Läs senare

Gruppkänslan växer på vägen

Krävande väntan för barnen, tunga lyft för personalen.
Å andra sidan resvana barn med känsla för hembygden. Förskola på hjul är både
plus och minus.

21 Sep 2018

Mobil förskoleverksamhet är ett ganska nytt fenomen, så också forskningen kring den. Två större studier är nu på gång vid Uppsala universitet. Än finns inga tydliga resultat, men forskarna Katarina Gustafson och Danielle Ekman Ladru kan konstatera att de mobila förskolorna har många fördelar, men också några nackdelar.

– En mobil förskola innebär många praktiska, logistiska arrangemang som är krävande för pedagogerna, tunga lyft, obekväma arbetsställningar. Men det är också krävande för barnen med mycket väntan, berättar Katarina Gustafson.

I en pilotstudie i en buss noterade forskarna hur barnen en kall februaridag sammanlagt satt i sina stolar i två timmar och femtio minuter av dagens sex timmar. När det är dags för lunch kan barnen bli sittande på sina platser i bussen i väntar på att maten ska förberedas och delas ut. På en stationär förskola har barnen andra aktiviteter under tiden och är inte ens medvetna om att maten är på gång.

Danielle Ekman Ladru.

– Hur mobiliteten påverkar dagliga rutiner, som till exempel måltiden, är sådant som vi tittar på just nu. Vad betyder det att man äter ute i naturen respektive inne i bussen? Vad ger det för samspelsmöjligheter för barnen att pedagogerna går som flygvärdinnor i gången och serverar maten och barnen sitter som passagerare och tar emot?

Även när barnen rör sig till olika platser kan de behöva vänta in varandra. De måste kunna inordna sig i kollektivet, följa rytmen.

– Men det är å andra sidan också en fördel. Barn och pedagoger lär sig att förhålla sig till varandra, ta hand om varandra, bli ett tajt gäng. Ibland pratar vi om barngruppen som en kollektiv kropp, det blir tydligt när de går på led i sina västar. Det kan också ge en känsla av styrka och säkerhet att ingå i det kollektivet, säger Katarina Gustafson.

De mobila förskolebarnen får stor vana att röra sig i många olika miljöer. Hur man går i trafiken tillsammans på ett säkert sätt och hur man kan röra sig i naturen är sådant de får stor träning i.

– De vet att olika naturmiljöer innebär olika slags säkerhetsaspekter och att de kan leka med materialet som finns i naturen på en plats men kanske inte på en annan. Att återkommande åka till vissa platser innebär också att de mycket konkret kan följa årstidsväxlingar och naturens rytm. De lär också känna sin stad och hur den hänger ihop genom att de sitter högt upp i bussen och får väldigt god utsikt. De känner igen landmärken och reflekterar över det de ser både med kamrater och pedagoger. ”Där bor min farfar!” ”Hit vill jag ta med min mamma.”

Mobiliteten ger också möjlighet att lära sig på plats. Barnen kan till exempel se hur bröd produceras genom att under en period besöka åkern, kvarnen, bageriet och slutligen affären.

Katarina Gustafson ser många pedagogiska möjligheter med de mobila förskolorna, men också att det finns en variation i hur verksam­heterna bedrivs.

– En sak som får betydelse för vad det är för verksamhet man gör är ­pedagogernas förhållningssätt till ­barnens kompetenser och säkerhet. Tillåter man till exempel barnen att verkligen vara i naturen och utforska den på egen hand eller ser man naturen mer som en vacker inramning, en ­scenografi, för promenader på vandringsleder. Det blir väldigt olika.

ur Lärarförbundets Magasin