Läs senare

»I alla länder var lektionerna lärarledda och varierade«

Lucy CrehanDu sade upp dig som lärare efter bara ett par år och gav dig ut på en upptäcktsresa till några av de länder som har presterat i topp i Pisa.

Lucy Crehan är brittisk lärare, aktuell med boken Cleverlands.
Foto: Emelie Asplund

Varför?

– Jag hade blivit frustrerad över hur det engelska skolsystemet fungerade. Mycket av det vi som lärare tvingas göra är pappersarbete som varken är för elevernas bästa eller för att göra lektionerna bättre.

Du åkte till Finland, Kanada, Japan, Singapore och Shanghai. Hur gick det till?

– Jag ville besöka länder som både hade höga resultat i Pisa och ett system som bidrar till ökad jämlikhet. Jag kontaktade enskilda lärare direkt via sociala medier och mail. På det sättet fick jag en sannare bild av hur utbildningssystemet fungerar. Om jag hade gått via myndigheter eller organisationer hade jag blivit skickad till utvalda skolor.

Hur var det?

– Det var fantastiskt. Men också utmattande. Jag var med lärarna hela dagen och bodde hemma hos dem. Jag ville veta hur mycket de arbetade hemma, jag ville vara med dem när de reste till skolan och veta vad de tyckte och tänkte om sitt jobb.

Vad fanns det för likheter och skillnader mellan länderna?

– Det fanns förstås kulturella olikheter. Men det som överraskade mig var hur lika deras undervisningsmetoder var. Jag hade förväntat mig att till exempel Finland skulle vara mer progressivt och Japan mer auktoritärt. Men i alla länder var lektionerna tydligt lärarledda men också varierande. Det var helklassundervisning, grupparbete och diskussioner.

I boken listar du fem principer som förklarar ländernas framgång. Vilka är de?

– Den första är att det finns någon form av förskola eller förberedelse till skolan med utbildade pedagoger. Det är inte formell undervisning men barnen lär sig sociala färdigheter och grundläggande förståelse för räkning och språk. Det andra är en tydlig och detaljerad läroplan som anger vad eleverna ska lära sig år för år, men det är upp till läraren att avgöra hur det ska göras. Den tredje att det finns genuint höga förväntningar på att alla barn ska lära sig det som anges i läroplanen. Den fjärde att läraren har fått didaktisk utbildning i hur de ska lära ut kunskap och att det finns stödstrukturer i form av fortbildningar, lärarhandledningar och så vidare. Den sista är att det finns prov, skolinspektioner eller liknande som håller skolorna ansvariga. Men att dessa inte straffar de skolor som underpresterar, utan ger dem stöd och hjälp att utvecklas.

ur Lärarförbundets Magasin