Läs senare

En oas för att bearbeta livet

På fritids spelar leken en viktig roll i lärandet, fastslår både Skolinspektionen, forskning och barnen själva. Men för att leken ska blomstra krävs mer obruten tid och att pedagogerna medvetet observerar vad barnen gör.

22 feb 2012

Blossom Davis, 8 år, går på Solenskolans fritidshem i Härnösand. När hon får frågan vad hon brukar göra där kommer svaret blixtsnabbt:
– Jag leker förstås.

En majoritet av fritidsbarnen svarar precis som Blossom Davis, enligt både myndighetsgranskningar och aktuell forskning. Och när barnen tycker att leken är så viktig på fritids, borde även alla vuxna ta den på största allvar, menar Eva Kane, i grunden fritidspedagog men numera universitetsadjunkt och lärarutbildare.

– Leken får mindre och mindre utrymme i barns dagliga liv, också tidsmässigt. Om man inte ska hinna leka på fritids, när ska man då leka? frågar hon retoriskt.

Vi ska snart återkomma till Eva Kane. Men först följer vi efter åttaåriga Blossom Davis igen, när hon kvickt kilar förbi sin fritidspedagog Isabella Björling som står i dörröppningen till ett stort rum fullt av fyrkantiga kuddar i manchestertyg. Det är dämpad belysning just nu och i ett hörn finns en scen. Där står kompisarna Malla Montgomery och Klara Engstrand och klär ut sig inför en show, verkar det som. Blossom Davis hänger snabbt på. De skrattar och märker inte att det har klivit in några vuxna i närheten av deras förberedelser. Det blir ju ofta så när man leker, tid och rum liksom försvinner. Isabella Björling nickar mot barnens håll och berättar att scenen är ganska nygjord.

– Vi byggde den eftersom vi märkte att många av barnen ofta leker artister. Jag antar att det är tv-program som inspirerar dem. De kan hålla på i timmar, säger hon.

Isabella Björling har arbetat på Solenskolans fritidshem sedan 1982. Då var allt nybyggt. Fritidshemmet ligger vägg i vägg med korridorer och klassrum. Från början var lokalerna tänkta för 18 barn, i dag är runt 40 inskrivna. Men genom att knapra in på klassrummens domäner, då när skoldagen är slut, får ändå alla hyfsat plats med sina egna lekar, tycker Isabella Björling och kollegan Johan Pettersson. Då är problemet med att få tiden att räcka till alla barn värre.

– Vi försöker uppmärksamma vad barngruppen för tillfället blir engagerad av och bygga rum i rummen efter deras lekar. Senast har vi ställt i ordning en hörna med spel. Men med så stora barngrupper är det omöjligt att riktigt lära känna och uppmärksamma alla. Det påverkar ju även vår möjlighet att stödja barnens i deras lekar, säger Johan Pettersson.

Åter till Eva Kane vid Stockholms universitet. I hennes pågående avhandlingsarbete får undersökningsgrupper av fritidspedagoger utforska hur de själva kan skapa mer utrymme för lek i vardagen.

– Nu när fritidshemmen fått ett uttalat lärandeuppdrag, i och med nya skollagen, finns en risk att leken prioriteras bort. Det är inte tanken, men många pedagoger kan känna en press att prestera saker som ska kunna visas upp, säger Eva Kane.

Hon tycker att möjligheten till storslagen lek är fritidsverksamhetens kanske viktigaste verktyg i just lärandet.

– Här blir fritids verkligen ett komplement till skolan, där det inte finns samma tid och utrymme. Leken är en oas för att bearbeta livet. Hade den inte varit en viktig drivkraft i såväl den emotionella som motoriska utvecklingen för människan, så hade vi slutat leka för länge sedan.Bild: Frida Sjögren

Eva Kane poängterar vikten av att låta barnen själva styra sin lek. Så fort en vuxen går in och kontrollerar tappar de lusten och tycker inte att de leker längre, visar forskning. Dessutom behöver de tid att leka ostört. Många fritidshem har inrutade rutiner som ideligen avbryter: mellanmål ska ätas, saker ska plockas fram och sedan måste allt flyttas till en stängningsavdelning. Och sedan ska det hinna städas före nästa dag, för då ska ofta skollektionerna hållas i samma lokaler. Det leder till att barnen sällan kan ta vid där de slutade föregående dag, de måste börja om leken på nytt och får en onödig startsträcka.

– Som fritidspedagog gäller det att balansera klokt i rådande situation. Visst har vi ett socialiseringsuppdrag att lära barn att till exempel plocka undan efter sig. Men i vissa fall kanske jag som pedagog själv får ta på mig städningen efteråt för att låta barnen leka så länge som möjligt, tycker Eva Kane.

Skolinspektionen granskade i fjol kvaliteten på 77 fritidshem. Myndigheten skriver att leken är ”ett viktigt och värdefullt inslag i fritidshemmens verksamhet”. Men i sin granskning ser man en del brister.

– Framför allt handlar det om att personal saknar medvetenhet kring lekens vikt för lärande och utveckling. Pedagogerna behöver vara mer närvarande och observerande. Det är inte alls samma sak som att gå in och styra, säger Peter Ekborg, enhetschef på Skolinspektionens avdelning i Lund.

Han vill ha pedagoger som till exempel ser när de bör gå in och ”leka” tillsammans med barnen och när de ska välja att tyst hålla sig i bakgrunden.

– Fri lek är inte oproblematisk. Om den inte stöds av vuxna är det risk att det till exempel förekommer kränkningar.

Peter Ekborg skulle också vilja se större variation av olika rekvisita och material samt både styrda och ”ostyrda” aktiviteter. Granskningen visar att många fritidshem riskerar att fastna i att ha samma aktiviteter dag efter dag.

– Visst kan till exempel organiserad bollek anknytas till läroplanens mål om gemenskap och så vidare. Men tanken är att man ska erbjuda mer än så och gå ett steg längre, säger Peter Ekborg.

Isabella Björling och Johan Pettersson, fritidspedagogerna i Härnösand, har hunnit gå ut på gården med barnen. De berättar att de försöker sprida sig över området för att observera vad barnen har för sig. Men i dag har de båda två hamnat med bandyklubbor i händerna. Just nu är Solenskolans fritids fullt av barn som gillar bandy.

– För att bryta genusmönstret såg vi till att ordna en gemensam turnering där fler skulle inspireras att delta än bara den grupp av killar som spelar mest. Det blev faktiskt bra, många valde att vara med, flåsar Isabella Björling mellan passningarna.

Men hon är bekymrad över att hon inte har samma tid som förr att resonera med varje enskilt barn.

– Det ger så mycket, när man kan stödja dem i att tänka kritiskt.

Eva Kane är inne på samma spår. Hon tycker att det är viktigt att inte bara fråga sig vad barn leker, utan också hur de gör det.

– Krigslekar till exempel har av tradition dåligt rykte. Men att bara förbjuda dem rakt av är ingen lösning, tycker jag.

Då bör man i stället prata med barnen om varför de leker som de gör och fråga dem vad det är i det som är fascinerande, menar Eva Kane.

– Ett sådant sätt att se på leken är utmanande och utvecklande för såväl pedagoger som barn. Genom att förstå barnens lek på djupet kan man leda in på andra alternativ som ger samma känslomässiga upplevelse.
 

Lekens plats i styrdokumenten

-Artikel 31 i barnkonventionen erkänner barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation.
-Ur läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet: ”Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Särskilt under de tidiga skolåren har leken stor betydelse för att eleverna ska tillägna sig kunskaper.”
-Ur Skolverkets allmänna råd och kommentarer för kvalitet i fritidshem: ”Förutsättningar för att barnen skall uppleva fritiden som meningsfull är att verksamheten är trygg, rolig och stimulerande där lek och skapande får stort utrymme och formas utifrån barnens ålder, mognad, behov, intressen och erfarenheter.”

Läs mer

Antologin Fritidshemmet, red Ann S. Pihlgren (Studentlitteratur). Här finns bland annat kapitlet Den livsviktiga leken av Eva Kane.

Alla artiklar i temat Lek på fullaste allvar (10)

ur Lärarförbundets Magasin