Ingår i temat
Kärlek
Läs senare

Idealet var ett barn som skulle växa i frihet

När bilden av det goda barnet formades så skapades också dess motpol – det vanartiga och farliga barnet. De romantiska och de diaboliska föreställningarna om barn och barndom följs åt genom historien.

16 sep 2010
Idealet var ett barn som skulle växa i frihet
Vilda indianer vid långsjön, 100 x 150 cm, olja på duk, 1941 Bild: Bror Hjorth

I mitten av 1950-talet tar en förskola i Lund kontakt med en ung barnpsykiater. En pojke och en flicka i sexårsåldern vägrar att göra någonting utan att den andre är med. Ofta smiter de ut i kapprummet och bara står nära varandra. Alla aktiviteter måste göras tillsammans. Försöker personalen skilja barnen åt blir konsekvensen att de rymmer ut på gatan och försvinner för en stund bland villakvarterets häckar och smågator. Får inte barnen sitta nära varandra vid måltider och målarstunder blir det högljudda protester.Personalens oro sprider sig till föräldrarna som blir medvetna om att förskolan vill vända sig till medicinsk expertis. Vem kunde ge råd till pedagogerna på väster i Lund vid 1950-talets mitt? Var barns känslor något viktigt i den samtida diskussionen om förskolan? Svaren stod att finna inom psykologin och barnpsykiatrin. Politiskt knöts det på nationell nivå till förhoppningar om att barnpsykiatrin ska kunna vara ett stöd för familjer och barn i kris men också till utformningen av institutioner för barn. Det är i det sammanhanget vi kan förstå varför en ung läkare tillkallas.

Läkaren pratade med barnen och observerade dem. Hans anteckningar vittnar om en ung vetenskapsmans försök att beskriva barn och barns utveckling, att sätta ord på vad han såg på förskolan och försöka placera in dessa händelser i en medicinsk förklaringsmodell. I en odaterad anteckning om pojken har läkaren skrivet att han var ”originell” och ”åter fungerar i gruppen”. Och hans omdöme om barnens relationer var entydigt. Barnen led av en allvarlig ”s k barnförälskelse”. Det var ovanligt men ofarligt var psykiatrikerns omdöme. Läkaren uppmanar personalen att lämna barnen i fred. Läkaren, Karl Grünevald skulle med tiden bli en av Sveriges mest betydelsefulla reformatorer av institutionsvård av barn och unga. En ”s k barnförälskelse” var såledesdiagnosen. Barns kärlek var alltså acceptabel, barns känslor och perspektiv var av vikt. Karl Grünevald var säkert före sin tid men sam-tidigt signifikativ för utvecklingen inom barnpsykiatrin. Influenser från till exempel Anna Freud och traditionen vid Erikastiftelsen i Stockholm stödde också ett sådant empatiskt förhållningssätt till barns känslor. Institutioner som skapas för barn speglar inte bara synen på barn och barndom i allmänhet utan också emotionella relationer mellan barn och mellan barn och vuxna.

Låt oss bredda diskussionen om barn och känslor och se hur dessa förändrats över tid. Vid sekelskiftet 1900 växte exempelvis bilden av det skyddsvärda, värdefulla barnet fram. I debatten underströks att barndomen skulle ge utrymme för lek och ordnad skolgång. Ett arbetande barn var per definition ett exploaterat barn. Barn borde i stället vara en känslomässig tillgång för familjen och samhället. Barn skulle räddas från att vara arbetande och ekonomiskt nyttiga. Folkundervisningens utveckling etablerade samtidigt föreställningar om en ny normalitet. Det normala för barnen var att gå i skolan. Bilden av barndomen som ett evigt sommarlov där varje barn växer i frihet i enlighet med sina egna inre förutsättningar manades fram som ett ideal. Samtidigt var föreställningsramen motsägelsefull. Den innebar krav både på ordnad skolgång och på barns frihet att växa enligt sina egna inre förutsättningar. I arbetet Pricing the Priceless Child visar sociologen Vivianne Zelizer hur konflikten mellan det nyttiga och det onyttiga barnet gestaltades i några olika exempel från USA för drygt hundra år sedan. Hennes resonemang är relevant också för Sverige. Konflikten mellan de olika barndomarna kom till synes i försäkringsfrågor, adoptionsfrågor och ersättning vid barns dödsfall.

Astrid Lindgren exemplifierar konflikten mellan de olika barndomarna i Rasmus på luffen. Berättelsen handlar om en liten barnhemspojkes förtvivlan över att ingen vill adoptera honom. De som kom för att hämta barn hade bara ögon för flickor med lockigt hår. Pojkar som Rasmus med rakt hår var ingen intresserad av. Flickorna var själva sBild: Bror Hjorthymbolen för det oskyldiga och älskansvärda barnet. Hade boken beskrivit förhållanden några årtionden tidigare hade det sannolikt varit Rasmus – den framtida drängen – som först adopterades. Rasmus får till slut en familj där mannen och kvinnan älskar honom. Och han själv väljer dem framför en familj med starkare sociala och ekonomiska framtidsutsikter. Det är kärleken mellan barn och vuxna som lyfts fram, inte materiella villkor.

Kanske kan de offentliga satsningarna på att rädda barn, som började vid det förra sekelskiftet, ses just i ljuset av kärleken till barnet. Statsmakten lagstiftar ett antal gånger för att ordna relationerna mellan vuxna och barn i samband med adoptioner. Lagstiftningen demonstrerar stora skillnader under olika perioder i synen på värdet av socialt eller biologiskt föräldraskap men betoningen av kärleksrelationen är ett konstant fenomen. I en studie om adoptionens historia visas att förutsättningar och utformningen av de regler som styrde adoptioner har förändrats under historien. Det som är bäst för barnen tillskrivs hela tiden nya betydelser beroende på de skilda samhälleliga förutsättningarna. Variationerna var dramatiska men en betingelse har varit konstant – den emotionella relationen mellan barnet och de framtida föräldrarna. En nära känslomässig relation var grundvalen för skapandet av en ny familj och kärleksrelationen själva kriteriet oavsett vilka andra kriterier som varit viktiga i definitionen av barns bästa.

När statsmakten skapade välfärdssamhället var garanterandet av en riktig barndom en viktig aspekt. Barn skulle inte behöva arbeta eller berövas möjlighet till skolgång. Inte heller skulle de behöva sakna en riktig familj. Och en rad skilda åtgärder skisserades för att åstadkomma en bättre välfärd för barnen som byggde på starka och nära familjeband men som också var ägnade att ifrågasätta brister i familjeomsorgen. Det handlade om barnomsorg och sjukvård, skolmåltider, föräldrautbildning, sjukvård, barnbidrag med mera.

Men den positiva bilden av det romantiska barnet hade en negativ motpol. Det vanartiga och farliga barnet som drev omkring på gatan utanför vuxenvärldens kontroll eller på sin höjd under försumliga föräldrars bristfälliga och ansvarslösa vård. En brist som också vittnade om föräldrarnas kärlekslöshet. Låt oss dröja lite vid kärleksrelationen till besvärliga barn. En äldre barndomsbild som betonade barns irrationella, aggressiva, odisciplinerade beteende ersattes kring sekelskiftet 1900 av den romantiska föreställningen om barnet men fann i bilden av tonårens karakteristika en ny hemvist. Tonåringen tog över innehållet i äldre beskrivningar av det onda barnet. I själva verket kom den diaboliska såväl som den romantiska barndomsföreställningen att följas åt och förutsätta varandra. De lever med oss i dagens beskrivningar av barn i gränslandet som är naturligt goda men också alltid i riskzonen . De så kallade ”övergångsåren”, som var begreppet för tonårstiden, pockade på en professionell beskrivning inom ramen för den framväxande psykologin men aktualiserades också i litterära framställningar för barn.

Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige var ett sådant arbete som allegoriskt beskriver tonåringen i närmast bibliska termer. Nils är den förlorade sonen som måste ge sig i väg för att komma till insikt om sin kärlek till och saknad av föräldrarna. I boken beskrivs han som en besvärlig, lat och elak fjortonåring. Som straff blir han liten och förstår, som ett barn, djurens språk och får följa med gässen på en resa genom landet. Under resan mognar Nils. Naturen, skogarna, djuren, den svenska historien som den avsatt sig i landskapet, ger honom den mognad han behöver för att kunna återvända som en ny människa och möta sina föräldrar. Det är den förlorade sonen som kommer hem, och föräldrarna har också kommit till insikt om hur mycket de saknat honom. När han sedan hör gässen dra söderut förstår han inte längre vad de säger ”därför att en människa inte kan tala fåglarnas språk”. Han är inte längre ett barn. Han har blivit en människa som både kan ge och ta emot tillgivenhet och kärlek. Det var bland annat det budskapet som skulle förmedlas till folkskolans barn när de läste om Nils resa genom Sverige. Det var ett redskap att mentalt förbereda dem för tonårsperiodens påfrestningar på de emotionella relationerna mellan vuxna och barn.

Så handlade barndomens historia och synen på barn också om barns känslor och känslomässiga relationer till vuxna. Det stora intresset för barns villkor som växte fram under det tidiga 1900-talet och som blev institutionaliserad i välfärdssamhällets institutioner var själva förutsättningen för upptäckten och acceptansen av barns egna känslomässiga relationer. Att de två barnen i förskolan i Lund fick lov att fortsätta att hålla varandra i handen var ett resultat av en förändring av det institutionella engagemanget för barn och ledde till upptäckten av barns känslor för andra barn.


Bengt Sandin
är professor i Tema Barn vid Linköpings universitet. Han har bland annat skrivit om barns och barndomens historia, gatubarn, skola och barnarbete. Han har också lett flera större forskningsprogram om barns villkor med anknytning till utbildningsvetenskapliga frågeställningar.

 

Litteratur

Cunningham, H (1991): The children of the poor. Representations of childhood since the seventeenth century. Blackwell.

Bergkvist K, Petterson K & Sundkvist M (red) (1995): Korsvägar. En antologi om möten mellan unga och institutioner förr och nu. Brutus Östlings Bokförlag Symposion.

Hendrick, H (1994): Child Welfare England 1872—1989. Routledge.

Lagerlöf, S (1981): Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Bonniers.

Lind J, Lindgren C, Sjöberg M & Zetterqvist Nelson, K (red) (2009): Historien, barnen och barndomarna: vad är problemet? En vänbok till Bengt Sandin. Linköpings universitet.

Lindgren, A (1997): Rasmus på luffen. Rabén & Sjögren.

Lindgren, Cecilia (2006): En riktig familj — adoption, föräldraskap och barnets bästa 1917—1975. Carlsson.

Millar, P (1998): Transformations of Patriarchy in the West. Indiana University Press.

Platt, A (1969): The Child Savers. The Invention of Delinquency. The University of Chicago Press.

Sandin B & Halldén G (red) (2003): Barnets bästa — en antologi om barndomens innebörder och välfärdens organisering. Brutus Östlings förlag.

Weiner, G (1995): De räddade barnen. Om fattiga barn, mödrar och fäder och deras möte med filantropin i Hagalund 1900—1940. Hjelms

Zelizer, V A (1985): Pricing the priceless child. The changing social value of children. Basic Books.

Alla artiklar i temat Kärlek (8)

ur Lärarförbundets Magasin