Läs senare

Kom igen forskare, ge förslag på bättre skolsystem!

21 sep 2018
Skolmarknaden formas inte av rationella beslut enligt en av texterna i den recenserade antologin. Foto: Johnér

Skolan, marknaden och framtiden

Magnus Dahlstedt & Andreas Fejes (red)

Studentlitteratur

När det öppnades för friskolor på 90-talet var vi många som såg för oss hur personalkooperativ och alternativ pedagogik skulle ge en vitaminkick åt hela det svenska skolsystemet. Så här tjugo år senare är det lätt att se att vi var naiva – jag kan faktiskt inte minnas någon debatt alls om betygsinflation, segregation, deprofessionalisering eller att pengar skulle försvinna till vinstuttag och fluffig marknadsföring.

I antologin Skolan, ­marknaden och framtiden har Andreas Fejes och Magnus Dahlstedt samlat texter av forskare från flera discipliner för att beskriva och diskutera bland annat just dessa effekter. I sin text Stimulerande tävlan på gymnasiemarknaden? skriver Ann-Sofie Holm och Lisbeth Lundahl om hur elever inte alls väljer skola utifrån kvalitet eller utbudet av kurser. De vill gå på en skola med människor av ”sin egen sort”.  En skolmarknad formas alltså inte främst av rationella beslut utan av sociala. Valfrihet har därför inte stimulerat kvalitet, ­variation eller pedagogisk förnyelse utan bidragit till klyftor och likriktning.

I En skola i konstant kris? nyanserar Eva Reimers bilden av skoldebatten. Även innan reformerna på 90-talet var den svenska skolan segregerande och det diskuterades flitigt, inte minst i samband med teve­serien Lära för livet som ­sändes 1977 och visade hur elever genom skolans arbetsformer och gruppindelning kom att sorteras efter klassbakgrund. En stor skillnad, menar Reimers, är att problem som bristande disciplin då pratades om som en effekt av att skolan inte kändes meningsfull för eleverna – ett systemfel. Debatten i samband med teveserien Klass 9A, som sändes drygt 30 år senare, pekade i stället ut disciplinbrist som ett individuellt problem, med elever som inte kan/vill styra sig själva och lärare som inte undervisar tillräckligt bra.

Angelägna texter är också bland andra Marie Carlssons och Bengt Jacobsons, om hur sfi-utbildningen kommit att reduceras till att få människor i arbete så fort som möjligt, på bekostnad av utbildningens demokrati- och medborgarstärkande perspektiv; och Magnus Hulténs och Christian Lundahls om hur lärarrollen blivit alltmer byråkratiserad. Till de sämre texterna hör de båda redaktörernas Den entreprenörsskapande skolan, som framför en slentrianmässig och emellanåt ganska krystad kritik av entre­prenörskapets roll i dagens styrdokument. Själv­tillit, problem­lösnings­förmå­ga, initiativkraft och samarbetsförmåga är centrala för att fungera som aktiv medborgare och att de också kopplas till att elever blir entreprenöriella har jag därför svårt att se problemet med.

Det jag saknar i antologin som helhet är de framåtsyftande perspektiv som ju faktiskt utlovas i titeln. Om det nu inte är bra som det är, vad kan vi göra åt det? Kunde vi vända upp och ner på systemet på 90-talet så måste vi väl kunna göra det igen, så kom igen nu forskare och ge oss lite förslag på hur vi kan gå till väga!

ur Lärarförbundets Magasin