Ingår i temat
Kroppen
Läs senare

Hur låter en morot?

Kroppen”Nu får du äta upp!” Den meningen har förmodligen alla barn hört från närstående vuxna, utan resultat. I måltidspedagogik finns däremot varken tjat eller tvång.

Lina Modén. Foto: Anna Hållams

För att göra experiment behövs en experimentexpert med en stor väska. Det tycker i alla fall Pius Calzone, som har kommit ända från Frankrike till några barn på Vindängens förskola i Falköping. Men när han öppnar sin stora tjusiga väska är experimenten borta! I stället hittar han en apelsin och en papperslapp: ”Hej Pius. Jag tog med experimenten till Paris, men här får du en apelsin som du kanske kan göra något med. Hälsningar Professor Kalkyl.”

I måltidspedagogik är inte resultatet det viktiga utan vägen dit, man måste vara flexibel.

– Va, säger han, ska jag göra experiment med en apelsin? Det går väl inte!

Jo, det går visst, det vet Lina Modén, förskolans kock. Hon har redan visat apelsiner för barnen, skurit en av dem i klyftor och delat ut så att barnen kan äta. De har också hunnit känna och lukta på den innan det knackar på dörren och Pius Calzone kommer in.

Sjunker eller flyter apelsinen? Det går att använda mat även i experiment vet barnen i Vindängens förskola i Falköping.
Foto: Anna Hållams

– Jodå, Pius, jag vet vad vi kan göra. Fyll den här skålen med vatten så ska du få se, säger Lina Modén.

Han fogar sig och gör som han blir tillsagd och går in i lärarrollen, eftersom Pius Calzone egentligen heter Pia Karlsson och är barnens förskollärare.

– Vad tror ni händer om jag lägger den här apelsinen i vatten? frågar Pius dem.

– Den sjunker, tror någon.

– Eller flyter, tror någon annan.

Det visar sig att om en apelsin har skal, flyter den när den läggs i vatten, men har den inte skal så sjunker den.

– Skalet är som en flytväst, säger Lina Modén, det är ju precis som när ni har armpuffar i simhallen, de flyter.

Experiment kanske inte är det första man tänker på när det handlar om måltidspedagogik – men att få leka med och undersöka mat med alla sinnen är en av hörnstenarna. Här på Vindängens förskola arbetar Pia Karlsson och Lina Modén, som är diplomerade måltidspedagoger, med att ge inspiration och kunskap till kollegor både i den egna förskolan och till andra förskolor i kommunen.

Vi går vidare till matsalen. Där ligger färgglada morötter i en skål – orange, lila och gula.

– Den är rutten! utropar en flicka om den lila moroten.

Det kanske man kan tro när den är oborstad och oskalad. Dessutom lila, hårig och jordig.

– Nej, den är inte rutten, men du kanske inte är van att se morötter oskalade, eller du kanske inte har sett en lila morot förut. Det har knappt jag, säger Pia Karlsson.

Ett av barnen kastar med en stor tärning på bordet och får upp symbolen öga, vilket betyder att man ska titta på morötterna för att kunna beskriva dem: är de långa, korta, smala, tjocka? Vilken färg har de? Har de blad?

Smakar en lila morot på ett annat sätt? Och hur låter det när man tuggar?
Foto: Anna Hållams

Nästa tärningskastare får upp symbolen öra. Hur låter moroten? Barnen lyssnar. Nej, ingenting.

– Men om man tuggar på den då? föreslår Lina Modén.

Ja, då låter det faktiskt lite, fast mest inne i huvudet, konstaterar de. Sedan är det dags att känna på dem och barnen slår fast att de känns annorlunda när de är skalade. Blötare. Mjukare.

Vindängen har även tidigare arbetat med olika matprojekt.

– Men nu har jag förändrat mitt sätt att tänka. Som kock måste jag hela tiden få fram en produkt som barnen ska äta. I måltidspedagogik är inte resultatet det viktiga utan vägen dit, man måste vara flexibel och pröva sig fram med maten, säger Lina Modén. Det viktiga är att barnen får en känsla för mat och vågar prova nytt, att de lär sig att alla har rätt till sin egen smak.

Både hon och Pia Karlsson tycker att hela läroplanen ryms i måltidspedagogik: språk och kommunikation genom att man talar om maten, teknik när man river, hackar och skalar, matematik när man räknar till exempel grönsakerna – och skapande.

Vi diskuterar pedagogiskt om allt annat i förskolan, varför skulle vi då inte involvera maten i de diskussionerna?

– Vi har exempelvis format mandalas av lökskal i olika färger, berättar Pia Karlsson.

– Dessutom handlar en stor del av dagen om mat. Det är fruktstund, lunch och mellanmål och frukost för dem som behöver det.

Att arbeta pedagogiskt med mat och måltider borde därför vara vanligt i alla förskolor, tycker de.

Pia Karlsson.
Foto: Anna Hållams

– Vi diskuterar pedagogiskt om allt annat i förskolan, varför skulle vi då inte involvera maten i de diskussionerna? När vi hade gått utbildningen bjöd vi in hela arbetslaget till en diskussionskväll, berättar Pia Karlsson.

Mat är personligt. Många barn petar i maten och äter enbart sådant de känner till och har smakat förut. Det kan man förhoppningsvis övervinna med rätt pedagogik.

Att en förskollärare och en kock, från två olika förvaltningar, får gå en utbildning tillsammans är inte vanligt. Men Falköpings kommuns politiker har uttalat att de dels vill att fler yrkesgrupper samarbetar och dels vill arbeta för bättre folkhälsa; att få barn att äta mer frukt och grönt ingår i båda målen.

Pia Karlsson och Lina Modén försöker ha måltidspedagogik en gång i veckan, mest med femåringarna men det är viktigt att alla är med. Går det inte att få till ett tillfälle i veckan, tar man andra tillfällen i akt. Som på Halloween i höstas, när de gröpte ur pumporna och gjorde pumpamarmelad.

Till våren väntar odling utomhus, och att grilla på gården förstås.

Alla artiklar i temat Kroppen (16)

ur Lärarförbundets Magasin