Läs senare

Kan undervisningsteori rätta till skolans systemfel?

23 Nov 2018
Foto: Twenty20

Skapa optimala förutsättningar för lärande – om under­visningens dynamik

Cristina Robertson

Natur & Kultur

Hur ska lärare undervisa så att alla elever i klassrummet når skolans mål? Det är en fråga som Cristina Robertson, fil dr i pedagogik, söker svar på i Skapa optimala förutsättningar för lärande – om undervisningens dynamik.

Utgångspunkt för boken är en känsla av uppgivenhet. I början av 1990-talet genomgick svensk skola stora förändringar. Skolan decentraliserades, skolpeng infördes och elever blev kunder på en ”skolmarknad”. ­Resultatet har, enligt ­Robertson, varit nedslående: Ojämlikheten har ökat, kvaliteten på undervisningen har försämrats och lärarnas arbetsglädje och självförtroende har gått ­förlorade.

Men någon tro på att ­politikerna ska kunna vända utvecklingen med nya reformer har författaren inte. Nej, nu är det endast hårt arbete från landets lärare som kan få skolan på rätt köl igen, menar Robertson. I Skapa optimala förutsättningar för lärande vänds därför blicken inåt; mot klassrummet, lärarna, eleverna och samspelet dem emellan.

Ett brett perspektiv anläg­gs och flera aktuella teorier, begrepp och förhållningssätt, från olika akade­m­iska fält, som rör klassrummets praktik, presenteras. Bedömning för lär­ande, kollegialt lärande, hjärnforskningens landvinningar, mindset och de så kallade icke-kognitiva förmågornas betydelse är några exempel på vad som avhandlas.

För lärare och lärarstudenter som vill sätta sig in aktuella begrepp och teorier som rör undervisningen och dess villkor finns här mycket att hämta. Boken ger både överblick och fördjupning och efter att begrepp och teorier presenterats behandlas även olika strategier för klassrummet, vilket bidrar till att skapa en brygga mellan teori och praktik.

Men läsningen leder även till frågor – särskilt kring själva utgångspunkten. Vikten av att arbeta med exempelvis elevernas mindset och deras icke-kognitiva förmågor lyfts fram. Det här är trendiga men också kontroversiella begrepp. Delar av det som Robertson presenterar inom dessa områden torde dock vara tämligen okontroversiella för många lärare.

Ett exempel är att elever som har hög närvaro, tror om sig själva att de kan lära och kämpar vidare trots motgångar, har bättre förutsättningar att nå skolans mål. Till skillnad från de elever som har hög frånvaro, tror att de antingen har eller inte har talang för ett visst ämne och ger upp vid minsta motgång.

Men frågan är: Om det nu är politikerna som sänkt skolan med sina reformer, vad är det då som talar för att lösningen ligger på en annan ”nivå” än den där problemen har uppstått; att det som politikerna ställt till med kan lösas i varje enskilt klassrum, av enskilda lärare och elever? Som läsare är det inte helt enkelt att förstå hur det går ihop. Men uppgivenheten vad det gäller politikernas oförmåga att lösa skolans problem, den kan nog många som arbetar i skolan både dela och förstå.

ur Lärarförbundets Magasin