Läs senare

”Giraffspråket” löser konflikter

Jag har lärt mig att inte höra kritiken utan i stället förstå behovet bakom, säger Marshall Rosenberg. Med hjälp av handdockor förklarar mannen bakom ”giraffspråket” hur bedömningar som rätt-fel, snygg-ful, bra-dålig påverkar oss. 

22 maj 2005

Marshall Rosenberg tar på sig ”girafföronen”:  
  – Jag hör ingen kritik med de här på. Nu hör jag bara behovet hos den andre.  
  Så berättar han vad som händer när man kan möta motpartens behov och oro. Som vid ett besök i den palestinska staden Ramallah för en tid sedan.  
  – En man ropade ”mördare” till mig när han fick veta att jag var amerikan. Då frågade jag om han var frustrerad på grund av bombningarna i staden, och fyrtio minuter senare var jag inbjuden på middag hos honom.  
  Det som hände var att Marshall Rosenberg valde att lyssna på behovet bakom. På så sätt visade han medkänsla, mannen kände sig förstådd och de fick kontakt.  
 Rosenberg försöker få människor i konflikt att tala med varandra. Just nu jobbar han med de olika parterna i Rwanda och i Mellanöstern, samtidigt som han arbetar med barn, skolor, studenter, lärare, poliser och fångvård i över 40 länder. Till sin hjälp har han en internationell organisation och ett nätverk med ”tränare” som sprider hans idéer världen över.  
  I Israel har det med åren blivit ett 60-tal ”giraffskolor”, där man samtidigt arbetar för fred. Men de finns också på den palestinska sidan och i USA, Europa, Afrika, Asien, Sydamerika. 

Giraffen har fått symbolisera 
överblick, ärlighet och empati 

I Sverige började giraffspråkets tankegångar sprida sig för snart femton år sedan i sjukvården, kriminalvården och skolvärlden.  
  – Vi har ett tragiskt sätt att kommunicera med varandra. Och särskilt illa blir det när det hotfulla aggressiva språket används av makthavare. Enda sättet att bemöta ”vargspråket” är att se bortom orden och inte ta på sig skuld och skam.  
  Nonviolent communication, förkortat NVC, har han kallat kommunikationsmodellen. Den har också fått populärnamnet ”giraffspråket”. Auktoriteten som dömer oss kallar han vargen. Marshall Rosenberg menar att vi har ett val. Vi kan välja mellan att låta oss bli nedtrampade och känna skuld och skam, själva i nästa stund svara som en varg och hugga tillbaka eller ta en tredje väg.  
  Det är här giraffen kommer in i bilden. Giraffen med sin långa hals och sitt stora hjärta har fått symbolisera överblicken, ärligheten och empatin. Giraffen försöker förstå vilket behov som styr och svara på det. Då reflekterar ofta vargen och tonen blir mjukare.  
  – Ge dem inte makten att döma dig, manar Rosenberg och avser auktoriteterna omkring oss. Döm heller inte dig själv eller andra. Försök i stället att känna efter vad du känner när någon till exempel säger något nedlåtande till dig.  
  Så berättar han återigen en historia, för historierna är många efter åratal av resor och möten där Marshall Rosenberg försökt dela med sig av sina kunskaper. Men denna gång rör berättelsen den egna sonen Brett.  
  Brett skulle börja i en ny skola och var just på väg in genom dörren den första dagen när någon skrek: ”Vad gör du där? Där går man inte in, eller hur tjejen?” 

”Det finns ingen fredsavdelning 
i den amerikanska regeringen” 

Pojken hade alltså inte ens kommit in på den nya skolan förrän en auktoritet börjat döma honom. Vad var det då han fick veta?  
  – Jo, säger Marshall, han fick genast veta vad som är rätt och fel, att läraren vet bäst, att han borde skämmas som inte vet vad som gäller och att det är fel att vara flicka.  
  Brett hade nämligen långt hår. Nu var där aldrig någon fara, eftersom hans far lärt honom överlevnad i ”vargskolor”. Brett tog inte åt sig utan kände sig bara ledsen över att mannen var ”skruvad”.  
  Vi får tänka oss bort till en värld utan rätt och fel när vi använder giraffspråket, menar Marshall. Det kräver träning, för vi är programmerade med rätt och fel i de vargsamhällen vi lever i. Vi skulle alla må bra av att befria oss från detta dömande tänkande och inte bry oss så mycket om vad andra tycker och tänker. Det är viktigare att behålla kontakten med den egna upplevelsen.  
  – Samtidigt bör vi vara medvetna om att vi inte mår bra när vi tillgodoser våra behov på andras bekostnad. Därför måste vi väga in andras reaktioner på våra handlingar.  
  De senaste decennierna har Marshall Rosenbergs arbete handlat lika mycket om världsfreden och svälten i världen som det lilla barnets utveckling, och han har sett sitt hemland USA ur nya perspektiv, särskilt efter det som hände 11 september 2001.  
  – Det var ett synnerligen tragiskt uttryck för otillfredsställda behov i en annan del av världen. Svält, våld och militära övergrepp under decennier tror jag låg bakom anfallet mot de två tornen.  
  Och när du påpekade detta …  
  – Ja, då blev jag anklagad för att stå på terroristernas sida. Det amerikanska samhället klarade inte av att se till de behov som låg bakom attacken.  
  Sedan dess har han arbetat för att få kontakt med den amerikanska regeringen.  
  Vad är ditt budskap?  
  – Det finns många krigsavdelningar i den amerikanska regeringen, men ingen fredsavdelning. Det är det jag vill ändra på. Ett ”department for peace” skulle kunna vara första steget till ett nytt synsätt. 

Gunilla Ernflo 

ur Lärarförbundets Magasin