Läs senare

Föräldrars makt över skolan

Min dotter är värd ett A! Måste min son lära sig om Darwin? Och varför flyttar ni inte på den läraren? Allt fler föräldrar går på offensiven mot skolan – och lärarna backar. En maktbalans har rubbats.

01 maj 2012

Det är onsdag förmiddag i en villa söder om Stockholm. Johan Pettersson, samhällskunskaps- och geografilärare på Vittragymnasiet i Sickla, väntar på Johan Kant, bloggande biträdande rektor på Vikingaskolan, en F–5-skola i Haninge. Och när Johan Kant kommer hastande är det efter en incident som kräver att han kontaktar en elevs förälder för ett allvarligt samtal.Allt oftare är det tvärtom – föräldrar talar allvar med lärare och rektorer. Rapporten Betygsättning under påverkan från Lärarnas riksförbund visade 2011 att 34 procent av alla lärare har varit med om att föräldrar försökt påverka en elevs betyg. Och antalet missnöjda föräldrar ökar. Mängden anmälningar till Skolverket och Skolinspektionen har stigit varje år sedan 2004. Ökningen bara mellan 2010 och 2011 var 25 procent. Anmälningar från just föräldrar särskiljs inte, men de utgör majoriteten åtminstone när det gäller grundskolan.

De första frågorna är förstås: Kan missnöjet vara befogat? Kanske betyg faktiskt ofta blir fel? Och är det då inte bra att föräldrarna engagerar sig? Jo, både Johan Kant och Johan Pettersson betonar att de vill att föräldrarna ska ställa frågor och påpeka om något inte fungerar.

Problem uppstår när föräldrar vill utöva makt över lärarna eller skolan.

– Det finns föräldrar som vill lösa saker organisatoriskt, som tycker att den och den personalen borde jobba där i stället, eller att inventarier ska flyttas runt. De kan vara mycket påstridiga. Och så finns föräldrar som till varje pris skyddar sitt barn, som tycker att det är fel på alla andra, och då kan det vara ungar med i det närmaste gangsterfasoner, som till exempel att ta en lärares nycklar och vägra lämna tillbaka dem, säger Johan Kant.

Johan Pettersson har jobbat länge som högstadielärare och det är därifrån hans negativa erfarenheter kommer. Han har bland annat träffat föräldrar som tror att de kan betygsättning bättre än lärarna. En pappa ifrågasatte varför hans son bara hade fått ett g på ett arbete om franska revolutionen. Pappan var journalist så han visste att det var välskrivet, sade han.

Det är tydligt att en maktbalans har rubbats. När läraren tidigare sågs som en samhällsbärare ställd över alla tvivel är det vanligt att han eller hon nu upplever sig mer som en sliten kugge i ett slirande maskineri. Och det finns en klassdimension; de offensiva föräldrarna är ofta högutbildad medelklass, säger Johan Kant.

– Lärarlönerna har gått ned jämfört med lönerna i yrken som civilekonom eller ingenjör. Så medierna lyfter fram sådana yrken som förebilder medan läraryrket bagatelliseras.

Många föräldrar är också stressade.

– En del har för lite tid med barnen och att ständigt ta parti för dem kan vara ett sätt att visa att man faktiskt bryr sig, säger Johan Pettersson.

En annan uppenbar förklaring är konkurrensen mellan skolor. Skolpengen, som enkelt kan flyttas till en annan skola, ger föräldrarna kraft bakom orden. Rapporten Betygsättning under påverkan visar att lärare i kommuner med hård konkurrens mellan skolor är mer utsatta för påtryckningar från föräldrar än lärare i kommuner utan konkurrens.

Johan Kant pekar också på styrdokumenten.

– Samrådet med föräldrar skrevs fram tydligt i Lpo 94. Och det är bra, men det gynnar framför allt de föräldrar som kan ta för sig.

Både Johan Pettersson och Johan Kant har kollegor som har utsatts för kraftiga påtryckningar eller hot, särskilt i samband med betygsättning. Hur reagerar de? De flesta backar, säger Johan Kant. Press uppifrån och många administrativa pålagor gör att de undviker att lägga tid och energi på en konflikt.

Hur ska en lärare göra då? Både Johan Kant och Johan Pettersson tror på att ringa eller träffa föräldrarna.

– Sluta skriva mejl, prata i stället! säger Johan Pettersson. Det är ju inte tio elever i varje klass som har besvärliga föräldrar, det är kanske två.

Det finns många exempel på att det går att vända en okonstruktiv kritisk hållning till en dialog som är bra för eleven.

Och om det inte går? Om föräldern kräver att få sin vilja igenom och hotar med att annars ta sitt barn från skolan?

– Då ska man låta dem göra det, säger Johan Kant. Om man ger efter så tummar man ju på skolans kvalitet.

Johan Kant och Johan Pettersson är överens om att konflikter med föräldrar ska hanteras uppåt i organisationen.

– Vi lärare har ibland en stolthet som hindrar att vi ber om hjälp, säger Johan Pettersson. Men det måste vi göra, och då är det viktigt att vi har en ämnesgrupp och en skolledning som håller för trycket.

En forskare som känner igen problemen är Fredrik Sjögren, adjunkt på Högskolan Väst i Trollhättan. Han doktorerade i höstas med avhandlingen Den förhandlade makten, om föräldrars påverkan på undervisningen i ämnen som biologi, samhällskunskap och idrott. En annan ingång alltså, men i grund och botten ett uttryck för samma tendens. För det är enligt Fredrik Sjögren vanligt att föräldrar kräver speciallösningar för sina barn – och att läraren ger efter.

Påtryckningarna tar sig två typer av uttryck, konstaterar Fredrik Sjögren.

– Dels finns det konkreta, med arga lappar där en förälder skriver att ”mitt barn ska inte lära sig något om evolutionen, sanningen finns i Bibeln”.

Men lika vanligt är indirekta påtryckningar, som ”behöver alla verkligen vara med på sex- och samlevnadsundervisningen?”. Då uppstår en förhandling som läraren riskerar att tappa kontrollen över. Och det är ett spel med djupa makt- och klassdimensioner.

– När jag började forska trodde jag att jag skulle studera invandrade kulturers påverkan på skolan, men empirin sparkade bakut. Lärarna känner sig inte hotade av föräldrar från Mellanöstern. De som har makt är infödda föräldrar med kristna värderingar, med dem aktar sig lärarna ofta för att bråka.

Fredrik Sjögren menar också att lärarnas tendens att kapitulera är ett uttryck för den långt gångna individualiseringen av hela samhället som bland annat går att utläsa i de löst formulerade styrdokumenten. Både gamla och nya läroplaner värnar alla elevers rätt till undervisning i demokratifrågor – utan att definiera vad som ska räknas dit. Fredrik Sjögren menar att känsliga teman som till exempel livets uppkomst skulle kunna räknas in bland sådant som inte är förhandlingsbart, men de öppna formuleringarna gör det möjligt att manövrera bort just sådana laddade teman.

Detta rättfärdigar en del lärare, berättar Fredrik Sjögren, med argument som att ”det är klart att vi ska ha mångfald” och ”enligt modern vetenskapsteori finns det ändå ingen sanning”.

– Det är inte det minsta konstigt att lärare resonerar så, det är tankar som finns i hela samhällsdiskussionen.

Han efterlyser ändå större tydlighet i systemet.

– För att en enskild lärare ska stå emot kraven på individualisering krävs ett ovanligt mått av civilkurage. Man behöver inte återgå till en detaljstyrning av skolan, som på 1970-talet, men många lärare känner att de behöver mer stöd, från rektor, från förvaltning och från skollag. Jag tror att den diskussionen kommer.

Föräldrainflytande i lagen

Den nya skollagen slår fast att vårdnadshavare för barn i grundskola och förskola ska erbjudas möjlighet till inflytande över utbildningen. Rektorn eller förskolechefen ska upprätta forum för samråd i viktiga frågor, där vårdnadshavare informeras om planerade beslut och får komma med synpunkter. Skollagen slår också fast att vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta i det kvalitetsarbete som måste bedrivas på skolor och förskolor.

Vad gäller speciallösningar för enskilda elever så får rektorn enligt lagen besluta att en elev i grundskolan befrias från obligatoriska inslag i undervisningen om vårdnadshavaren begär det och om det finns synnerliga skäl. Det får endast göras vid enstaka tillfällen.

Skollagen slår i övrigt fast vårdnadshavares rätt till information om problem i skolan. Det gäller om en elev till exempel har stört ordningen, uppträtt olämpligt eller gjort sig skyldig till en allvarlig förseelse.

Det gäller också om en elev är frånvarande – då har vårdnadshavarna rätt att få veta det samma dag, om inte särskilda skäl finns.

Lärare är också enligt lagen skyldiga att informera om skälen till betyg i de fall eleven eller vårdnadshavaren begär det.

Även Europakonventionen värnar föräldrars rätt till inflytande. Enligt konventionen ska staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en utbildning som stämmer överens med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.

ur Lärarförbundets Magasin