Läs senare

Konsten lär oss förstå livet

Estetiska ämnen ska inte vara hjälpgummor åt andra ämnesområden för att förbättra prestationer och resultat, menar forskarna Kent Hägglund och Lars Lindström. Det finns heller ingen forskning – med undantag för dramaområdet – som visar på sådana överspridningseffekter. Estetiska läroprocesser har ett egenvärde. Det är det som ska värnas och lyftas fram.

Det finns en utbredd föreställning om att införandet av estetiska inslag i undervisningen av andra ämnen i sig skulle leda till ökad motivation och förbättrade resultat. Det skulle alltså finnas ett direkt samband mellan utövandet av estetiska verksamheter och barns och ungdomars sociala och intellektuella utveckling.

I sin mer vulgära form representeras den föreställningen av den så kallade Mozarteffekten. I slutet av 90-talet lanserades den i en medial version som gick ut på att människor blir intelligentare av att lyssna på musik av Mozart. Den fick stort genomslag, inte minst i USA där det bland annat väcktes förslag om att dela ut gratis kassetter med klassisk musik till nyblivna föräldrar.

 – Tanken att man kan nå framgång utan att anstränga sig är alltid lockande, säger Lars Lindström som är professor i pedagogik på Lärarhögskolan i Stockholm.

 – Kan man lära sig tänka genom att slippa tänka är det ju tacksamt.

Hela konceptet byggde på en studie av psykologen Frances Rauscher vid Wisconsinuniversitetet i USA. Studien visade att studenter som lyssnat på en pianosonat av Mozart innan de genomgick ett test av den spatiala förmågan lyckades bättre än de studenter som inte lyssnat på musikstycket.

 – Effekten höll dock bara i sig en kvart, konstaterar Lars Lindström torrt.

Den så kallade Mozarteffekten är ett exempel på vad han valt att kalla den naiva hypotesen, alltså att mer konst och kultur i skola och undervisning med någon slags automatik skulle ge mognare, intelligentare och bättre presterande barn. Det finns till och med skolor där man tagit in estetiska verksamheter i arbetet att komma tillrätta med problem som mobbning eller vandalisering.

 – Genom att plocka in lite mer kultur hoppas man att folk ska blomma ut, säger Lars Lindström. Men tänker man efter så finns det ju inget rimligt skäl att det ska bli så.

Forskningen har inte lyckats påvisa orsakssamband
Det synsättet förstärker bilden av de estetiska ämnena som en slags hjälpgummor till de ”riktiga” skolämnena – eller för att uppnå andra syften. Det kan också vara ett sätt att skapa legitimitet i relation till de ämnen som i mer traditionell bemärkelse är mätbara och därmed även möjliga att bedöma och gradera.

 – Jag tror att det beror på den låga status som de estetiska ämnena har och har haft, säger Lars Lindström. Men också på grund av föreställningen att estetiska ämnen handlar om känsla och andra ämnen om förnuft.

 – Jag ser det som ett sätt att hävda sig i den etablerade skolkulturen och de värderingar som härskar där, säger Kent Hägglund som är lektor på Lärarhögskolan och undervisar i drama och forskar om dess historia.

Men konsten har en annan dimension än det som av hävd anses mätbart, fortsätter han:

 – Och eftersom det inte finns utrymme för den här andra dimensionen i skolornas resultattänkande så försöker man skaffa sig revir för estetiska uttrycksmedel genom att hävda att de också har en funktion i det traditionellt mätbara.

Det finns heller inte någon forskning som på ett övertygande sätt lyckats visa på ett orsakssamband mellan undervisning i estetiska ämnen och prestationer i andra ämnen. Det finns med andra ord inga påvisbara så kallade överspridningseffekter. I såväl amerikanska som brittiska och holländska studier har man försökt att söka sambanden – utan framgång.

Beror uteblivna resultat på undermålig forskning?
Så trots att det finns en stor, närmast överväldigande enighet, menar Lars Lindström, om de estetiska ämnenas möjligheter att underlätta inlärning och förståelse i samverkan med andra ämnen så har de effekterna inte kunnat beläggas med godtagna vetenskapliga metoder.

 – Och det är dumt att gå ut med anspråk som inte kan beläggas, säger han. Det ger alltid bumerangeffekter. Men frågan är ju då om de uteblivna resultaten beror på att den forskning som gjorts är undermålig. Skulle mer forskning leda till att man upptäckte sådana samband?

 – Svaret är både ja och nej, säger Lars Lindström. Det finns inom praktiskt taget all utvärderingsforskning ett omvänt samband mellan resultat och kvalitet: ju sämre studier, desto bättre resultat gör man anspråk på. Studerar man bara studiemotiverade elever, ställer man bara frågor om vad eleverna tycker och inte om de förändrat sina vanor, ja, då kan man påvisa både det ena och det andra. Gör man däremot en kontrollerad studie av jämförbara grupper som utsätts för olika program, brukar det vara svårare att få det egna önsketänkandet bekräftat.

 – Men forskningen kring överspridningseffekter har, enligt min mening, skjutit in sig på fel nivå. Man har sökt effekter där de varit lättast att mäta, vilket medfört att man nästan uteslutande intresserat sig för skolans uppnåendemål. Det påminner lite om historien om drinkaren som letade efter sina borttappade nycklar under gatlyktan – eftersom det var lättast att se där! Om estetiska läroprocesser har överspridningseffekter, så tror jag snarare att dessa har samband med skolans strävansmål. Vi borde i högre utsträckning fråga oss vilka ämnesövergripande förhållningssätt eleverna tillägnar sig i samband med olika undervisningsaktiviteter.

Det finns dock ett undantag inom den här forskningen; drama. Forskaren Ann Podlozny har gått igenom en lång rad undersökningar av pedagogiskt drama i skolan. Hon hittade ett tydligt samband mellan deltagande i pedagogiskt drama och förståelse av berättelser, språklig medvetenhet, muntlig framställning, skrivning och läsförståelse. Hennes slutsatser visar också att elever som deltagit i pedagogiskt drama inte bara förstår de texter de själva spelar bättre, det hjälper dem också till en bättre förståelse av texter de inte spelat.

Estetiska ämnen ska inte vara hjälpgummor åt andra ämnen
Men oavsett allt detta, menar både Lars Lindström och Kent Hägglund, så finns det inte någon anledning för de estetiska ämnena att söka sin legitimitet i relation till eller som hjälpgummor åt andra skolämnen eller ämnesområden. Konst, kultur och estetiska aspekter i olika former av undervisning har ett egenvärde – och det är det som ska hävdas.

Men det behöver inte vara en fråga om antingen eller, säger Kent Hägglund:

 – De estetiska ämnena har ett egenvärde. Men jag har sett många exempel på undervisning i bland annat kemi och historia som berikats genom att man fört in bild eller drama. Det öppnar nya dörrar och skapar fler ingångar till ämnet. Och det kan göra att en del elever får lättare att ta till sig innehållet i undervisningen – och då har det också ett värde.

Lars Lindström håller med men menar att det måste ske genom att de estetiska läroprocesserna ges en möjlighet att komma till sin rätt på egna villkor.

 – Konst har vi ju inte bara för att det är trevligt och behagligt, säger han. Konsten säger oss någonting väsentligt som människor. Det är ett sätt att skapa mening i tillvaron som inte kan artikuleras på andra sätt. Och den sidan av konsten är skolan ibland till och med rädd för. Konsten kan oroa och provocera på ett sätt som kan ställa till med oförutsedda konsekvenser. Det är ju också konstens uppgift – att göra oss medvetna, tänkande och reflekterande och att inte ta allting för givet.

Men reflektion och eftertanke kräver tid. Och tid är ingenting som barn får i dag, vare sig i skolan eller i livet utanför skolan. Tvärtom, anser Lars Lindström:

 – Vi lever i en slags ”instant culture”, en slags snabbkultur som avtrubbar i stället för att stimulera. Man ska hinna med så mycket på kort tid att man egentligen inte hinner med någonting ordentligt.

Skolan måste premiera ett utforskande arbetssätt
Skolan måste skapa tid och mentalt rum för eleverna att gå på djupet med det de arbetar med. Genom ett fördjupat arbetssätt får barn och ungdomar möjlighet att förstå meningen med det de gör och därmed också en möjlighet att se sin egen utveckling.

 – Jag tror vi måste vara mycket mer öppna för att premiera det undersökande och utforskande arbetssättet hos barnen, säger Lars Lindström. Alltså vägen till målet och inte bara själva målet – själva lärandet och inte bara kunskapen. I dag ligger fokus på kunskapen och inte på lärandet.

Det innebär även att man inom skolan vågar släppa på den fixering vid resultat och elevernas färdiga produkter som finns. I stället handlar det om att se till själva processen, alltså ett arbetssätt som innebär att gå på djupet, ta risker, pröva nya lösningar, lära av andra och tillämpa det i det egna arbetet och att lära sig värdera det man gjort. Med andra ord de kompetenser som handlar om att kunna tolka och arbeta självständigt.

Den nya lärarutbildningen, läroplanen och det kunskapsrelaterade betygssystemet gör att den svenska skolan är på väg åt ett spännande håll, anser Lars Lindström:

 – Det är strävansmålen som är det yttersta syftet med skolan i dag – allt det andra är vägar dit.

Lärarna kommer också att få överge sin sista bastion för auktoritet, menar Lars Lindström. Det är den som handlar om tolkningen av vad kvalitet och bedömning är. Den kommer de i allt större utsträckning att få dela med sina elever.

 – Jag tror att vi står inför en stor omvärdering av det mesta som gäller utvärdering och bedömning. Det är ingenting som man kommer att avsluta kurser med – det kommer i stället att bli en del av själva läroprocessen. Och där eleverna lär sig att värdera det de själva gör på mer aktivt sätt.

 – Det finns ingen objektiv mätstandard, fortsätter han. Det är något som ständigt måste diskuteras, och där lärarna måste försvara sina egna tolkningar och ta in eleverna i ett samtal omkring kvalitet och bedömning.

En öppen och konstruktiv diskussion är nödvändig
Men det får inte öppna för ett slags godtycke om vad som kan anses bra eller dåligt:

 – Det måste finnas bedömningsgrunder som är allmänt accepterade och som tål granskning, säger Lars Lindström. Det är inte alltid roligt att behöva rucka på invanda rutiner och föreställningar men ska skolan vara till för eleverna, och inte för lärarna, så måste vi ha den öppenheten. Och där tror jag att den vetenskapliga inställning som den nya lärarutbildningen uppmuntrar till kan främja en sådan utveckling.

Överhuvudtaget är en öppen och konstruktiv diskussion nödvändig i alla de olika frågor det handlar om.

 – Pedagogiska idéer har alltid stridit med varandra, säger Kent Hägglund. Det är fruktbart. Men de som strävar efter det enkelt mätbara har haft något slags formuleringsprivilegium. Och de som mer ser till helheter och skapandet i barnens egna läroprocesser har inte alltid varit så bra på att formulera vad de menar.

Argumenten måste slipas, anser han, både inom forskning och bland pedagoger. Vad står estetiska läroprocesser egentligen för? Vad kan de användas till?

 – Konstarterna har utvecklat ett så oerhört rikt arv, säger Lars Lindström. Ett arv som öppnar dörrar till nya sätt att förstå tillvaron på. Bildkonsten ger oss en värld att leva i, musiken en annan värld att leva i och tillsammans ger de oss möjlighet att se samband och mening. Och att söka förståelse av centrala idéer och värden – som ger livet mening.

Det gör att estetiska aspekter och dimensioner hör hemma i all undervisning. Men den måste komma in på egna villkor – inte i en from förhoppning att nå bättre mätbara resultat.

Eller som Kent Hägglund uttrycker det:

 – I stället för att bli ”slavar” under de traditionellt starka skolämnena kan man försöka att så att säga invadera dem – genom att införa andra perspektiv.

Fotnot: De olika forskningsprojekt som nämns om sambandet mellan estetiska aspekter och resultat i andra ämnen redovisar Lars Lindström i kapitlet ”Att lära genom konsten” i antologin KILskrift (Carlsson Bokförlag 2002).

Alla artiklar i temat Estetiska läroprocesser (8)

ur Lärarförbundets Magasin