Ingår i temat
Andra chansen
Läs senare

Falla högt landa mjukt

Andra chansenPå tre terminer läste hon in sin förlorade skolgång och gick ut med toppbetyg. Författaren Susanna Alakoski skriver om vad andra chansen betytt för henne och många andra.

av Susanna Alakoski
02 maj 2019
02 maj 2019
Falla högt landa mjukt
Akryl på Mdf, 90 cm x 160 cm, 2014. ©Stefan Johansson

Första gången frågan ställdes, vad som möjliggjort Susanna Alakoskis författarskap, svarade hon utan omsvep, studielånen! Detta att kunna studera trots att du inte har pengar. Kunna lämna en predestinerad position. Ett socialt arv. En tragedi. Ett trauma. Att kunna lämna en stad, ett kvarter och möta människor du aldrig annars hade sett röken av.

Samhället liksom bara stod där, med sina utsträckta armar, sin omsorg om de svagaste.

Susanna hade vuxit upp i ett hem med små marginaler, missbruk och våld i en från Finland invandrad familj. Hade fattats det mesta, för det mesta. Men var ändå en utomordentligt präktig skolunge. Hade lätt för skolan, för så gott som alla ämnen. Hon älskade vägen till skolan, varje lektion. Behövde förstås också skolmaten då kylskåpet ofta stod tomt hemma. Betygen var höga fram till åttonde klass. Efter det dalade de och hon hade fått stora blå ringar under ögonen.

Lärarna blev besvikna, och kuratorn. Föräldrarna blev också besvikna och även klasskamraterna. Allra mest besviken blev nog Susanna själv. Hon som varit så duktig, som var familjens ansikte utåt, hade så höga förväntningar på sig. Vad hade hänt?

Susanna Alakoski är författare. Hon debuterade 2006 med romanen Svina­längorna och har även skrivit bland annat April i anhörig­s­verige, Oktober i fattigsverige, Håpas du trifs bra i fengelset.

Det som hänt var att Susanna inte sov om nätterna. Betygen dalade i takt med att infernot hemma stegrades. Den duktiga skolflickan var alltid rädd och orolig. Vaktade och vakade. Fick inte stänga ögonen, inte röra sig ur fläcken för då skulle det hemska hända. Hon skötte både hem, skola och till stor del även sin mamma och sin hund.

Vad Susanna inte visste då, och som ingen heller lyckades hjälpa henne att få syn på, var att hon utvecklat ett typiskt beteende för ett barn som växer upp med anhörigproblematik. Med för lite sömn kom koncentrationsproblemen. På grund av omsorgsbrist gick hon ofta hungrig. Som vittne till fylla och våld fick hon stigande själsliga plågor. Inlärningssvårigheter. Så kom den exemplariska skolungen att gå ut nionde klass med medelmåttiga betyg.

Frid Hansen, specialist i klinisk psykologi, uttrycker det enkelt. Gener hit och dit. Berusade föräldrar ger barn klumpar i magen och menar att vuxna i större utsträckning borde bli bättre på att se helheter. Fråga barn vad som hindrar dem från att koncentrera sig, innan den stora adhd-utredningsapparaten sparkas i gång.

I de kvarter där Susanna växte upp blev killarna av syokonsulenten spådda en lysande framtid på verkstadsteknisk linje. Flickorna blev spådda en lika lysande framtid på social linje och kontor och distributionslinjen. Också Susanna hamnade där, på social. Trots att skolflickan inte hade någonting alls där att göra. Hon borde gått en linje som motsvarande dagens samhällsvetenskapsprogram. Men ingen frågade arbetarbarnen om de önskade bli lärare, psykologer eller ekonomer. Efter ett par månader hoppade Susanna av. Anställdes i korvkiosken.

Enligt psykologen och författaren Barbro Lennéer Axelson är hoppet världens mest använda medicin. Och bästa.

För Susannas del avgjordes framtiden bland annat av att en socialarbetare, en annan Barbro, frågade vad hon vill bli. Som vore det en självklarhet att hon både kunde och skulle bli något. Studielånen blev en förutsättning, att skolkflickan skulle kunna läsa upp sina sargade betyg.

Hijab, 140cm x 135cm, akryl på duk, 2016, (verket något beskuret).
©Stefan Johansson

Geografisk flykt kallas det när alkoholisten tror att hen kan fly från sina problem (byter arbete, relationer, vänner, jobb, stad). För Susanna som anhörig till en alkoholist blev geografisk flykt räddningen. Hon började på komvux i storstaden redan som artonåring. Läste då in den förlorade skolgången och gick ut tre terminer senare med toppbetyg.

I dikten Nära ögat tecknar poeten Wislawa Szymborska hur slumpen avgör våra liv.

Du blev räddad, för du var först.
Du blev räddad för du var sist.
För du var ensam. För det fanns folk.
För du gick åt vänster. Åt höger.
För det blev regn. För det blev skugga.
För det var soligt väder.

Klasskamraten från komvux hade en blankett över. Stoppade den under näsan på Susanna sista ansökningsdagen. Så kom hon in på socialhögskolan. Så utexaminerades hon redan som tjugotreåring.

Som tur var fanns där skog.
Som tur var fanns där inga träd.

Tiden var sådan. Den som föll högt kunde ändå landa mjukt. Förutom studielån gick det att få bostad. Samhället liksom bara stod där, med sina utsträckta armar, sin omsorg om de svagaste.

År har gått sedan Susanna var ung och fick en andra chans. Som sedan resulterade i både en tredje och en fjärde. Än i dag känner hon tacksamhet. Och när hon frågar Facebookvännerna och deras erfarenheter på temat väller vittnesmålen in.

Fråga barn vad som hindrar dem från att koncentrera sig, innan den stora adhd-utredningsapparaten sparkas igång.

Vad hade livet blivit utan språkstudierna, som ledde till litteraturstudierna, som ledde till högre självförtroende, till att börja skriva själv. Vad hade det blivit utan halvfartsstudierna på kvällsgymnasiet. Utan att kunna kombinera studier och heltidsjobb. Att kunna studera i sin egen takt, på kvällstid, på distans, på sommarkurser, kortkurser eller terminskurser. Vad hade livet blivit utan möjligheten att kunna fortsätta med bildningen genom livet.

Som tur var – en skena, en krok,
en bjälke, en broms, en dörrsmyg,
en sväng, millimeter, sekund.
Som tur var flöt ett halmstrå på vattnet.

Likt Susanna tackar åtskilliga möjligheten, att oavsett sociala villkor, kunna studera med hjälp av CSN och kopplar den så viktiga första chansen, som för många andra också utvecklats till en andra och en tredje. Som Eduardo från Uruguay, som utöver studier också fick ett land, en kultur, ett språk och kunna överleva efter en diktatur. I mer än trettio år har han sedan arbetat med människor här i sitt andra hemland, Sverige.

Så du är här? Raka vägen från ett andrum?

Andra röster vittnar om det fantastiska att med hjälp av a-kassa kunna utbilda sig i ett av samhällets bristyrken, bliverkstadsmekaniker i 20 år, sedan mentalskötare i 10 år. En person skriver om hur hon kom som känslomässig flykting till Stockholm från Helsingfors. Jobbade, började på folkhögskola, gick sedan vidare till komvux. Trots att hennes eget liv under en period kom att bli kaosartat studerade hon ändå på universitet senare. En röst vittnar om en uppväxt med en psykiskt sjuk mamma. Slutade skolan i sjuan, läste in grundskola, gymnasium och gick därefter på högskola. Hon betalar fortfarande av på lånen, men värt det är det. Fackförbundet Unionens studiebidrag tas upp, medlemmar kunde söka terminsersättning, få hjälp att studera.

En maska hade nätet och den slank du igenom?

Gloom, Akryl på duk, 60cm x 90cm, 2014.
©Stefan Johansson

I tråden dyker det upp även tankar om att bli arbetslös, kunna komplettera ämnen till allmän behörighet, göra högskoleprovet. Någon utbildade sig till socialpedagog. Blev dramapedagog på kvällstid, gick vidare till socionomyrket. Att vara bästa elev på skolan tas upp, ha en lärare som trycker på föräldrarna om studier. Behovet av upplysning om studier i studiesvaga områden belyses, och faktumet att man i många länder måste vara rik för att utbilda sig, varför många ungdomar kommer till Sverige från USA och andra länder för att plugga här.

Folk skriver om nya vägar, andra vägar, oväntade. Någon var den första studenten i arbetarfamiljen. En annan fick möjligheten via realskola. Kunskapslyftet kommer upp, och som ung och utslängd i livet få hjälp av punktinsatser, från släktingar, make/maka, läraren, bostadsbidraget, socialbidraget och detta, att inte passa in i rådande studieform, behöva en annan.

Outgrundliga äro Herrens vägar. Inte. Den numera etablerade författaren fastnar för tanken att inte glömma bort samhällets nytta av att vi människor får möjlighet att göra det vi är bra på. Och fram träder bilden, nödvändigheten av ett civiliserat solidariskt samhälle, där egentligen tillvägagångsätten för att klara livet spelar mindre roll. Bara vi tillåts klara det. Författaren tänker att vi inte måste, utan att vi vill dela med oss. Både av kunskap och resurser. Att det är värt miljoners miljoner för människorna, och riket i stort, att det går bra också för grannen, vännen, den ensamkommande, syster, bror, alla oss med sämre förutsättningar. Som livet satt krokben för genom oväntade dödsfall och livskriser. Författaren tänker, avstår vi inte gärna de där skattekronorna om grundtryggheten ökar, och vi tillsammans bygger hopp och tillit snarare än raserar det?

Hör bara, hur ditt hjärta bultar i mig.

Alla artiklar i temat Andra chansen (14)

ur Lärarförbundets Magasin