Ingår i temat
Tillit
Läs senare

Jakten på tillitstjuvarna

TillitTvå lärare fick i uppdrag att lista arbetsuppgifter som de själva kategoriserar som ”kontroll uppifrån”. Resultatet visar hur bristen på tillit splittrar lärarnas dagar.

Foto: Erik Abel
Grafik: Henrik Malmsten

— I dag ställs höga krav på oss lärare vad gäller målstyrning. Samtidigt har vi otroligt lite tid att lägga på förberedelser och efterarbete av lektioner. Jag tror att våra beslutsfattare begår en del misstag i dag. Lärares vardag splittras upp på så många bitar att vi riskerar att missa det viktigaste: undervisningen.

När jag tittar på årshjulet som helhet blir jag förskräckt

Det säger Anna Tobiasson, lärare i årskurs sex på Böleängsskolan i Umeå. Hon och kollegan Anna Granberg, lärare i årskurs fyra, fick i början av september i uppdrag av Pedagogiska magasinet att under två veckor lista sina arbetsuppgifter och fundera över vad som tar tid från deras kärnuppdrag som lärare.

De skulle anteckna allt som inte hade med lektioner, lektionsplanering och kollegiala möten att göra. Föräldrakontakter och social omsorg om eleverna skulle inte räknas in. Inte heller samråd med vårdnadshavare eller möten med elevhälsoteamet och barn- och ungdomspsykiatrin. Men det visade sig lite svårt att hålla isär vad som är vad.

Kontinuerliga året runt-uppdrag

  • Bokning av samtal kring elever (förälder, lärare, elev) samt uppföljning av samtal
  • Genomföra elevsamtal vid behov
  • Hålla koll på och läsa mejl
  • Medverka i pedagogiska utredningar inför åtgärdsprogram
  • Skriva och följa upp åtgärdsprogram
  • Skriva incidentrapporter
  • Skriva information om elev inför Bup-utredning eller Läs- och skrivutredning

Vad slogs ni av under dessa två veckors nedtecknande av ”kring-uppgifter”?

– Att vi gör så mycket som inte är direktkopplat till undervisning, planering och efterarbete. Våra dagar är väldigt upphackade, säger Anna Tobiasson.

– Det blev också jättetydligt att den sociala omsorgen tar mycket tid. Relationsbyggandet i dag är otroligt viktigt, tillägger hon.

Mellanstadiet är en tid av tonårsblivande. Det märks, intygar både Anna och Anna. Vill man ha en bra relation till eleverna, får man bjuda lite på sig själv. På sitt mobilnummer, till exempel, så att föräldrarna kan messa Anna eller Anna på morgonen och berätta varför det kört ihop sig just i dag. De har dock förståelse för att inte alla lärare vill lämna ut sitt mobilnummer.

Anna och Anna vill inte bli av med omsorgsdelen av jobbet, betonar de. Ur den växer förtroende och möjligheter till lärande. Men den tar tid. Något måste bort. Vad?

– Till exempel en del av alla de kompetensutvecklingsprojekt som skolan är med i. De tar av vår planeringstid, av vår elevtid, säger Anna Granberg.

– Jag tror att man måste gå väldigt långsamt fram med det, tillägger Anna Tobiasson. Mycket fortbildning på kort tid gör att man inte blir särskilt förtrogen med innehållet ändå. Den viktigaste kompetensutvecklingen gör vi själva och tillsammans – när vi hinner tänka och när vi utvecklar lektioner tillsammans.

Det är svårt att få en samlad bild av arbetsuppgifterna i tvåveckorsanteckningarna. Två veckor kan se så olika ut, antingen hopar sig uppgifter av kontrollerande och rapporterande karaktär eller så gör de det inte. För att få en helhetsbild bestämmer vi oss för att de båda lärarna också ska göra en lista över allt som händer på ett år, sådant de vet i förväg och som tangerar ämnet tillit – eller brist på tillit. Rapporter, enkäter, tester, kontroller, bedömningar som de åläggs att göra, på uppdrag av någon annan än sig själva. Se deras årshjul högst upp på sidan.

Anna Granberg har svårt att få det att gå ihop med alla så kallade kringuppgifter.
Foto: Erik Abel

Tester, bedömningsstöd:

Anna Granberg: ”Vår kommun har en hög ambitionsnivå vad gäller tester. Exempelvis använder lågstadiet bedömningsstöden mer än vad som är obligatoriskt. Därutöver gör vi en rad andra tester. Vi hinner knappt göra klart ett, innan det är dags för nästa. Vi vill så klart inte vara utan alla tester, men jag tror vi måste börja välja bort. Hur väl hinner vi analysera resultatet och göra de förändringar som krävs? Mycket av det vi gör är ju screeningar och ibland kommer återkopplingen sent. Vi vet ju att personlig feed-back är något av det som gynnar elevernas lärande mest.”

Anna Tobiasson: ”Just i dag har jag fått ett läsförståelsetest på mitt bord. Våra sexor har precis tagit sig igenom mattetestet. Dessa är alltså prov som inte är bestämda av mig, eller som jag tycker passar in i min undervisning just nu. Jag kan till och med se att eleverna är missgynnade av att göra ett test i en viss vecka. Det känns inte okej att behöva säga till dem; ”jag vet att ni inte kommer att klara detta test särskilt bra just nu. Ni hade klarat det bättre om tre veckor, men det är nu det ska göras.”

Tester finns bland annat till för att fånga upp elever som behöver stöd. Finns det andra sätt för er att upptäcka elever som riskerar att falla mellan stolarna?

AG: ”Vi ser ju våra elever och deras behov hela tiden”

AT: ”Jag ser under lektionerna vilka elever som inte hänger med och jag vet vilka förenklingar jag borde ha gjort för dem, men inte har hunnit. Så ja, det finns mycket vi kan göra för att fånga upp elever. Tid för undervisning, framför allt.”

Incidentrapportering:

AG: ”När det uppstår en konflikt – ett bråk eller någon som blir kränkt – så är det vi lärare som ska göra incidentrapporten till huvudmannen. Vi behöver då prata med dem som varit inblandade och det tar så klart jättemycket tid. Det är bra att det finns ett verktyg att ta till när sådant här händer, men i dag är blanketten otroligt utförlig och krånglig.”

AT: ”Det är bra att incidenter dokumenteras, för den utsattes skull och för att synliggöra elevers och lärares arbetsmiljö. Om händelsen leder till någon vidare åtgärd, en polisanmälan eller så, behöver skolan kunna visa upp dokumentation. Men även om jag ser de positiva delarna med detta, så ser jag också att systemet i sig har med bristande tillit att göra. Innan vi hade det här rapporteringskravet litade väl huvudmannen på att vi tog hand om de konflikter som uppstod och löste dem på bästa sätt. Vi har alltid haft uppgiften att ta itu med det som händer på skolan.”

Digitaliseringen är inte alltid tidsbesparande, anser Anna Tobiasson.
Foto: Erik Abel

Nationella prov:

AG: ”De nationella proven rör sig i rätt riktning. Det är skönt att proven i SO och NO har tagits bort. Det är också bra att man i sexan får dela upp proven mellan höst- och vårtermin. Sedan kan man undra varför vi inte har dem i femman i stället som vi hade förut. Då har ju lärarna på mellanstadiet möjlighet att jobba vidare med de brister som framkommer.”

AT: ”De nationella proven tar otroligt mycket tid. Man bara vet att under provveckorna blir det ingen vanlig undervisning. Vi lägger ner jättemycket arbete på att anpassa proven till dem som behöver det, rätta och bedöma. Och då undrar man förstås hur mycket lärarna i sjuan tittar på resultaten. Inte mycket skulle jag tro. Jag tycker verkligen att det är relevant att fråga sig om de nationella proven kostar mer än de smakar.”

Närvarorapportering för elever:

AG: ”Det har blivit lite lättare nu när de flesta föräldrar går in och sjukanmäler själva på webben.”

AT: ”Men vi har också de föräldrar som aldrig är inne på våra digitala plattformar. De kan vara nyanlända eller så har de helt enkelt inte internet. Just i dag bad en pappa mig att lägga in barnets frånvaro. Jag vet att jag måste göra det innan dagens slut. Om jag glömmer det till i morgon, måste jag fråga skolans administratör hur jag gör i efterhand. Vi glömmer att digitaliseringen är en klassfråga, och konsekvensen är inte sällan dubbeljobb för mig som lärare. Jag lägger ut viktigt information på nätet om utflykter och utvecklingssamtal, vilket visserligen är en tidsbesparing jämfört med att skicka hem lappar med eleverna. Men jag vet att det alltid finns några stycken som jag behöver kontakta personligen. Så jag måste ändå informera på bägge sätten.”

Anna Granberg.
Foto: Erik Abel

Åtgärdsprogram:

AG: ”Vi gör färre åtgärdsprogram i dag, men mycket mer extra anpassningar. Det är en förändring. Anpassningar gjorde vi ju så klart tidigare också, men nu har vi en enkel blankett för dem. Den dokumentationen är inte betungande, eftersom den fungerar mer som en lista där jag kollar av om det exempelvis finns något som jag inte har provat att göra.”

AT: ”I min grupp har en stor del av eleverna åtgärdsprogram. Och ett åtgärdsprogram kommer ju inte till bara genom att jag sätter mig ner och skriver. Den pedagogiska kartläggningen som görs av speciallärare innan är omfattande. Lärarna ska skriva sin del, elev och föräldrar ska intervjuas, elevhälsoteamet ska kopplas på.

Och när man har många elever med åtgärdsprogram är det ju också lika många som ska utvärderas eller revideras, eller nya som ska upprättas. Detta är ett arbete som onekligen tar tid.”

Åtgärdsprogrammen syftar till att alla elever ska få det stöd de har rätt till. Hade ni kunnat säkerställa det utan denna dokumentation?

AT: ”Ja, absolut, vi lägger mycket tid på att formulera oss på rätt sätt i åtgärdsprogrammen, och den tiden hade kunnat läggas direkt på undervisning. Även detta handlar till stor del om tillit. Beslutsfattarna litar inte på att vi lärare gör vårt jobb utan de här dokumenten. Om vi får en anmälan mot oss kring någon elev, så ska vi kunna visa upp alla papper. Jag kan inte strunta i att skriva dem.”

Anna Tobiasson.
Foto: Erik Abel

Utvärderingar:

(kvalitetsrapport, medarbetar- och elevenkäter)

AG: ”Man har dragit ner lite på det på senare år. Tidigare satt vi både i grupp och individuellt med kvalitetsrapporten. Nu gör vi en enklare variant i grupp och rektorn analyserar och rapporterar.”

AT: ”Återigen måste man fundera på om resultatet är användbart. Elevenkäten, till exempel, den är viktig. Den bearbetas noga efteråt av vårt likabehandlingsteam, därför blir resultaten relevanta. Den säger oss något om hur eleverna mår.”

Närvarorapportering för lärare:

AG: ”Vi har ju den konstiga uppgiften att vi lärare ska rapportera våra lektioner. Jag måste klicka i varje lektion som jag har haft. I mitt jobb ingår att hålla lektioner. Jag tycker att utgångspunkten måste vara att jag gör mitt jobb, det vill säga håller mina lektioner. Det är väldigt märkligt, det där.”

AT: ”Lektionsrapporteringen ingår helt klart i kontrollsystemet. Jag ska alltså berätta för min närmsta chef att jag har gjort mitt jobb. Detta är en gåta för mig, och jag klickar sällan i mina lektioner. Men visst, när det blinkar ”du har 123 icke rapporterade lektioner” varje gång jag loggar in, då händer det att jag skärper till mig ett tag. Men sen struntar jag snart i det igen.”

AG: ”Ja, det är ju inte så att det inte händer något när vi lärare kommer in klassrummet. Det är helt enkelt svårt att prioritera att sitta vid datorn och klicka i närvaro när lektionen börjar.”

Alla artiklar i temat Tillit (14)

ur Lärarförbundets Magasin