Ingår i temat
Tillit
Läs senare

Frihet byggs underifrån

TillitVägen till större frihet för lärarna går genom en ökad vetenskaplig kunskapsbas i såväl lärarkåren som lärarutbildningen. Men också genom mer ­relevant, praktiknära forskning, skriver Maria Jarl.

23 Nov 2018
Camouflage, Olja på duk, 2013. ©Carl Hammoud

I skolan ska eleverna inhämta och utveckla kunskaper och värden och formas till samhällsmedborgare. Skolan har stor betydelse för individen och för samhället och en framträdande plats på den politiska dagordningen. Lärarkåren är ofta kritisk till den politiska styrningen. Styrningen är för detaljerad, kontrollen över lärarnas arbete är för stor och tilliten till lärarnas kompetens är för låg. Men kan politikerna gå lärarkårens krav på frihet att själv bestämma i klassrummet till mötes? Vad krävs för att förtroendet för skolan och lärarkåren ska öka?

De här exemplen gör att vi bör fråga oss hur etablerad lärarkårens vetenskapliga kunskapsbas är.

I boken Skolpolitik diskuterar jag och Linda Rönnberg det ömsesidiga beroendeförhållande som finns mellan staten och lärarkåren. Staten är beroende av lärarkåren för att erbjuda medborgarna utbildning av hög kvalitet. Lärarkåren är beroende av staten för att få ensamrätt på yrkesutövningen i skolan. Enligt litteraturen utgörs professioner av yrkeskårer som har en gemensam vetenskapligt grundad kunskapsbas och en särskild yrkesetik.

Den gemensamma kunskapsbasen skapas genom en statligt reglerad utbildning som vilar på vetenskaplig grund. Yrkesetiken består av för yrket gemensamma värderingar och normer och sätter omsorgen om klienten i första rummet. Etiken utgör ett rättesnöre för hur medlemmarna i yrkeskåren agerar i olika situationer, oavsett vilket sammanhang de befinner sig i. Att yrkeskåren besitter en gemensam kunskapsbas och en särskild etik gör att staten med förtroende kan överlåta beslutanderätt inom en viss verksamhet till yrkeskåren.

Maria Jarl

Filosofie doktor i statsvetenskap och universitetslektor i utbildningsvetenskap vid Göteborgs universitet. Hennes forskningsintressen är skolpolitik och den politiska styrningen av skolan och hon har också erfarenhet av ledningsuppdrag inom lärarutbildningen. Till hennes senaste publikationer hör Att organisera för skolframgång. Strategier för en likvärdig skola (2017) och Skolpolitik.

Det beskrivna beroendeförhållandet är en idealmodell. Nedan lägger jag modellen som ett filter över den samtida skolpolitiken och styrningen av skolan. Då framkommer att det finns brister i den vetenskapliga kunskapsbasen som gör det svårt för staten att släppa kontrollen och visa ökad tillit.

Sett till de strukturella förutsättningarna har lärarkåren en särskild ställning på arbetsmarknaden. Staten reglerar genom skollagen vilka som får undervisa i skolväsendet och vilka som är behöriga att anställas av kommunala och fristående skolhuvudmän. Staten är också ansvarig för lärarutbildningarna som bedrivs vid universitet och högskolor. Staten beslutar om examensmål och utvärderar kvaliteten i utbildningarna genom den statliga myndigheten Universitetskanslersämbetet (ukä). Lärarkåren är organiserad i två fackliga organisationer, Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund, som har enats om yrkesetiska riktlinjer.

Men när de reella förutsättningarna betraktas framträder en annan bild. En förutsättning för att staten ska överlåta beslutandemakt till lärarna är att de har en vetenskapligt baserad kunskapsbas. Här har lärarutbildningarna en särställning. Enligt examensförordningen ska utbildningarna vila på vetenskaplig grund. Under 2018 och 2019 genomför ukä utvärderingar av utbildningarna till förskollärare, grundlärare och ämneslärare som kommer att belysa lärosätenas förutsättningar att bedriva lärarutbildning på vetenskaplig grund. Det är för tidigt att ge ett generellt svar på frågan om utbildningarnas kvalitet men vi kan inte blunda för att det finns utmaningar.

Regeringen har gett Vetenskapsrådet i uppdrag att utlysa forskarskolor för lärarutbildare eftersom det finns behov av fler disputerade som kan undervisa inom lärarutbildningarna. Lärosäten vittnar om att de har svårt att rekrytera disputerad personal till lärarutbildningarna eftersom de inte kan konkurrera med löner som en del av skolhuvudmännen erbjuder i lärarbristens spår. En kartläggning av lärarutbildningens forskningsbas som genomfördes inför etablerandet av Skolforskningsinstitutet visar att lärarstudenter i begränsad omfattning tar del av forskningslitteratur och involveras i forskningsprocesser. I stället är de konsumenter av sekundärlitteratur där andra beskriver forskningsresultat.

Auditorium, Olja på duk, 2007. ©Carl Hammoud

De här exemplen gör att vi bör fråga oss hur etablerad lärarkårens vetenskapliga kunskapsbas är. Att lärarutbildningen har reformerats i grunden vid tre tillfällen de senaste decennierna, dessutom mot bakgrund av fundamentalt olika politiska uppfattningar om hur en bra lärarutbildning ska se ut, sänder samma signal. Är inte den vetenskapligt grundade kunskapen om läraryrket och skola och utbildning tillräckligt omfattande? I så fall är det kanske inte så konstigt att staten ibland detaljstyr lärarnas arbete?

Men lärarutbildning är inte den enda vägen till en vetenskaplig kunskapsbas. Verksamma lärare ska ta del av aktuella forskningsresultat och beakta dem när undervisningen utformas. Skolhuvudmännen ska skapa organisatoriska förutsättningar för lärare att bedriva undervisning på vetenskaplig grund. Staten ansvarar för forskningsfinansiering och lärosätena för att bedriva forskning av hög kvalitet. Lärarna, skolhuvudmännen och staten har ett delat ansvar för att förverkliga skollagens krav på utbildning på vetenskaplig grund.

Mycket tyder på att lärarnas möjligheter att ta del av forskningsresultat är bristfälliga. Tiden räcker inte till då administrativa sysslor tenderar att ta överhanden i det dagliga arbetet. Det finns brister i lärares tillgång till kompetensutveckling. Tillgången till aktuella och relevanta forskningsresultat är begränsad. Skolforskningsinstitutet inrättades för att underlätta kunskapsöverföringen bland annat genom att sammanställa systematiska kunskaps­översikter. Skolkommissionen och Utredningen om praktiknära skolforskning i samverkan har konstaterat att forskningsresurserna inom utbildningsområdet är allt för knapphändiga.

Man kan också fråga sig om forskningen ger svar på de mest brännande frågorna i svensk skolpolitik: de fallande kunskapsresultaten i de internationella mätningarna och den minskade likvärdigheten. Nyligen anordnade Kungliga Vetenskapsakademin och Wenner-Gren Center ett symposium om kvalitet och likvärdighet i skolan. En rad internationella forskare hade bjudits in för att presentera aktuella forskningsresultat. Resultatutvecklingen i de internationella kunskapsmätningarna och graden av likvärdighet i olika utbildningssystem stod i fokus. Det jag tog med mig från symposiet var att forskningen i stor utsträckning saknar svar på frågor som handlar om skolors och lärares betydelse för kvalitet och likvärdighet i skolan. Vi vet helt enkelt för lite.

Acrophobia, Olja på duk, 2011. ©Carl Hammoud

Tillsammans med Ulf Blossing och Klas Andersson har jag studerat vad som kan förklara att eleverna på vissa skolor presterar bättre resultat än eleverna på andra skolor. Vi jämförde organisation och arbetssätt på framgångsrika och icke framgångsrika skolor med liknande elevunderlag. De framgångsrika skolorna kännetecknades av ett tydligt fokus på kunskapsuppdraget och av att lärarna samarbetade om att utveckla och förändra undervisningen ut­ifrån elevernas förutsättningar och kunskaper. På de icke framgångsrika skolorna arbetade lärarna individuellt och det fanns ingen samsyn kring vad som var målet för verksamheten. En rektor sa till och med att det saknades en kultur bland lärarna på skolan av att tro att den egna undervisningen kunde göra skillnad.

Varför ska staten ge lärarkåren frihet att själva bestämma i klassrummet om forskningen inte kan svara på vad som skapar kvalitet och goda resultat och inte ens lärarna själva har tilltro till sin egen kompetens?

Frågan är tillspetsad och exemplen jag har lyft fram ger inte hela bilden. Men frågan manar till eftertanke och exemplen ger oss nycklar till vad som är vägen framåt. Bristerna i den vetenskapliga kunskapsbasen för läraryrket är resultatet av ett systemfel. Lösningarna äger staten, skolhuvudmännen, lärarkåren och lärosätena tillsammans.

Förtroende byggs underifrån genom mer forskning om skola och utbildning. Det behövs mer forskning som svarar mot lärarkårens behov av vetenskapligt grundad kunskap, som uppfattas som relevant av skolans yrkesverksamma och som bidrar till att utveckla skolans verksamhet. Det är forskning som lärarkåren kan vara en del av att producera, som bidrar till att ge svar på svåra frågor och som ger råg i ryggen att överväga och pröva olika lösningar.

Storyteller, Olja på duk, 2010. ©Carl Hammoud

Vi är på rätt väg. Intresset för så kallad praktiknära forskning som svarar på de yrkesverksammas frågor och bidrar till att utveckla verksamheten i skolan ökar och det pågår en försöksverksamhet med samverkan kring praktiknära forskning som involverar åtskilliga lärosäten och skolhuvudmän. Men forskningsresurserna behöver kraftigt förstärkas. Först med en gedigen vetenskapligt förankrad kunskapsbas blir lärarkåren den starka profession som är en förutsättning för varje kunskapsnation i det moderna samhället.

Men kan staten överlåta beslutsmakten till lärarkåren när väl den vetenskapliga kunskapsbasen är etablerad och på bred front ligger till grund för undervisningen i skolan och för lärarutbildningen? Troligen inte. Skolan är helt enkelt för viktig för politiker och en rad andra aktörer för att makten över den kan läggas helt i händerna på lärarna. Skolan är ett samhällsintresse och den politiska styrningen är en garant för medborgarnas inflytande. Men med en stark vetenskaplig kunskapsbas för läraryrket skulle statens förtroende för läraryrket öka och detaljstyrningen minska. Först då kan lärarna ta makten över det egna klassrummet.

Litteratur

Jarl, M & Rönnberg, L (2015). Skolpolitik. Från riksdagshus till klassrum. Upplaga 2. Liber.

Jarl, M, Blossing, U och Andersson, K (2017). Att organisera för skolframgång. Strategier för en likvärdig skola. Natur & Kultur.

SOU 2017:35. Samling för skolan. Nationell strategi för kunskap och likvärdighet. Betänkande av 2015 års Skolkommission. Utbildningsdepartementet.

SOU 2018:19. Forska tillsammans — samverkan för lärande och förbättring. Betänkande av utredningen om praktiknära skolforskning i samverkan. Utbildningsdepartementet.

Wahlström, N & Alvunger, D (2015) Forskningsbasering av lärarutbildningen. Delrapport från Skolforsk-projektet. Vetenskapsrådet.

Alla artiklar i temat Tillit (14)

ur Lärarförbundets Magasin