Läs senare

Framgång för alla elever

Från sämst till bäst. I sin studie av Essunga kommun berättar Bengt Persson och Elisabeth Persson om en uppseendeväckande förändring. Nyckeln till framgång är inkludering, säger författarna, som också problematiserar tanken om en skola för alla.

20 feb 2013

Bild: Sara Frisk

2007 tillhörde Essunga kommun landets fem sämsta när det gäller elevers genomsnittliga meritvärde i årskurs nio och andel elever med gymnasiebehörighet. 2010 fick samtliga elever gymnasiebehörighet och kommunen kom att tillhöra landets fem främsta. Med hjälp av dokumentanalyser, intervjuer och klassrumsobservationer redogör författarna till Inkludering och måluppfyllelse – att nå framgång med alla elever för hur man lyckades ändra denna dystra bild.Av betydelse för den ökade måluppfyllelsen var att skolans verksamhet lades upp på vetenskapliga grunder samtidigt som nivågrupperingar och särskilda undervisningsgrupper slopades och två lärare med stor ämnesteoretisk, ämnesdidaktisk och specialpedagogisk kompetens ansvarade för klassrumsundervisningen. Alla elever, ober

oende av förutsättningar, fick chansen att kunna delta i det gemensamma och gemensamhetsskapande, och att lyckas i skolan på egna villkor. Utvecklingsinsatser gavs även till elever med goda studieresultat. Men är inte en vetenskapligt förankrad och inkluderande pedagogisk verksamhet en självklarhet i alla landets skolor? Med stöd av olika forskningsstudier svarar författarna nej på denna fråga.

Författarna problematiserar grundidén med en skola för alla och ger exempel på framgångsrika skolor. Alltså skolor där man arbetar med ett inkluderande perspektiv och där resultaten är goda inte bara vad gäller prestationer utan också när det handlar om elevers och lärares sociala samspel, trivsel och upplevelser av meningsfullhet.

Inkludering, menar författarna, är inte en fråga om fysisk placering utan ytterst om våra intentioner om ett bättre samhälle. Inkludering är en del av ett samhälles demokratiseringsprocess. De menar också att kunskap numera inte handlar om bildning eller vetande utan att kunskapssynen verkar ha blivit allt mer instrumentell och nyttoinriktad. Värdet av bildning kan vara svårt att hävda i dag då mätning och konkurrens har en framträdande plats i skolans värld. Så att ”demokratin ständigt måste återerövras”.

Den viktiga

ste framgångsfaktorn i Essungas utvecklingsarbete tycks dock vara elevernas förändrade inställning till skolan. Personalen lyckades skapa motivation för skolarbetet och ett engagemang hos eleverna som utgick från en övertygelse om att skolan och kunskap är meningsfullt och viktigt för deras liv, både nu och i framtiden. Motivationens betydelse för elevernas vetgirighet och ansträngning i skolan är ett odiskutabelt faktum.

Kritik och undrande synpunkter har också framförts när det gäller det som skett i Essunga, vilket diskuteras i boken. Författarna framhåller att höga betyg och resultat på nationella prov dock inte är de enda måtten på skolans kvalitet, utan andra måste till.

Boken ger ett lysande exempel på hur ett förändrings- och utvecklingsarbete av skolans verksamhet kan läggas upp utifrån ett inkluderande perspektiv och på vetenskaplig basis samtidigt som lärarnas professionalitet tas tillvara och fördjupas. Den är därför högst angelägen för både yrkesverksamma och alla med intresse av skolans utveckling. Varje skola måste dock finna sin egen utvecklingsmodell utifrån sina egna förutsättningar. En skolas utveckling handlar om enträget arbete för alla inblandade på olika nivåer, vilket inte kan reduceras i några få kvantitativa mått.
 

Bengt Persson & Elisabeth Persson. Inkludering och måluppfyllelse att nå framgång med alla elever. Liber

 

ur Lärarförbundets Magasin