Ingår i temat
Framtidens lärare
Läs senare

Kvalitet ger yrkesstolthet 

”Ska jag vara självisk vill jag gå tillbaka i utvecklingen, så att eleverna får mer tid i verkstaden”

16 Feb 2005

Fyra operationer i högerhanden hjälpte inte. Snowboardolyckan stoppade Magnus Johansson som inredningssnickare. 

Men det fanns ett hopp om att han skulle kunna utnyttja sina kunskaper: lärarutbildningen. Tio års arbete med avancerade arkitektritade inredningar plus yrkesteknisk högskola på Luleå universitet räckte för att komma in. 

Men det tog två år att få klartecken till att den gemensamma delen på 60 poäng räcker för att bli yrkeslärare. 

– Tanken på att bli lärare fanns redan innan jag fick reda på det. Men jag blev lite avskräckt, utbildningen är ju ganska lång. Så när det här tillfället dök upp var det bara att hoppa på. 

Så nu är han äntligen på VFU (verksamhetsförlagd utbildning) – i sitt gamla gymnasium i Skellefteå. Det var här i snickeriverkstaden han hittade rätt; här fick han arbeta med händerna. 

– Jag var nog inte guds bästa barn när jag började på lågstadiet. Men det tog sig väl allt eftersom … 

Han hoppas att han passar som lärare.

– Att jobba på många olika ställen ger ämneskunskap. Och så tror jag att jag passar för det. Jag har fått väldigt bra kontakt med eleverna här. 

Men han vet att det inte är riktigt samma sak att arbeta och praktisera. 
Magnus har en idé om hur man ökar både intresset och yrkesstoltheten hos eleverna.

– Lärarna kan tillverka möbler här i verkstaden, små men invecklade pjäser, möjoch ha dem i klassrummet så att eleverna ser vad man faktiskt kan göra, en inspirationskälla. Jag tror det fungerar. Det skulle fungera på mig i alla fall. Men frågan är när möblerna ska tillverkas… 

Kvaliteten i arbetet är också viktig för yrkesstoltheten.

– Ska de klara sig bra som inredningssnickare måste de ha ett kvalitetstänkande. Och det måste man bygga upp successivt. 

I skolan försöker man behålla det hantverksmässiga. Men industrin blir mer och mer automatiserad.

– Så om tio år hoppas jag att det inte är någon skillnad. För blir det en förändring, blir det mer automatisering. Och teorin kan man väl i så fall ta via internetföreläsningar och videokonferenser, skrattar Magnus; han tror inte på det.

– Ska jag vara självisk vill jag gå tillbaka i utvecklingen, så att eleverna får mer tid i verkstaden. Jag ser ju att många stressar för att hinna, de har mycket mindre tid jämfört med när jag gick här. 

Teorin är naturligtvis också viktig, alla gymnasier ska ju vara studieförberedande. Eller skulle vara det; personer i bestämmande position börjar komma underfund med att alla inte tänker läsa vidare.

– Matte är ett ämne där man verkligen kan halka efter och inte förstå någonting. Som inredningssnickare måste du i alla fall kunna lägga ihop måttskalorna. Och det kan bli mycket räknande, så man får inte vara rädd för det. Men det är inget avancerat. 

För lärarna är förmågan att reflektera viktig:

– Efter en lektion måste jag veta vad jag gjort, hur det har gått och varför det har gått som det gått och justera utifrån det. 

– Ur elevernas perspektiv handlar det om min förmåga att förmedla kunskap så att de förstår, för det jag säger kan uppfattas på lika många sätt som det finns elever.

– Jag vill väcka intresse, men det är kanske inte alltid det lättaste. Jag tror att kunskapskurvan styrs av intressenivån. Ökar intresset blir inlärningskurvan brantare, är du ointresserad lär du dig ingenting.

Hur skapar man intresset då? 

– Ett sätt kan vara att göra de där möblerna jag pratade om. Det är inga svåra grejer. Det svåra kommer sedan, att kultivera och ta tillvara det intresse som eventuellt väcks. 

Branschens inflytande i yrkesutbildningarna kan vara både positivt och negativt.

– Det gäller att de visar sin bästa sida när eleverna är på praktik. De ska inte bara sopa golvet eller något sådant, utan verkligen få se och uppleva hur det går till. 

Infärgningen, att kärnämnena färgas av karaktärsämnen, är bra ur pedagogisk synvinkel. Det ger skolorna möjlighet att visa hur olika ämnen är sammanflätade:

– I stället för att ha en tenta med fråga- svar får de till exempel i stället skriva en uppsats om hur man tillverkar ett slagbord eller ett vanligt köksbord. Där får de beskriva hela arbetsgången med alla facktermer, alltså göra en arbetsbeskrivning. Sedan rättar yrkesläraren det tekniska innehållet och svenskläraren språket. 

Det bästa med läraryrket blir att se hur eleverna utvecklas, att de faktiskt klarar det, tror Magnus. 

– Når man det målet, känner man att man har gjort något bra. Men är målet juni, juli och augusti blir du inte långvarig.

– Så det ska bli intressant att se hur skolmyndigheterna, eller vem det nu är som ska försöka dra folk till yrkeslärarutbildningarna, motiverar det. Och vilka som kommer. Det gäller ju att locka med rätt saker för få rätt folk.

– En sådan här verksamhet måste få kosta. Det går inte att spara och samtidigt säga att befolkningen måste bli bättre utbildad. I dag utbildas trehundra yrkeslärare. Det behövs tusen … 
Variationen är en annan bra sida av yrket.

– Det finns ju inte en elev som är lik en annan. Och man växlar mellan verkstaden och klassrummet varje dag. Så är det prov att rätta, prospekt på nya maskiner, planering, kontakt med föräldrar, något som ska repareras … 

Magnus tycker att han får en bra utbildning. En del i det är att föra loggbok. 

– Det blir väl någon sida varje dag. Jag försöker hålla ihop det så att det inte blir alltför mycket skräp. Jag ska använda det i våra gruppdiskussioner på universitetet. Det blir Vygotskij där, vi får lära av varandra: ”Vi gjorde så”, ”Vi gör så här”.

– Precis som eleverna hjälper varandra här ute. Det kan ju vara lite underbemannat bland lärarna, som ibland kanske skulle behöva klonas några gånger. 

Jo, risken att bli arbetslös är minimal. Och Magnus Johansson räknar med att jobba till pension. 

– Men i den takt som lärarna bränns ut, så…

Alla artiklar i temat Framtidens lärare (10)

ur Lärarförbundets Magasin