Ingår i temat
Framtidens lärare
Läs senare

En mer flexibel lärarroll

Om dagens studenter på lärarutbildningarna är framtidens lärare så är dagens ungdomspolitiker framtidens beslutsfattare. Hur ser de på framtidens skola och lärarroll? Och vilka utmaningar och krav tror andra aktörer i dagens skoldebatt att framtidens lärare står inför? 

16 Feb 2005

Alla har åsikter om skolan. Ofta bestämda åsikter dessutom. Förklaringen är förmodligen ganska enkel: alla har gått i skolan, alla har mångåriga och djupgående erfarenheter från skolans värld. Erfarenheter som präglat vars och ens syn på vad kunskap är, hur kunskap skapas och vilken kunskap som behövs för att klara sig i livet – och vad skola är. 

Utifrån de egna erfarenheterna formuleras tankar om vilka problem som finns, vad som behöver göras och hur det borde vara i stället. Men för många ligger de erfarenheterna kanske årtionden tillbaka. Och frågan är då vilken skola diskussionen egentligen handlar om. 

I en del fall handlar kanske dagens diskussion egentligen inte om dagens skola, menar Camilla A Lundberg som arbetar på Arenagruppen. De som deltar i debatten speglar det de vill med skolan mot sin egen erfarenhet av den. 

– Det säger väl någonting om den tid de växte upp i, säger hon. Men det kanske inte säger någonting om dagens skola. Man kanske inte ens pratar om samma skola. 

Det är också därför skoldebatten ibland blir inflammerad, tror hon: 

– Det är lite minerad mark. Samtidigt är det positivt. Många bryr sig om skolan och är engagerade. 
Jonas Hellman som arbetar på konsultfirman United Minds är inne på ett liknande spår. 

   – Det har skett stora förändringar de senaste tio, tjugo åren, säger han. Men många som diskuterar skolan gör det utifrån hur skolan såg ut tidigare. Jag tror inte att man fullt ut inser den problematik som finns i dag. 

Dagens skoldebatt är för snäv, anser Jonas Hellman. Skolan står inför oerhörda utmaningar och påfrestningar. 

– Debatten fångar inte vidden av de samhällsförändringar som skett. Den fångar inte heller den utmaning vi står inför. 

Ser man till en politisk vänster-högerskala så befinner sig Camilla A Lundberg och Jonas Hellman på var sin kant. Camilla A Lundberg har ett förflutet som s-märkt skolpolitiker i hemkommunen Örnsköldsvik och som sakkunnig hos förra skolministern Ingegerd Wärnersson. Nu är hon verksam i den vänsterorienterade Arenagruppen som bland annat omfattar tankesmedjan Agora, bokförlaget Atlas och tidskriften Arena. Jonas Hellman har ett förflutet som ledarskribent på moderata Svenska Dagbladet och är i dag verksam som konsult på United Minds med att göra omvärldsanalyser åt företag och näringslivsorganisationer. 
Och även om båda saknar ett internationellt perspektiv i diskussionen om skolan så är det från skilda utgångspunkter. 

Camilla A Lundberg saknar omvärldsfrågorna: 

– Världen förändras och vi påverkas kvalitetsgranskpå ett nytt sätt av vad som händer i andra länder. Kunskap om omvärlden och hur vi hanterar och förstår världen är viktig i debatten. 

Jonas Hellman saknar frågan om den internationella konkurrensen: 

– Ett av våra starkaste konkurrensmedel är kunskap och kompetens. Utbildning är verkligen viktigt för Sverige om vi ska upprätthålla en hög välfärdsnivå och ligga långt framme. 

Ungdomspolitikerna är framtidens beslutsfattare
Om framtidens lärare finns bland studenterna på landets alla lärarutbildningar så finns framtidens politiker, som ska fatta besluten om framtidens skola, i de politiska ungdomsförbunden. Av tradition driver ju dessutom ungdomsförbunden ofta en annorlunda, kanske radikalare, linje i många frågor än sina moderpartier. 

Men Johan Sparrman som är utbildningspolitisk talesman i det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU ser inga avgörande skillnader mellan ungdomsförbundet och det regerande moderpartiet. Förutom i en fråga – betygen. 

– Vi vill inte ha betyg, säger han. Antingen är man godkänd eller så är man inte godkänd. Det behövs inga fler steg. 

I stället måste man utveckla andra instrument för att bedöma kunskaper, anser han. Det kan handla om samtal, skriftliga omdömen och liknande. Men han inser att det inte är en fråga som är realistisk att genomföra i dag. 

– Men jag tror det är realistiskt i framtiden. 

Liberala ungdomsförbundets utbildningspolitiske talesman Ola Mårtensson ser inte heller några stora skillnader mellan ungdomsförbundets och folkpartiets skolpolitik.

– Partiet är kanske lite spetsigare när det gäller ordning och reda-frågor. 

Skillnaderna var större tidigare, menar han, och tar betygsfrågan som ett exempel där ungdomsförbundet och moderpartiet närmat sig varandra. 

– Nu vill vi också ha betyg. Och tidigare betyg som ett kontrollredskap för att se var eleverna står. 

Han håller inte alls med om att folkpartiet står för något slags gamla och förlegade skolideal.

– Jag vet att det ofta framställs så, säger han. Att folkpartiet skulle vilja tillbaka till 50-talets latinlinje där Stig Järrel kommer in som Caligula. Men så är det ju inte alls. 

Ola Mårtensson tycker att partivännen Jan Björklund ofta blir missförstådd i debatten. Situationen på många skolor är djupt oroande, anser han: – Det är stökigt och bråkigt, det är misshandel och skolk. Vi måste göra någonting åt det. 

Och, tillägger han:

– Den socialdemokratiska regeringen står handfallen inför de problem som finns. 

En ny modell behövs för kvalitetsgranskning
Margareta Nygren som arbetar med skolfrågor på Svenskt näringsliv efterlyser inte oväntat en tydligare koppling mellan skola och näringsliv.

– Det behövs ett ökat utbud av den kompetens som näringslivet och arbetsmarknaden efterfrågar, säger hon. Det behövs också ökade kunskaper om näringsliv och entreprenörskap i skolan. 

Kvalitetsfrågorna behöver också lyftas fram bättre i debatten – framför allt handlar det om att ge föräldrar och elever möjlighet att jämföra skolor.

– Vi har talat om att försöka ta fram en modell för en sådan kvalitetsgranskning men vi har inte nått dit än. 

I framtiden behöver skolan bli bättre på att förbereda eleverna för den arbetsmarknad som väntar, anser Margareta Nygren. Det behövs en närmare koppling mellan teori och praktik i undervisningen. 

Men skolan måste också bli bättre på att förmedla baskunskaper. 

– Vi tappar alldeles för många redan i dag. Egentligen har vi inte råd att tappa en enda elev framöver. 

Lärarnas roll kommer att bli allt tydligare och allt viktigare, tror hon: 

– Lärarna är nyckeln till skolans utveckling. Vi blir ju alltmer kunskapsorienterade och det är lärarna som är våra kunskapsförmedlare i unga år och för dem som behöver fylla på sina kunskaper senare i livet. 

Men det innebär inte att behöriglärare, dehetskravet måste finnas kvar, anser Margareta Nygren. Skolan behöver öppnas för andra kompetenser och erfarenheter. Men alla måste ha en god pedagogisk förmåga.

– Det är rektor som ska avgöra vilken sammansättning av personal som behövs i den egna skolan för att uppnå de mål man har. 

Jonas Hellman på United Minds håller med om att skolan behöver vara mer öppen för att ta in folk utifrån. Men det får inte innebära att man släpper kravet på pedagogisk kompetens, anser han.

– Men läraryrket behöver öppnas upp på olika sätt. Jag tror att det varit en otjänst att man låst in yrket, att det bara finns ett sätt att bli lärare. Det hade varit bra med en större växelverkan med övriga arbetslivet – och bra utbildade lärare borde också vara eftertraktade på övriga arbetsmarknaden. 

Läraryrket måste göras mer attraktivt, anser han. Det ska visa sig i lönekuvert, i arbetsvillkor och arbetssituation. 
– Det måste finnas en tydlig och allvarligt uttalad ambition att läraryrket är viktigt, att skolan är viktig och att läraryrkets status ska höjas. Signalerna måste komma från alla politiska nivåer – men även från näringsliv och andra aktörer. 

Jonas Hellmans eget recept är ökad mångfald och ökad konkurrens. Fler friskolor och andra utbildningsalternativ, större konkurrens mellan friskolor och kommunala skolor men också mellan olika kommunala skolor.

– Enhetsskolans tid är förbi, säger han. Och i grunden är det bra. Olika alternativ gör att olika behov kan tillgodoses. Konkurrens gör också att det blir fler bra skolor – och att de dåliga försvinner. 
Konkurrensen ska också gälla mellan behöriglärare, menar Jonas Hellman:

– En bra lärare ska ha bra villkor och bra betalt. Det är inte rimligt att bara räkna antalet yrkesår eller liknande. 

Lärarna ska ha makt att formulera sin vardag
Camilla A Lundberg på Arenagruppen säger att hon ser lite av ”skolan mitt i byn” framför sig när hon tänker på framtidens skola. En av vinsterna med de senaste årens valfrihetsdiskussion, anser hon, är att det lokala initiativet med allt vad det innebär av inspiration och entusiasm har lyfts fram.

– Lärarna måste känna att det är de som har makten att formulera sin vardag och sina visioner. Vad kan vi göra på vår skola och där vi bor för att skapa de bästa förutsättningarna. 

Hon tror inte att skolan som institution spelat ut sin roll. Även om det måste få se olika ut på olika platser. 

– Det är själva mötet mellan människor som är viktigt. Men hur och var, tror jag är mindre viktigt. Kunskap sker i mötet mellan människor och den växer och blir någonting mer. Det växer fram nya idéer. Fantasin är också viktig i kunskapsproduktion, att testa tankar och idéer. 

Camilla A Lundberg är övertygad om att arbetslaget kommer att stärkas som grunden för läraryrket.

– Kunskap skapas inte på vars och ens enskilda kammare. Jag tror inte heller att man planerar de bästa lektionerna helt själv. Det blir bättre om man gör det tillsammans. 

I relationen till elever kommer lärarna också att behöva växla mellan en kunskapsförmedlande och handledande roll. Mer av en mångsysslande roll, som hon uttrycker det. 

Det demokratiska uppdraget kommer att förstärkas, tror hon. Och inte bara genom att elever lär mer om dehetskravet mokrati – utan att man faktiskt strävar efter demokratiska arbetsformer i skolarbetet.

– Även om vi har ett demokratiskt system i vårt land så betyder ju inte det att vi alltid har ett demokratiskt förhållningssätt till varandra. Man pratar ju ibland om Agora, torget, där det demokratiska samtalet sker. Jag skulle vilja att skolan är det torget.

Det måste också ske en breddning i rekryteringen, anser Camilla A Lundberg. Lärarkåren ska spegla hela det samhälle som skolan verkar i.

– Det kanske är de som inte trivdes i skolan, som blev mobbade eller har erfarenhet av rasism som också ska bli lärare. Och ta med sig de erfarenheterna in i läraryrket. 

Kraven på lärarna kommer att öka
Den polemiska tonen blir tydlig när de båda ungdomspolitikerna kommer in på framtidens skola och lärarroll. Hur det bli beror på vem som har regeringsmakten.

– I ett borgerligt Sverige blir det mer av tester och betyg, säger socialdemokraten Johan Sparrman. Jag tycker man ska ställa krav men jag tror det blir högre krav och mer mätande – och att man inte ser människan på samma sätt. 

– I ett Sverige styrt av socialdemokraterna och vänstern så tror jag att det blir en skola utan betyg, säger folkpartisten Ola Mårtensson. Lärarna får det tuffare och blir överkörda med detaljstyrning på alla möjliga områden. 

Och tvärtom: 

– Blir det fortsatt socialdemokratiskt styre så tror jag att man kommer att rätta till problemen med baskunskaper, säger Johan Sparrman. Men betygen blir inte lika viktiga utan det blir en större satsning på baskunskaper och problembaserat lärande, att ta till sig information och att tänka mer kritiskt. 

– I ett borgerligt styrt Sverige tror jag att vi går mot en skola där eleverna och lärarna har mer att säga till om på den egna skolan, säger Ola Mårtensson. Det blir en skola där eleverna ges betyg och deras kunskaper ökar. Och det kommer att finns mer inriktade gymnasieprogram, tydliga praktiska program och teoretiska program.

I ett samhälle som förändras allt snabbare kommer kraven på lärarna att öka.

– De behöver inte vara den stora allvetaren som kan allting, säger Johan Sparrman. De ska ha en handledande roll, vara entusiasmerande och flexibla i sitt lärande – och kunna ta ett socialt ansvar.

Ola Mårtensson ser också framför sig en mer flexibel lärarroll:

– Det kommer inte att handla om antingen katederundervisning eller problembaserat lärande. Utan mer att blanda och ge, mer av situationsanpassad undervisning och utifrån de förutsättningar som finns i varje elevgrupp. 

Ola Mårtenssons engagemang i utbildningsfrågor har ytterligare en dimension eftersom han utbildar sig till gymnasielärare. Efter att ha läst sina ämnen – historia och svenska – i Lund började han i höstas på lärarutbildningen i Malmö. Och han är kritisk. 

– Det är för lite inriktning på det praktiska läreriet ute i verkligheten. Man utgår från en slags idealelev – men det är ju inte idealelever vi har att göra med.

Det finns en allmän attityd på lärarutbildningen att ämneskunskaperna inte är så viktiga, anser han. Och han känner sig inte övertygad om att modellen med att alla lärarkategorier läser gemensamt är den bästa.

– Men jag har ju bara läst en termin. Det kanske blir bättre.

Alla artiklar i temat Framtidens lärare (10)

ur Lärarförbundets Magasin