade lycka. Sedan sökte de svar i de olika religiösa skrifterna och hittade jätteintressanta infallsvinklar.

Lovisa Bergdahl har dragit slutsatsen att religionsämnet är maskulint och protestantiskt kodat. Det visar sig bland annat i ett starkt fokus på läror och trossystem, där alla religioner analyseras enligt samma modell och att egna känslor och erfarenheter är lågt värderade. Därmed främjar ämnet också ett maskulint förhållningssätt till livet, menar hon.

Studien har väckt tankar på hur religionsundervisningen skulle kunna bli mer angelägen. Lovisa Bergdahl tog starkt intryck av hur innerstadsklassen reagerade när den fick diskutera begreppet lycka. Hon tycker att lärare i större utsträckning borde ta avstamp i sådana gemensamma mänskliga erfarenheter. Förutom lycka är sorg och skuld tänkbara livsnära teman.

– Sedan kan man se om det finns någon hjälp att få i religionerna. Hur har de som gått före oss resonerat? Hur hanterade Luther skuldfrågan, till exempel?

Kanske skulle man till och med kunna hålla sig till ett mindre persongalleri och diskutera enskilda historiska personers religiösa drivkrafter, som Gandhi, Malcolm X och Heliga Birgitta, resonerar Lovisa Bergdahl. Låta verkliga livsöden gestalta vad en tro innebär i praktiken.

– Börjar man i den änden så får man läran på köpet. Om man börjar i läran så riskerar man att missa livet. Unga människor som står i brytningen mellan ungdom och vuxenliv behöver titta på hur andra människor hanterat livets svåra frågor. Där har religionsämnet en unik, viktig och meningsfull funktion.

Alla artiklar i temat Gud i skolan (10)

ur Lärarförbundets Magasin