Ingår i temat
Uppdrag under press
Läs senare

Konsten i temat: Ida-Lovisa Rudolfsson

Ensamhet kontra frihet, drömmar som införlivats eller drömmar som inte blev av. Ida-Lovisa Rudolfssons textila bildvärld är ett pussel av egna minnen och upplevelser, som bottnar i det allmänmänskliga i vår tillvaro.

08 maj 2018
Foto: Magnus Gotander/Stenastiftelsen

Ida-Lovisa Rudolfsson är fascinerad av vilka vi människor är, hur vi har blivit de vi är. Hon reflekterar dagligen över vilka roller vi måste spela och vilka roller vi själva väljer att gå in i.

– Min bildvärld är ett hopkok av mina egna erfarenheter och sådant som jag samlar på mig från omvärlden. Och just det här är frågor som jag själv brottas med, som mamma, dotter, fru, vän och konstnär.

Just nu arbetar hon med en serie verk som berör den typen av frågor. Motiven föreställer människor som har stora djurmasker på sig, förklädda till kor och fåglar.

– För mig har de här figurerna blivit symboler för hur vi människor ständigt försöker passa in i någon slags mall för att hitta vår egen plats i gyttjan av de tusen val som vi dagligen står inför. Dessutom tycker jag att de här djurmaskerna skapar ett intressant möte mellan det mänskliga och det absurda. Det blir nästan groteskt.

Hennes figurer, landskap och miljöer framställs med en blandteknik på textil där detaljer och konturer broderas men där den stora uppbyggnaden av hav, rumsliga miljöer och himlar gestaltas med hjälp av textilfärg.

Ida-Lovisa Rudolfsson

är född 1979, uppvuxen i Stenungsund och bor i Svanesund på Orust. Hon är utbildad på Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg och finns bland annat representerad på Nationalmuseum och på Röhsska museet. I sommar deltar hon i The 6th Riga International Textile and Fibre Art Triennial (6/6—9/9) och ställer ut på Lokstallet i Strömstad (30/6—29/7).

Ensamhet och rastlöshet är återkommande teman. I många verk syns individer som står och stirrar med tom blick, mitt uppe i en aktivitet som de nog helst hade velat dela med andra. En äldre kvinna firar sin födelsedag ensam vid ett bord. En annan campar och står vid en grill med uppgiven kroppshållning.

– Människorna i min bildvärld kan te sig lamslagna och apatiska, de bara står eller sitter där. Men jag tänker att det pågår mycket i deras huvuden. De drömmer stora drömmar och försöker allt vad de kan att hitta ett sätt att ta sig vidare, säger Ida-Lovisa Rudolfsson och tillägger att hon tycker om att gå in i den typen av ögonblick, precis innan något ska hända, eller kanske efter att något har hänt.

Ida-Lovisa Rudolfsson började brodera för arton år sedan, långt innan hon funderade på att bli konstnär. Sedan dess har hon varit beroende av att brodera, som hon själv uttrycker det. Numera gäller det beroendet även hennes konstnärliga arbete.

– Annars känns det som att jag ska explodera. Jag fungerar som en svamp som hela tiden suger åt mig olika intryck. Mitt bildskapande och det monotona långsamma broderiet är ett sätt att sortera allt som susar runt i mitt inre.

Färgerna är mustiga, starka, men inte i toner som vanligtvis brukar uppfattas som ”glada”. Man får snarare intrycket av att hon uppfinner sina egna färger.

– Jag tycker det är otroligt spännande att se vad som händer när jag fyller en stor kanna med blå färg och häller den över en gulmålad lakansväv. Och se hur det flyter ut, bildar mönster och nya färger, bortom min kontroll. Det ger mig kraft och blir en tacksam kontrast till det långsamma broderiet då jag kan sitta och brodera ett par skor i några veckor.

Eleagi I, (DETALJ) Broderi, textil- färg, applikation, 70 x 100 cm 2012. ©Ida-Lovisa Rudolfsson

Hon beskriver sig själv lite skämtsamt som en person som ofta snöar in på olika saker och ting. I verket Do You Hear the Rain blir det extra uppenbart. Det är en installation i form av ett vindskydd byggt av björkstammar. På den fastspända duken flyger det omkring sju flygplan på en himmel som skiftar mellan gult och svart på ett högst dramatiskt sätt.

– I det här fallet kom jag över en bok om världens värsta flygolyckor och stötte på berättelsen om en sjuårig flicka vars dröm var att bli den yngsta piloten att flyga över den amerikanska kontinenten. Flickan förlorade kontrollen över flygplanet, störtade och avled, berättar hon.

Men för Ida-Lovisa Rudolfsson kom den här fruktansvärda historien att handla om något mer än bara en tragisk olycka.

– Den inspirerade mig till att hylla alla de som har förverkligat sina drömmar, eller som åtminstone har försökt. Vissa har lyckats, andra inte. Men oavsett vilket så har de tagit sin strävan mot frihet, och sina drömmar om något annat, på allvar.

Alla artiklar i temat Uppdrag under press (12)

ur Lärarförbundets Magasin