Läs senare

Hip-hop + islam = Sant

Hip-hopen föddes som en gatukultur i South Bronx, New York, och gav röst åt svaga och utsatta grupper – i allians med islam. I dag är den en miljardindustri, där texterna har tydliga kopplingar till islam. 

25 aug 2005

DET FÖRSTA SOM MÖTER EN utanför tunnelbanan på 116:e gatan i hjärtat av Harlem i New York är Masjid Malcolm Shabazz, Malcolm Xmoskén. Den gröna byggnaden med de stora gula lökformade kupolerna är kanske den främsta symbolen för islam i USA. Religionen är ständigt närvarande. Graffitin på väggarna föreställer hjältarna: Muhammed Ali, Malcolm X och Nation of Islams grundare Elijha Muhammad. På restaurangen No Pork on My Fork strömmar recitationer ur Koranen ur högtalarna medan du äter din pizza-slice. Ungdomarna som hänger i gathörnet bär kläder och smycken som skvallrar om att de tillhör någon av de många muslimska organisationerna i området. I cityjeepen som kör ner för gatan citeras Five Percenters kryptiska läror av rapgruppen Wu-tang Clan över djupa basloopar. Det är här som vänskapen mellan islam och hip-hop inletts  
 
 Hip-hopkulturen har från barndomen i slutet på 1970- talet utvecklats från marginaliserad afroamerikansk gatukultur i New Yorks innerstadsgetton till en global miljardindustri med storsäljande artister som 50 Cent och Eminem i spetsen. Hip-hopen har överlevt vart den än kommit. Hemligheterna bakom framgången är att anpassa sig till de miljöer där den slagit rot. På Västbanken rappar man om den israeliska ockupationsmaktens förtryck, på Grönland mot kolonialismen och i Sverige rapporterar grupper som Ison & Fille om livet i förorten. 
  Parallellt med att vara megafon för svaga och utstötta grupper i de samhällen där den uppstått, har genren kommersialiserats allt mer. Många skulle säga att kulturen har urvattnats och att allt för mycket energi läggs på våldsglorifiering och sexism. I dag möter vi hip-hopkulturens uttrycksformer i allt från rapmusiken i reklamfilmer till breakdansen i en teaterföreställning eller graffi- tin i tunnelbanan eller, för den delen, i konsthallen. De många inneboende uttrycken – konsten, musiken och dansen – gör det lätt att bli del av andra kulturyttringar. 

ÄNDA SEDAN HIP-HOPEN tog sina första stapplande steg i South Bronx i New York har det funnits en allians med islam. Den första raplåten som byggde på samplingar (det musikaliska lapptäcke av ljudklipp som är grunden för de flesta av dagens låtar) lånade stycken ur ett tal av Malcolm X. Låten Malcolm X – No Sell Out inledde på allvar vänskapen mellan islam och hip-hop. 
  För att förstå denna allians måste vi gå tillbaka till 1960-talet. Medborgarrättsrörelsen i USA hade sina rötter i den svarta kyrkan; de religiösa institutionerna var i stort sett de enda kanaler de svarta hade för att få ut sitt budskap. Präster och religiösa ledare som Martin Luther King och Jesse Jackson blev förgrundsgestalter. I slutet av 1960-talet vann man en rad viktiga segrar mot segregationslagarna. 
  Så började rörelsen splittras och till stora delar avradikaliseras i takt med att medborgarrättsrörelsen tappade mark. Mer radikala idéer med utgångspunkt i islam fick allt större inflytande. I vissa afroamerikanska kulturer blev kristenheten symbol för det vita USA:s förtryck av afroamerikanerna. Islam däremot fick symbolisera urreligionen, den svarta mannens sanna och ursprungliga religion. I bakvattnet av denna förändring växte hiphopkulturen fram. I samma miljöer som muslimska grupperingar som Nation of Islam växte sig allt starkare frodades hip-hop. Och på samma sätt som kulturen lånar från de miljöer där den finns, lånade man från islam. 

1980-TALETS REAGANOMICS i USA ledde till en nedmontering av välfärdssystemet. I det vakuum som uppstod när staten övergav socialinrättningar växte sig muslimska organisationer allt starkare då de övertog många funktioner som staten tidigare haft. Det är nu de muslimska influenserna inom hip-hop blir allt tydligare. 1988 släppte Public Enemy skivan It Takes a Nation of Millions to Hold Us Back, som skrev om reglerna för hur rapmusik kunde framföras. Över snillrikt komponerade beats dundrade Chuck D med sin mässande stämma ut politiska budskap, starkt influerade av Nation of Islam. Texterna i kombination med militärklädseln och de dansare och säkerhetsvakter (SIW, Security of the First World) som omgav gruppen skrämde det vita USA. Som en reaktion kom bandet att stämplas som rasister och antisemiter. Trots detta blev Public Enemys musik en blåkopia över hur hip-hop skulle framföras. 
  Under början av 1990-talet valde mainstreammedia att fokusera på hip-hop från södra Kalifornien, vars budskap var präglat av drogromantik, sexism, gängkultur, homofobi och våld. Denna så kallade gangstarap befäste den stereotypa bilden av afroamerikaner som dominerat media sedan början av förra seklet. Politiskt medveten hiphop hamnade i bakgrunden men var inte död. 

UNDER HELA 1990-TALET representerades islam inom hip-hop främst genom Nation of Gods and Earths, mera kända som Five Percenters, en religiös gruppering bildad i mitten av 1960-talet av Clarence 13X som bröt sig ur Nation of Islam. Budskapet är att den svarte mannen är Gud, Allah, och den vite representerar djävulen. Five Percenters lär ut att 85 procent av mänskligheten lever i okunnighet om världens sanna natur och att 10 procent är ”blodsugare” som parasiterar på de okunniga. De resterande 5 procenten är medvetna om världens sanna natur, och deras uppgift är att sprida denna kunskap. 
  Bruket av siffer- och bokstavsmystik för att söka ordens ”sanna” mening och betydelse är centralt för Five Percenters. Miljonsäljande artister som Eric B and Rakim, Wu- Tang Clan och NAS bekänner sig till budskapet via texter fyllda med referenser till deras läror. Kännetecknande är bokstavslekar, syftningar till bokstävers sanna, esoteriska betydelser och nerbrytandet av ord för att få fram ordets egentliga eller gudomliga mening. Ett exempel från Wutang Clans cd True Fresh MC: 
  Within the five percent, I am the live percent Those who perpetrate are the jive percent I be the universal, the Biochemical Arm, Leg, Leg, Arm, Head is the physical that keeps rhymin’ until it’s unbearable
  Förutom den tydliga referensen till Five Percenters i den inledande raden finns det en typisk referens: ”Arm, Leg, Leg, Arm, Head”. Första bokstaven i varje ord bildar ordet Allah. Ordlekar, kryptiska allusioner och dolda referenser av den här typen är mycket vanliga bland Five Percent-artister. Ett annat vanligt återkommande tema är det om djävulens (den vite mannens) lögn om att Gud är ett övernaturligt väsen. 
  Efter 11 september 2001 har antalet som konverterat till islam i USA enligt vissa siffror ökat med fyra gånger jämfört med tidigare. En stor del av konvertiterna är afroamerikaner. Islam vinner mark, inte enbart i storstadsgetton utan även på universiteten och hos den afroamerikanska medel- och överklassen. Ökningen kan kanske förklaras av den ökade mediaexponeringen efter 11 september. Men islam har även fått stort genomslag i amerikansk populärkultur. Information om islam finns överallt: på internet, teve (Minister Said i fängelseserien OZ), film (Will Smith gestaltar Muhammad Ali) och poetry slams. Eller genom organisationer som Chuck D:s Rappers Educating All Curricula through Hip Hop (REACH) eller Conrad Muhammeds Conscious Hip Hop Activism Necessary for Global Empowerment (CHANGE). Det ökade intresset för islam i samhället i stort har också lett till en ökning av antalet muslimska hip-hopartister. Många är afroamerikanska sunnimuslimer, till exempel Mos Def, Brother Ali och Paris. 

GRUPPEN SONS OF HAGAR representerar ett förhållandevis nytt fenomen inom rapmusiken. De är inte afroamerikaner eller från en afroamerikansk miljö, utan från de nya invandrarfamiljerna i USA. Ahmad och Abdul är bröder, pappan kommer från Syrien och mamman är kurd från Palestina. Musa stammar från Korea och Kareem har irländskt påbrå. De är alla bosatta i USA och säger sig tillhöra ”mainstream sunni islam”. Gruppen producerar sin egen musik och marknadsför sig själva på internet. 
  Texterna speglar ofta det utanförskap de känner i det amerikanska samhället. Som den här från cd:n Revolution: 
  My own country is trying to get rid of me got no shoulder to lean on and I ain’t crying neither it’s the Arab hunting season and I ain’t leavin
De berör också konflikten Israel-Palestina: 
The revolution’s gonna shine shine its light on Palestine Armageddon round the corner kid I’m cockin’ my nine Israelis fightin’ coz they think it’s theirs I’m fightin’ coz I know it’s mine I’ma kill Sharon that devil’s mine.
  Politiskt och andligt orienterad hip-hop med utgångspunkt i islam är på frammarsch i USA. Budskapen manar till försoning och fred men beskriver också den allt mer utsatta situationen för muslimer. Islam i dess olika skepnader får symbolisera motstånd. Att vara muslim inom hip-hop i USA i dag symboliserar ett avståndstagande från många av de negativa aspekterna inom kulturen, så som sexism, droger och våld. 

I SVERIGE SLOG HIP-HOP på svenska igenom på bred front när Latin Kings 1993 släppte singeln Snubben trodde han var cool: 
  Hur länge ska ja vara lugn å tolerant? Hur länge tänker du vara ignorant? Vakna upp, vakna upp, vakna upp Carl Bildt. Hur många liter blod har lasermannen spillt? Det finns många av er, sjuka rasister, men bara några få fega nynazister. 
  Hip-hopkulturen hade funnits här sedan början av 1980-talet men inte nått några vidare kommersiella framgångar. I ett Sverige där flyktingförläggningar sattes i brand och med högerextremismen, åtminstone i medias rapportering, på frammarsch levererade Latin Kings 1994 den kritikerhyllade debut-cd:n Välkommen till förorten. 
  Den kom att bana vägen för en hel generation av svenska hip-hopartister som rappade på svenska: Petter, Ayo, Feven och Ken för att nämna några. Den gav också en röst åt människorna i de svenska förorterna. Genom Latin Kings fick det övriga Sverige för första gången stifta bekantskap med ”rinkebysvenska”. Ord som jalla (skynda dig), para (pengar), lenn (kompis) och softa (ta det lugnt) spreds över landet. Latin Kings är inte muslimer, men kommer från en miljö där islam är en naturlig del av tillvaron. Religionen har inte på samma vis som i USA blivit en naturlig del av hip-hop i Sverige, däremot har kulturarvet från mellanöstern färgat av sig. 

DET ÄR INTE BARA DE arabiska lånorden som skvallrar om kopplingen utan även samplingar från arabisk musik. Gruppen Medina, som består av Sam-E och Alibi, båda med tunisiska rötter, varvar arabiska och svenska texter och samplar friskt arabiska artister på debuten Fullblod. De har även planer på ett album på arabiska för lansering i Nordafrika. Ett annat intressant exempel på hip-hop från Sverige med rötterna i mellanöstern är Palestine som nyligen släppte EP:n Bledi, som betyder ”mitt hemland” på arabiska. Palestine använder också arabiskan när han rappar. Hans musik har tydliga politiska aspekter, inspirationen till Bledi lär han ha hämtat från ett besök i ett flyktingläger i Jenin. 

FÅ SVENSKA HIP-HOPARTISTER är uttalat troende muslimer. En av de mer namnkunniga är ADL, mest känd från grupper som Blacknuss All Stars och The Stonefunkers. I musikjournalisten Fredrik Strages bok Mikrofonkåt förklarar han religionens roll i sitt musikskapande: 
  ”Jag försöker lägga in moralen i musiken, säger han. Muslimer tror att vi delar på andras synder. Så om jag lär andra att göra något syndigt, om jag till exempel får 20.000 ungdomar att börja röka weed, så måste jag stå till svars för detta på den yttersta dagen. Dagen när alla människor blir dömda av Gud.” 
  Det återstår att se om hip-hopen i Sverige kommer att influeras andligt av muslimska kulturer. Här har inte religionen lika stor betydelse som i USA, men vi kommer säkert att få se mer av grupper som ”samplar” musik, kläder och språkbruk från muslimska kulturer. 

Litteratur
Boyd, T (2004): The New H.N.I.C – The Death of Civil Rights and the Reign of Hip Hop. New York University Press. 
Brent Turner, R (2003): Islam in the African-American Experience 2nd Ed. Indiana University Press. 
Gardell, M (1996): In the Name of Elijah Muhammad: Louis Farrakhan and the Nation of Islam. Duke University Press. 
Murray, F & Mark, A N (red) (2004): That’s The Joint: The Hip-Hop Study Reader. Routledge. 
Strage, F (2001): Mikrofånkåt. Atlas. 
X, Malcolm & Haley A (1964): The Autobiography of Malcolm X. Ballantine Books. 

Musik 
Brother Ali (2004): Shadows of the sun. 
Latin Kings (1994): Välkommen till förorten. 
Medina (2005): Fullblod. 
Mos Def (1998): Black Star. 
Public Enemy (1988): It Takes a Nation of Millions to Hold Us Back. 
Wu-tang Clan (1993): Enter the Wu-tang (36 chambers). 

Artikelförfattare
Anders Ackfeldt, Lunds universitet, arbetar på en D-uppsats i islamologi om den afroamerikanska muslimska rörelsen Nation of Gods and Earths. Hans intresseområden är företrädelsevis afroamerikansk islam och urban islam i USA och Europa. Han har även studerat sociologi och socialantropologi, fältarbetat i Harlem, New York, och skrivit en C-uppsats om islam och rapmusik. 

Anders Ackfeldt 

ur Lärarförbundets Magasin