Ingår i temat
Andra chansen
Läs senare

Fritt fall för komvux

Andra chansenMånga av de elever som i dag läser på komvux behöver strukturerat stöd för att klara sina studier. Men marknadsutsättningen har lett till en utveckling åt motsatt håll. Nu behöver organisationen ses över.

01 maj 2019
Akryl på duk, 120cm x 100cm, 2014.
@Stefan Johansson

Komvux har sedan mitten av 1990-talet utvecklats till en marknad. Privata och idéburna organisationer kämpar om att på uppdrag av kommunen erbjuda kurser inom ramen för komvux. I dag läser 46 procent av alla deltagare på komvux en kurs anordnad av en icke-kommunal utbildningsanordnare. Detta kan jämföras med att 26 procent av eleverna i den vanliga gymnasieskolan läser i en fristående skola.

Genom marknadsutsättningen av komvux har priserna pressats så till den grad att till och med företrädare för privata utförare reagerar. I ett panelsamtal i Almedalen 2018 tillstod branschföreträdare att man måste fuska för att få verksamheten att gå runt. Ersättningen är helt enkelt för låg.

Seminariet var föranlett av att det i TV4:s Kalla fakta uppdagats att ett företag som levererade sfi-undervisning på uppdrag av Stockholms stad inte följde vad som lovats enligt avtal, och att man försökte dölja detta för kommunen. I samband med inslaget avslöjades även att samma företag fuskade med behörighetslistor för lärare i sin avtalsrelation med Malmö stad.  Det fick till följd att ännu ett företag som jobbade på uppdrag åt Malmö stad självmant meddelade att även de hade fuskat med listorna. Kommunen valde därefter att ta över all sfi-verksamhet i egen regi.

Konkurrens leder till prispress, och prispress innebär att pedagogiska former som är ’billiga’ behöver utvecklas och användas.

Men pressade priser skapar inte bara incitament för privata såväl som kommunala utförare att ta genvägar eller att fuska. En mer subtil utveckling som delvis kan kopplas till mar­k­nadsutsättningen och den prispress den medför, är den ökning av andel kursdeltagare som studerar på distans. Konkurrens leder till prispress, och prispress innebär att pedagogiska former som är ”billiga” behöver utvecklas och användas. Annars är det svårt att stå sig i konkurrensen.

Andreas Fejes

Andreas Fejes är professor i vuxenpedagogik vid Linköpings universitet. Hans forskningsintressen rör bland annat frågor om vuxenutbildning, migration, lärande och social inkludering. Tillsammans med kollegor publicerade han nyligen boken Medborgarskap och utbildning för vuxna: Om komvux, folkhögskola och medborgarskapandets praktiker (Studentlitteratur).

Distansstudier är den form av studier som ökat mest markant de senaste åren. Det är en undervisningsform som framför allt levereras av ett fåtal utbildningsföretag på uppdrag av kommuner. Som Skolinspektionen nyligen visat läser i dag 25 procent av alla elever inom komvux på gymnasial nivå på distans eller under andra flexibla former. För 15 år sedan var den andelen endast några få procent.

Distansstudier har den fördelen att å ena sidan uppfylla statens krav på att erbjuda vuxna elever en flexibel utbildning. De kan läsa mer eller mindre när eller var de vill, liksom påbörja sina studier när som helst. Samtidigt innebär distansstudier att en lärare inte behöver vara på plats och därmed kan få sin tjänst fylld med undervisning av elever utspridda i, och på uppdrag av, flera kommuner. För att få ekonomi i vanlig undervisning är gruppens storlek avgörande. Inte minst blir det tydligt i kommuner där konkurrensen är hård mellan utförare eller där det förekommer att elever inom samma kurs sprids ut på flera utförare. Det är med andra ord mer ekonomiskt gångbart att erbjuda utbildning på distans om man ämnar vinna en upphandling där lågt pris är en avgörande faktor för framgång.

Nu kanske någon tycker att detta torde vara frid och fröjd. Skattepengar sparas, och flexibiliteten uppnås. Svaret är dock inte så enkelt. Låt oss först se vilka elever som läser på komvux i dag, och sedan titta lite närmare på hur ”bra” distans- respektive när- och flexundervisningen tycks vara på att anpassa undervisningen efter de elever läraren de facto har.

Elevgrupperna i komvux är i dag annorlunda sammansatta än för bara 15–20 år sedan. Under Kunskapslyftets tid (1997–2002) fanns elever som hade godkända eller till och med höga betyg från gymnasieskolan men som ville komplettera för att komma in på prestigefulla utbildningar på högskolan. Där fanns även elever som gått en tvåårig gymnasieutbildning, en utbildning som i och med gymnasiereformen 1994 devalverades i värde, och som ville komplettera med motsvarande ett tredje års gymnasiala studier.

I dag finns i princip ingen av dessa två kategorier elever kvar i komvux. Samtidigt har andelen elever födda utomlands ökat. Enligt Skolverkets statistik utgjorde de 38 procent av alla elever på gymnasial nivå 2017. Precis som i and­ra skolformer är det rimligt att anta att det även inom komvux finns ett ökat antal elever med funktionsvariationer. Det är åtminstone bilden som tecknas i de intervjuer vi har genomfört och genomför med lärare inom komvux.

Samtidigt kan vi se hur antalet elever som går ut gymnasiet utan kompletta betyg ökar, varpå många av dessa direkt går vidare till komvux. Med andra ord befolkas komvux i dag av en relativt stor grupp elever som kan antas vara i behov av olika former av strukturerat stöd för att klara sina studier.

Vilka organisationsformer kan då sägas bidra till att eleverna, såsom det uttrycks i skollagen, får en utbildning anpassad efter sina behov och förutsättningar? Ett generellt svar skulle kunna vara att det inte ska spela någon roll om det är studier på distans, flex, närdistans eller närstudier (med närstudier avses ­vanlig klassrumsundervisning). Det handlar snarare om att finna pedagogiska upplägg, an­vända metoder och redskap som gör att varje enskild elev får det stöd som den behöver.

Arcanine, akryl på duk, 120cm x 100cm, 2014.
©Stefan Johansson

Samtidigt visar Skolinspektionen i sin nyligen publicerade granskning av en flexibel och individanpassad vuxenutbildning att individanpassningen är mer begränsad inom ramen för distansstudier än inom ramen för så kallade närstudier och andra former av flexibla studier. Med individanpassningen lägger inspektionen här fokus på själva undervisningen. De menar att: ”distansundervisningen bygger mycket på en i förväg fastställd planering med tillhörande uppgifter och anpassas i lägre grad efter elevernas förutsättningar och behov. Kurserna är standardiserade och ser oftast likadana ut för alla elever som deltar. Dominerande arbetssätt är skriftlig kommunikation och självstudier. Elever har i regel liten kontakt med undervisande lärare och ingen kontakt med andra elever.”

Alltfler elever läser med andra ord i distansform, en undervisningsform i komvux där det visar sig att individanpassningen är begränsad. Samtidigt vet vi från både forskning och beprövad erfarenhet att distansformen ofta ställer mycket höga krav på självgående och disciplinerade elever.

Med anledning av ovanstående vill jag väcka frågan om statens mål med en både flexibel och individanpassad vuxenutbildning, som spelas ut på en marknad, de facto är motstridiga? Om man med individanpassning bland annat menar att undervisningen ska anpassas utifrån den enskilda elevens behov och förutsättningar, så tycks distansundervisningen, såsom den ofta är utformad i dag, inte vara särskilt väl lämpad.

Vidare ska utbildningen enligt läroplanen för vuxenutbildningen vara flexibel. Där är det enligt Skolinspektionen framför allt är distansstudierna, till skillnad från närstudier, som är just flexibla. För att överbrygga de både eventuellt motstridiga målen skulle formerna för distansstudier kunna utvecklas. Det kan till exempel handla om att elever får mer stöd av lärare, mer kommunikation och fler möten mellan lärare och elever och fler möten elever emellan.

Det handlar med andra ord om att, som Stefan Hrastinski med utgångspunkt i teorin om transaktionell distans menar, utforma en undervisning som skapar mer närhet och minskar det upplevda avståndet mellan lärare och elev. En annan möjlig lösning vore att skolhuvudmännen tar utgångspunkt i kunskapsläget och ser till att minska utbudet av distansstudier och i stället ökar utbudet av andra former av undervisning som har visat sig vara mer individanpassade. Det handlar inte bara om närstudier, utan andra former av flexibel undervisning och som är bättre än distansundervisningen på att anpassa undervisningen utifrån elevernas förutsättningar och behov. Det är former som går under olika beteckningar, till exempel närdistans och flexundervisning.

Oavsett alternativ, krävs det att skolhuvudmännen ser över sin organisering av vuxenutbildningen. Fortsatt prispress och därmed risk för fortsatt ökning av andelen elever som läser på distans riskerar att inte uppfylla kraven på en undervisning som utgår från individens förutsättningar och behov. Det riskerar även att ytterligare förstärka den struktur som uppmuntrar utbildningsanordnare att ta genvägar och till och med att fuska. Inte bara i form av att ytterligare ”ekonomisera” undervisningen (standardisera och ej individanpassa), utan också genom att slira med betygsättningen – att sätta högre betyg än vad som är skäligt. Betyg tycks, som inte minst Jonas Vlachos ­studie ger för handen, vara en hårdvaluta i konkurrensen om elever inom gymnasieskolan, och så torde även vara fallet inom vuxenut­bildningen.

Litteratur

Fejes, A. & Holmqvist, D. (2018) ”Komvux som marknad”. I: M. Dahlstedt & A. Fejes (red) Skolan, marknaden och framtiden. Studentlitteratur.

Hrastinski, S. (red)  (2018). Digitalisering av högre utbildning. Studentlitteratur.

Nylander, E, Bernhard, D., Rahm, L., & Andersson, P. (2015) Olika tillsammans: En kartläggning av folkhögskolors lärmiljöer för deltagare med funktionsnedsättningar. Linköping University.

Skolinspektionen (2019) Kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå: Granskning av huvudmäns och rektorers arbete för flexibilitet och individ­anpassning.

Vlachos, J. (2019) Trust-based evaluation in a market-oriented school system. Research institute of Industrial Economics.

M. Dahlstedt & A. Fejes (red) Neoliberalism and market forces in education: Lessons from Sweden. Routledge.

Alla artiklar i temat Andra chansen (14)

ur Lärarförbundets Magasin