Läs senare

Hallå där, Ola Olsson …

… förstelärare i Simrishamn med uppdrag att öka kompetensen kring de särskilt begåvade eleverna.

08 Maj 2018
Ola Olsson är lärare i matematik, fysik, kemi, biologi och teknik i årskurs 7—9 på Korsavadsskolan i Simrishamn. Foto: Torun Börtz

Hur fick du uppdraget?

– Jag skrev i min ansökan att jag skulle vilja jobba med de här barnen som ofta blir bortglömda. Och det föll i god jord. Lagen är ju tydlig, skolan är skyldig att hjälpa alla elever att nå högre, alla ska ha stöd på rätt nivå.

– Och sen är jag väl rätt så smart själv. Jag hade en bra skolgång, men också tur som fixade den.

Vad gör du rent konkret?

– För det första undervisar jag full tid. Min ambition var att starta ett mentorprogram för de här eleverna, men hittills har jag främst åkt runt i alla arbetslag i kommunens grundskolor och informerat lärare om vad särbegåvning är, hur vi hittar dessa elever och vad de behöver. Men jag blir också inkopplad i en del enskilda elevärenden. Jag är med som en klok gubbe på möten med föräldrar, specialpedagoger och lärare.

Vad utmärker ett särskilt begåvat barn?

– Det är en stor spridning. Begåvningsprofilerna kan se väldigt olika ut. Det finns de barn som har en mycket hög generell intelligens, men också de som är väldigt duktiga inom ett smalt område. En rätt vedertagen formulering lyder ungefär: ”Barn som vid upprepade tillfällen förvånar dig med sin förmåga.”

– Ibland tyr de sig till vuxna, de känner sig på en vuxens nivå, och de kan ha svårt med relationer till jämnåriga. De kan vara frågvisa och det är vanligt att de ifrågasätter regler i skolan. De pillar ofta med annat på lektionerna och kan vara utåtagerande. Många elever har felaktigt fått diagnosen adhd.

Vad behöver de?

– Olika saker. Man kan anpassa undervisningsstoffet. Ge svårare uppgifter att arbeta med. Men då gäller det som lärare att våga strunta i de lätta uppgifterna och erbjuda de svåra direkt, annars blir det ju ett straff för barnet som tröttnar och tappar förtroendet för skolan.

Vad kan man göra mera?

– När det är grupparbete är det bra att låta de skarpa eleverna jobba med varandra. Det är också bra för de särbegåvade att träffa en vuxen enskilt och prata om sin skolgång, en typ av mentorskap eller coachingsamtal. Det är också bra att ta upp är studieteknik, för många av de här barnen har aldrig behövt plugga. När de kommer i gymnasiet eller på högskolan kan det bli en chock.

Kan man vara både särbegåvad och högpresterande?

– Ett tag sa man att antingen är man högpresterande eller så är man särbegåvad, men det finns faktiskt de som är både och. Men många särskilt begåvade har inte bra betyg. De bryr sig inte heller om att få höga betyg, det lockar dem inte.

ur Lärarförbundets Magasin