Läs senare

»Känsla av tillhörighet får elever engagerade«

Helena AnderssonNär elever känner tillhörighet, hopp om framtiden och har bra relationer till lärare och kompisar är chansen stor att de engagerar sig i skolan. För engagerade är de – oavsett vilken socioekonomisk bakgrund de har – det konstaterar Helena Andersson i sin avhandling.

Helena Andersson, universitetsadjunkt i specialpedagogik vid Högskolan Kristianstad, är aktuell med avhandlingen Möten där vi blir sedda — en studie om elevers engagemang i skolan, Malmö universitet. Foto: Emil Malmborg

I en första delstudie fick närmare 1 300 sjundeklassare i tolv kommuner besvara en enkätstudie om sitt engagemang i skolan, både vad gäller relationer och sitt eget lärande.

– I min licavhandling såg jag att många gymnasieelever som gått det individuella programmet uppgav brist på engagemang som skäl till att de inte tagit sig vidare direkt från grundskolan. Så först ville jag helt enkelt ta reda på om det finns ett engagemang i skolan hos eleverna.

Resultatet visade på ett väldigt högt engagemang, både psykologiskt och kognitivt. Men en fråga stack ut.

– Förvånansvärt många elever upplevde att lärarna bara såg dem som producenter av resultat.

Helena Andersson tittade då närmare på två klasser med särskilt högt engagemang. Den ena från en skola med socioekonomisk låg status och den andra från en skola med socioekonomiskt hög status.

– Det finns väldigt många studier som tittar på det som inte fungerar. För mig kändes det mer konstruktivt att studera det som faktiskt fungerar för att lära av det. Det spännande var att det är samma saker som träder fram som betydelsefulla för engagemang i båda skolorna.

Förutom delaktighet, framtidstro och goda relationer är också känslan av att lärare och elever tillsammans tar ansvar för de uppsatta målen viktig.

– Det förvånade mig att eleverna var så måna om varandra. De tänker att ”det här gör vi tillsammans, vi ska alla klara oss”, vilket är häftigt.

Eleverna tar också upp två händelser som bidragit till ett ökat engagemang. På den ena skolan som var rätt sliten gick elever och lärare ihop och bad skolledningen om medel för att rusta upp den lite. På den andra skolan där det var en del bråk och våld samlade en mentor elever för att spela Fifa och fika tillsammans.

– Det blev en vändpunkt. Det gäller som lärare att hitta de här möjligheterna, att vara lite kreativ och modig, vilket inte alltid är så lätt. Men då gäller det att personalen – och skolledningen – samverkar i skolan.

I en tredje delstudie intervjuades elever från årskurs 1–9 om sina upplevelser av delaktighet och inflytande, som hänger samman med engagemang, menar Helena Andersson.

– Här är de inte lika samstämmiga. Eleverna upplever att de inte blir lyssnade på i tillräckligt hög grad; främst av sina lärare men också av kamrater.

Hur skulle du sammanfatta dina resultat?

– Att elever faktiskt är engagerade i skolan. Och att känslan av tillhörighet är det absolut viktigaste för att elever ska vara det. Framtidstro är också superviktigt. Och det hänger ihop med undervisningskvalitet och lärares relationskompetens. Ett väldigt viktigt resultat är också att i de två klasserna, trots att de skiljer sig åt så, är det exakt samma saker som är betydelsefulla. Det visar att skolan faktiskt kan vara en socioekonomisk utjämnande faktor.

ur Lärarförbundets Magasin