Läs senare

Hälsa som röd tråd vänder resultatet

ReportagePå Malmaskolan hänger hälsa och lärande ihop. Satsningen på elevhälsa har lyft elevernas resultat – under sju år i rad har alla elever slutat nian med godkänt i kärnämnena.

23 Nov 2018
Läraren Jessica Neljestam märker tydligt att eleverna presterar bättre när de mår bra.
Foto: Pia Nordlander

Hur är läget? frågar rektorn Johan Hallberg när han stannar upp för att småprata med några elever i högstadiets korridor.

Minst två gånger varje dag lämnar han rektorsexpeditionen för att ta vägen genom de långsmala korridorerna till skolans café och ungdomsgård ”Byhålan”, eller ”Unkan” som de flesta elever kallar den. Här i skolans hjärta sammanstrålar elever och personal för att fika och umgås.

– Jag tror på att föra samtal i det lilla och rör mig mycket ute bland elever och lärare för att bygga upp bra relationer.

Tidigare var arbetet mer slitsamt och jag stod ensam med problemen. Nu känner jag mig sedd.

Den här förmiddagen stöter han på Sebastian Sundström i ”Byhålan”. Sebastian, som går i sjuan, började på skolan för två år sedan och fick hjälp av elevhälsan från starten. Under sin tidigare skolgång hade han haft svårt för att koncentrera sig och hamnade ofta i bråk.

– Hur funkar matten just nu? undrar Johan Hallberg.

Nationell studie om ungas hälsa

Elever som har höga förväntningar på sin skolgång löper mindre risk för psykisk ohälsa. Det visar Kupolstudien som genomförs av Karolinska institutet och undersöker skolmiljöns betydelse för ungdomars psykiska hälsa och lärande.

Omkring 4 000 elever på 101 skolor i Mellansverige har deltagit i studien som startade 2012. Eleverna gick i årskurs 7 första gången de medverkade och har följts upp varje år till och med första året på gymnasiet. Eleverna har bland annat svarat på frågor om lärarnas stöd, skolmiljön, förväntningar på skolan, hur skolan leds och psykisk hälsa. Även lärare och föräldrar har varit med.

Av studien framgår att mobbning och olovlig skolfrånvaro är riskfaktorer som kan leda till psykisk ohälsa. Många fler resultat kommer att publiceras under det kommande året.

– Jo, det går lite bättre. Jag går i lilla gruppen på matten och där är det lättare att koncentrera sig, svarar Sebastian Sundström.

Under sitt första år på Malmaskolan hade Sebastian elevassistent. Numera klarar han sig utan, men arbetar i mindre grupp under vissa lektioner.

– Under det senaste året har jag insett att jag kan jobba i skolan bara jag vill, berättar Sebastian Sundström.

Han ser nöjd och stolt ut.

År 2004 började rektorerna Johan Hallberg och Gun-Marie Persson satsningen på att utveckla elevhälsan. De var båda nytillträdda som rektorer, men hade tidigare arbetat som lärare på skolan.

– Vi ställde oss frågan varför nästan 15 procent av eleverna hos oss slutade utan gymnasiebehörighet. Även om Kolsva är en liten bruksort där det saknas studietraditioner, trodde vi inte på att resultatet skulle behöva vara halvdant, säger Gun-Marie Persson.

Johan Hallberg instämmer.

– Jag tänker så här, att om grundskolan har haft tio år på sig att ge en elev förutsättningar att klara skolan så vore det märkvärdigt att det inte skulle gå, säger han.

Sju år i rad har 100 procent av eleverna i årskurs nio gått ut med godkänt i alla kärnämnen. Varför kan en skola med 650 elever i lilla Kolsva utanför Köping uppvisa detta unika resultat? Nyckeln ligger i arbetet kring elevhälsa.

– För oss är det självklart att lärande och hälsa hänger ihop. Om du mår bra, går det att lära sig mer. När du lär dig verkar du också må bättre. Det blir en god spiral, säger Johan Hallberg.

Elevhälsan på Malmaskolan består av rektor, kurator, skolsköterska, speciallärare, specialpedagog, fritidsledare, fritidspedagog och studie- och yrkesvägledare. De träffas fyra gånger i veckan under en och en halv timme. Till deras möten kan lärarna boka in tider för att få hjälp. Det kan handla om att lärare känner oro för någon elev eller att det uppstått problem i en klass.

Annika Johansen som är lärare i svenska och SO i årskurs 4 och 5 har en tid hos elevhälsan den här torsdagsförmiddagen. Det har varit stökigt kring några av hennes klasser under en period. När hon kommer ut från mötet verkar hon upprymd.

Rektorn Johan Hallberg pratar om skolarbetet med med eleverna när de ses i ”Unkan”.
Foto: Pia Nordlander

– Jag fick en snabb återkoppling och känner mig väldigt lättad, säger hon.

Kuratorn ska sitta med i hennes klass och observera redan under kommande vecka. De ska också leda gruppövningar tillsammans. Annika Johansen har varit lärare på skolan sedan 1994 och kan jämföra hur arbetet var före och efter satsningen på elevhälsa.

– Tidigare var arbetet mer slitsamt och jag stod ensam med problemen. Nu känner jag mig sedd. Det är tryggt att veta att det finns en organisation som kan hjälpa till. Arbetslaget fungerar också mer effektivt. Vi kan helt och hållet ägna oss åt frågor som handlar om information, planering och pedagogik.

Kollegan Jessica Neljestam som undervisar i spanska och engelska på högstadiet ser också enbart fördelar med arbetssättet. Mötena med elevhälsan ger henne verktyg att använda i undervisningen.

– Det kan vara att jag får utrymme att arbeta individuellt med en elev under en period eller att någon i elevhälsan vet varför en elev mår dåligt och tipsar om hur jag kan förhålla mig till den eleven just då.

Från början var lärarnas kontakter med elevhälsan frivilliga. Men efter något år införde rektorerna att alla lärare som har en elev som missar eller riskerar att missa ett kunskapsmål måste boka en tid med elevhälsan. Samtliga lärare ska också redogöra för hur det går i klasserna varje termin.

– Vi får in alla lärare i systemet och har överblick över eleverna. Arbetet med elevhälsan blir som ett självspelande instrument, säger Johan Hallberg.

Skolan bedriver även ett framgångsrikt arbete med att få hemmasittare tillbaka till skolan i samarbete med Socialtjänsten. Det har gjort att elever med svårigheter sökt sig dit. Familjer flyttar till och med till Kolsva för att barnen ska få gå på Malmaskolan. Men hur mycket tid och resurser läggs på elevhälsa?

– Elevhälsan ryms inom vår budget. Vi kan snabbt omfördela resurserna inom skolan och i ett tidigt skede jobba med elevers stödbehov istället för att senare behöva tackla katastrofer som är svåra att lösa och kräver mycket tid, säger Gun-Marie Persson.

Rektorerna har var sin skolenhet, men väljer att arbeta så att de har ett gemensamt ansvar för alla klasser, från förskoleklass till årskurs 9. Johan Hallberg arbetar halvtid med uppgifter knutna till elevhälsan och Gun-Marie Persson sköter ekonomi och personalfrågor för båda enheterna. De har ett nära samarbete och bollar ständigt frågor som rör elevhälsa med varandra.

Strax efter lunch slår sig tre elever från årskurs 4 ner i soffan i rektorernas arbetsrum. Eleverna kommer dit varje dag under två veckor för att prata om hur de ska kunna vara med och vända kaos till ordning i sin klass.

– Är det någon som har skrikit rakt ut i klassen i dag? undrar Johan Hallberg.

Eleverna berättar om förmiddagens lektioner och får i uppdrag att observera var sin klasskompis till morgondagens möte.

– Redan efter fyra dagar har det blivit en jätteförbättring. Bra jobbat! säger Johan Hallberg uppmuntrande.

Hur märker du att skolan arbetar med elevhälsa?

Seba El-Ahmad:

– En gång varje termin träffas grupperna ”schysst kompis” och ”tjejsnack” för
att prata om hur vi har det i skolan.  Det är fritidsledarna som leder och det blir bra snack. När jag känner mig ledsen är det alltid någon i personalen som ser det och kommer fram till mig. Det gör att
man mår bra.

Alice Wågenberg:

– På mellanstadiet var det mycket bråk och konflikter i klassen. Vi fick gå i mindre grupper hos kuratorn och prata om vad som hände. Det blev bättre. Nu är vi en jättelugn klass.

– Ibland blir jag stressad av alla läxor. Då brukar lärarna hjälpa mig att fokusera på vad som är viktigast.

Robin Ericsson:

– Under några år förlorade jag flera personer i min familj. Jag fick ofta frågor från rektorn och de andra i elevhälsan om hur jag mådde och om de kunde hjälpa mig på något sätt. Det kändes skönt att veta att de fanns där om jag behövde någon.

ur Lärarförbundets Magasin